Hembygdens kultur

För en tid sedan var jag ut och gå med en vän. Vi pratade om mycket, däribland skillnaden mellan lokalpatriotism och hembygdskärlek. Lokalpatriotismen definierade vi som en tonårskille med snus under läppen som kör fyrtio kilometern en väg för att dricka ljummen pilsner i en möglig ungdomslokal medan hembygdskärlek är tanten som berättar om livet förr, hur jordbruket styrde livsrytmen och om broderier och traditioner. Lokalpatriotismen hävdar att endast hemorten är det rätta att allt annat är fel och sämre, rackar ner på det andra istället för att glädjas åt det som är specifikt för orten. Hembygdskärleken är lika mycket kärlek till orten som kärlek till en svunnen tid och gamla traditioner.

Åliden, spelplats och hembygdsmuseum. (bildkälla)

Vad har nu det här med kultur att göra, undrar ni? Jag vill närma mig kultur från en annan vinkel idag, prata om det som vi så ofta förbiser sedan vi lämnat våra hemorter och deras specifika särdrag. Jag vill prata om traditioner och kultur i den kontexten. Som liten flicka tillbringade jag många timmar vid ett hembygdsmuseum som tillika fungerar som spelplats sommarteatern i mina hemknutar. Jag kan ännu minnas fascinationen av gamla jordbruksredskap, textilier och möbler och hur jag fantiserade ihop berättelser (ofta mycket lika den aktuella pjäsen som sattes upp) om de som hade bott i husen och hur deras liv såg ut och vad de gjorde. Några kilometer bort finns också ett gammalt fäbodställe, det vill säga en plats utanför byn dit korna fördes på bete sommartid med pigor som arbetade med dem.

När en tänker på kultur tänker en ofta på stora städer, på grandiosa museer och statyer eller på världskända musiker, författare, konstnärer, filmskapare. Men kulturen bor också i det lilla samhället, i hemknutarna. Den är kanske inte lika flashig eller mediasexigt som hollywoodfilmer eller megakonserter, har inte samma dragningskraft. Kultur när den är som bäst erbjuder inte bara underhållning utan också en förståelse för samtiden, dåtiden, framtiden. Kanske är det där de folktomma hembygdsmuseerna kan komma in. Som ett sätt att se varifrån vi kom och hur våra föregångare levde och kämpade. När det kommer till historieskrivning är vi gärna att se först till de storslagna händelserna, till krigen och fredsförhandlingar, lönnmord och omvälvande samhällskeden. Allt väl där, det är också viktigt, men underskatta inte den tröst en kan uppnå av att ta del av det dagliga livet hos jordbrukare på landsbygden. Att se livets cirkel, med ritualer kring sådd och skörd, liv och död, bröllop och högtider ger åtminstone mig ett vidare perspektiv av vårt samhälle.

Fagerbacka fäbodställe. (bildkälla)

Sedan säger det sig självt att hembygdskärleken till trots kan en inte förhålla sig blint positiv heller. Som med alla aspekter av kultur och traditioner finns det saker att titta på med kritiska ögon. Men om en sållar bort tendenser till glorifiering av det egna och främlingsfientlighet tror jag att det i de kulturyttringar vi ofta rynkar på näsan åt finns intressanta och givande saker att upptäcka. Chansen är att skolutflykter till hembygdsmuseum och lokala sevärdheter tog död på det lilla intresse som grodde i många av oss som små. Utmana dig själv och besök ett av dessa museer och platser i sommar. Lev dig in i 1800-tals finländarens liv och vardag och fundera på deras kultur och kulturyttringar kontra vår samtids.

Rebecca
Publicerad 28.05.2017 kl. 19:18

Konstvetare i Rom

Rom, Italien. Konstvetare från Åbo Akademi. Resereportage. 8-15.5.2017

 

Förra veckan åkte ett gäng konstvetare vid Åbo Akademi på en veckas exkursion till Rom och det säger jag bara, staden Rom är en guldgruva för konstvetare. Tidigare har jag endast sett konst och arkitektur från Rom på bilder i kursböcker. Det sägs att en bild säger mer än tusen ord, men att uppleva konst, arkitektur och skulptur med ens egna ögon är en helt annan upplevelse! Färgerna, dofterna och verkens storlek är helt annorlunda i verkligheten.

 

DAG 1 | Ankomst | Vi hade program redan första dagen, vilket var en stadsrundvandring som gav oss en kort konsthistorisk överblick av Rom som vi sedan gick mera detaljerat igenom under veckan. Vi såg bl.a. Pantheon och Colosseum samt Campidoglio (den minsta av Roms sju kullar) där senatorspalatset är beläget. Mina stackars fötter gick 12 km den dagen, vilket kom att bli minimi gångsträckan för resten av veckan. #ripminafötter

 

DAG 2 | Antiken och medeltiden | Andra dagen samlades vi utanför Colosseum och gick till Forum Romanum där vi fick strosa omkring bland ruinerna på egen hand och ta in platsen som fungerat som ett torg och offentlig plats för politiska möten, handel och religiösa ceremonier under antiken. Vi besökte också Konstantinbågen bredvid Colosseum och ett antal kyrkor, S. Clemente, S. Maria Maggiore, S. Pudenziana och S. Prassede.

 

DAG 3 | Renässansen | Vi började dagen med ett besök i kyrkan S. Maria in Trastevere. Efter det gick vi till det runda kapellet, Bramantes Il Tempietto, som är en av mina favoritbyggnader inom arkitekturhistorian. Vi hann ännu med en visit till Villa Farnesina som innehar ett flertal målningar av Rafael, bl.a. fresken Galateas triumf (1511) och Villa Lante (Finlands Rominstitut) under förmiddagen. På eftermiddagen stod Vatikanenmuseerna och Peterskyrkan samt platsen på schema. Vi fick gå på egen hand genom museet där det fanns väldigt mycket att se, men det som intresserade mig mest var statyn Laokoongruppen och Michelangelos Sixtinska kapell. På kvällen hade vi en gemensam middag med alla exkursionsmedlemmarna vid en mysig italiensk restaurang. Vi serverades en trerätters meny, men tyvärr kommer jag inte längre ihåg vad rätterna hette. Gott var det i alla fall!

 

DAG 4 | Barocken | Italienska barocken är en av mina favoritepoker. Den kännetecknas av pampigt utsmyckade byggnader med bastant formspråk och växelverkan mellan konkava och konvexa ytor. Ännu fler kyrkobesök blev det idag med bl.a. S.Maria degli Angeli, S. Maria della Vittoria där Berninis kapell med Den heliga Teresas extas (1647-1652) finns, Borrominis S. Carlino som även kallas S. Carlo alle Quattro Fontane och är min absoluta favorit inom barockarkitektur och Berninis S. Andrea al Quirinale. Sista platsen vi besökte på förmiddagen var Spanska trappan, en pampig trappa som breder ut sig över en sluttning på kullen Pincio och vid dess fot är Piazza di Spagna beläget samt Roms lyxshoppingkvarter. På eftermiddagen blev det konst och skulptur vid Villa Borghese. Man kan bl.a. se verk av Caravaggio där, såsom David med Goliats huvud (ca 1605). Ett flertal av Berninis skulpturer finns där också, såsom Proserpinas bortförelse (1621-1622). Sättet som Bernini hanterar marmor är banbrytande. Han har en förmåga att förköttsliga marmorn och ge den en illusion av rörelse vilket är häpnadsväckande! Fjärde dagen avslutades vid Svenska institutet i Rom med ett glas Prosecco på deras balkong. Härligt!

 

DAG 5 | Tivoli | Paus från Rom! Vi tog tåget till Tivoli, en stad ca 30 km nordost om Rom. Det som jag tyckte var intressant med denna stad var att den var belägen på en bergssluttning och jag har alltid velat besöka en sådan stad. Nu är det gjort! I Tivoli, som tydligen är känt för att inhysa inflytelserika romares sommarresidens, besökte vi senrenässanspalatset Villa d’Este. Villa d’Este är känt för sin enorma trädgårdsanläggning och anses dessutom vara den första vattenträdgården i världen. Det kändes väldigt uppfriskande att gå i trädgården och beundra de vacker arkitektoniska fontänerna samt se den vackra utsikten av Italien från balkongerna. Från en villa till en annan. Vi tog därefter bussen till Hadrianus villa, som är ett ca ett kvadratkilometert stort palatsområde från 100-talet f.Kr. Idag är byggnaderna ruiner, men man kunde fortfarande föreställa sig hur det måste ha sett ut förr. Canopus-dammen som omgavs av karyatider tyckte jag var väldigt vacker och måste ha sett väldigt majestätiskt ut när det var nybyggt.

 

DAG 6 | Romersk stadsplanekonst | Tillbaka till Rom igen! Under grundkurserna i konstvetenskap har vi endast berört Italiens konst- och arkitekturhistoria fram till ca 1800-talet så att bekanta sig med lite mer modern konst och arkitektur var intressant. Vi åkte till EUR-stadsdelen (Esposizione Universale di Roma) som planerades inför världsutställningen år 1942, men byggnationen avbröts i och med att andra världskriget hände och återupptogs först år 1951. EUR-stadsdelen ses därför också som ett område där fascismens ideal tas i form genom arkitekturen, vilket man är lite generad över idag. Platser vi besökte var bl.a. Palazzo della Civilità Italiana, Obelisco di Macaroni, Rome Convention Center och kyrkan Ss. Pietro e Paolo. Vi hade en gemensam middag denna kväll som sedan avslutades med att pröva på italienskt nattliv. Intressant var det!

 

DAG 7 | Det moderna och samtida Rom | Modern arkitektur och konst fortsatte vi med denna dag och besökte bl.a. Palazzetto dello Sport som är en sporthall som byggdes inför OS i Rom år 1960, Auditorium Parco della Musica och avslutade dagen med MAXXI National Museum of XXI Century Arts. Jag var sen mer imponerad av själva byggnaden än utställningarna i den. Byggnaden är ritad av irakisk-engelska arkitekten Zaha-Hadid och är enligt mig ett arkitektoniskt mästerverk.

 

DAG 8 | Avfärd | Då var det dags att lämna Rom och åka tillbaka till Finland. Det har varit roligt, varmt, lärorikt och ett fullspäckat program, vilket gjorde att mot slutet var ens hjärna helt mush med allt man sett. Skulle inte ha klarat mig utan alla dryckesfontäner, nasoni, Rom har samt billiga kaffe. Och det finns väldigt, jag upprepar väldigt, många kyrkor i Rom. Jag skulle säga det finns lika många kyrkor som det finns gelaterior! Gelato är förresten något man bör äta i Rom, vilket jag gjorde varje dag. Supergott!

Bilder kommer snart!

Fredrika
Publicerad 20.05.2017 kl. 13:10

Kultur och den mänskliga upplevelsen

Idag tänker jag på kultur och vad kultur är, varför kultur är viktigt. Det här är en blogg om kultur och oftast så skriver vi om kulturprodukter av olika slag och ibland blir det inlägg som tangerar kultur, som funderar kring hur vi närmar oss kulturen. Kultur är ju inte bara olika typer av media som vi konsumerar för nöjes skull, ordet kultur kan innebära det vi gör här på bloggen, att hålla samtal om musik och film och konst och litteratur, men kultur är också familj och traditioner, samhällsnormer och vanor. Kultur i den kontexten är en gemensam nämnare för en grupp personer, en stundvis abstrakt samling av tankar och föreställningar som påverkar hur ens upplevelse av världen ter sig.

När vi diskuterar kultur här på Kulturvis, diskuterar vi inom våra egna referensramar och håller oss till det vi känner till, till det som intresserar oss och det vi förstår. Det finns många upplevelser av att vara människa i vår värld, som jag per definition inte kan förstå fullt ut för jag har inte den kulturella referensram som behövs. På samma sätt så finns det många som inte till fullo förstår mina upplevelser och tankar för att deras kulturella referenser inte lämnar utrymme för min upplevelse.

Biblioteket, kunskapens högborg.

Så denna söndag i slutet av en vecka som innehållit många hemskheter (fast knappast flera än någon annan vecka, vi har bara varit mera medvetna om dem) så vill jag påminna mig och er om att våra referensramar inte alltid räcker för att förstå andras upplevelser, oavsett om de vi har svårt att förstå är skogsfinnar, nyfinländare eller stockmanntanter. Lite ödmjukhet krävs och viljan att inte bara se öppet på andras kultur men också beredskapen att låta andra ta del av din kulturella referensram.

Min uppmaning är; vidga vyerna. Läs böcker, se filmer, titta på skådespel och konst, lyssna på musik. Kultur, och speciellt litteratur,  ger oss ingångar in i andras liv och förmågan att se andras mänsklighet. Jag tror att vad vi nu behöver mer än någonsin är en förståelse för andras mänsklighet. Själv läser jag idag några dikter av den syriska poeten Adonis och förundras över hur poesin lyfter fram det gemensamma samtidigt som den belyser olikheter och det unika. Ha en bra söndag.

 

PS: Rösta i kommunalvalet, det är viktigt.

Rebecca
Publicerad 09.04.2017 kl. 11:38

Ge upp på kultur

Jag är elva år gammal och skammen och skulden bränner inom mig. Vi är på väg till biblioteket för att återlämna lästa böcker och låna nya. Eller ja, det där med att återlämna lästa böcker är inte helt sant. För underst i min bokhög finns en bok gömd. En bok som inte fastnade, inte kändes rolig och som jag i ett adrenalinstint skamrus bestämde mig för att inte läsa. Något oerhört förbjudet och skämmigt för en elvaårig bokmal att erkänna. Detta att inte läsa en lånad bibbabok. Det är en sak att vid bibliotekshyllan bestämma sig för att detta inte är en bok som jag vill läsa, men att väl hemma med den lånade boken ta samma beslut – det var svårt.

Det är alltså detta jag vill bolla med er om idag. Att ge upp på kulturupplevelser för att en inte kan eller orkar eller har tid eller helt enkelt inte vill. Sen den första gången jag unnade mig att inte läsa en bok som jag inte gillade har det blivit många fler gånger. Jag har inte läst Sagan om Ringen – för att jag tyckte de var tråkiga, jag tog mig aldrig igenom varken Röda rummet eller Brott och straff (trots att båda var kurslitteratur) – för att jag inte hade energi eller tid att läsa dem. Så sent som denna vecka dumpade jag en hel bokserie som jag både sett fram emot att läsa och påbörjat – för att jag inte längre vill läsa den.

Böcker jag gett upp på och böcker jag inte gett upp på den senaste tiden. 

Mitt elvaåriga jag var rädd att bibliotekarierna skulle bli ledsna på mig för att jag inte läst en bok de lånat ut åt mig. Jag kan fortfarande känna mig obekväm med att ge upp på böcker eller andra kulturprodukter. Kanske är det bara jag som tycker så, men jag tvivlar på att jag skulle vara den enda som tycker det är lite skämmigt att ge upp mitt inne i en kulturprodukt. Jag tror att någonstans bygger ens motvilja mot att ge upp på böcker, filmer, musik, serier kanske i en rädsla för att bli avslöjad. Avslöjad för att inte ha hängt med, avslöjad som en som ger upp, avslöjad för att en inte gillade det som alla andra gillar.

Nu mer än någonsin drunknar varje individ i en ström av material att ta in. Med obegränsad tillgång dygnet runt tillgång till media via strömningstjänster, med e-boks lån och ljudboksappar samt allt kulturmaterial som produceras online – bloggar, poddar, vloggar, är det så underligt att en ibland bara vill lägga sig ner och sluta ta till sig kultur? Det finns så mycket att en helt enkelt måste sålla och i det finns kanske tanken om att en inte behöver titta varje dålig film till slut eller lyssna på musik en inte gillar eller läsa böcker som en inte fastnar för. Kanske vi helt enkelt gemensamt kan besluta oss för att ge upp på kultur. Inte sluta konsumera kulturprodukter helt men bara vara lite mera selektiva. Inte läsa alla kanoniserade dystopier för att vi känner att vi måste eller se alla de senaste tv-serierna för att kunna prata om dem på kafferasten, utan helt enkelt försöka sålla fram det som en vill ta till sig. Det som en faktiskt kan njuta av och påverkas av, det en tycker är bra.

Vad i kulturväg har du gett upp på den sista tiden? Filmen som alla hyllar, deckarklassikern eller låten som du bara inte kan tycka om? Har ni någonsin stigit upp mitt under en biofilm och vandrat ut? Gett upp på teater, konserter, framträdanden? Ger ni upp med stolthet eller smyger ni lite skamfyllt undan? Berätta och förenas i lättnaden av att inte känna att en måste läsa Kepler eller se LaLaLand bara för att alla andra gjort det.

Rebecca
Publicerad 19.03.2017 kl. 16:32

Om längtan, läslust och dokumentärer

Ibland tänker jag som litteraturstuderande att jag inte orkar med en enda bok till. Inte ett blad, inte en mening, inte ett endaste ord. Att hela tiden bolla funderingar om tematik och språk, uppbyggnad och persongestaltningar, hur just den här boken passar in i en vidare litteraturhistorisk text är utmattande. Ärligt talat dör min läslust helt ut mellan varven. Försvinner och i dess spår följer dokumentärer och poddar, eller bara helt vanlig hederligt slöscrollande i sociala medier.

Min senaste stora grej när läslusten och orken inte räckt till har varit naturdokumentärer. Jag har sett såväl Planet Earth 2 som allt annat med David Attenborough som berättare. Naturdokumentärerna är inte bara informativa och utbildande, framförallt har de oftast inget narrativ. Ingen historia att följa med, inga plötsliga plottwists att överraskas av. På sin höjd innehåller de naturdokumentären en dramaturgisk kurva om små babyskölpaddor som med bara en hårsmån undviker säker död eller uttorkade elefanter på väg mot fjärran vattenhål. Vad dokumentärerna erbjuder är respit från min annars dramafyllda mediekonsumtion. Jag rekommenderar varmt att bryta av dina medievanor med lite naturdokumentärer ifall du känner dig överväldigad och ofokuserad av den media du möter på daglig basis. Älska naturdokumentärer!

Med det sagt har jag som gått med i en bokklubb, Åboklubben. Så mera ”måstasläsning” för mig. Eller nej, det är ju inget måste och det är roligt att få möta andra och diskutera hur de ser på ett visst verk. Ibland glömmer jag hur givande det kan vara att prata litteratur med människor som inte går samma kurser som mig och har samma influenser som mig, utan kommer med helt nya insikter. Till nästa gång har vi läst Ann-Louise Bertells Vänd om min längtan, en utvandrarberättelse från sekelskiftet och hur längtan driver oss. Bertells sätt att skriva utvandrarhistorian, ett begrepp som jag förknippar mest med Moberg, är totalt annorlunda mot vad en kan förvänta sig. Istället för sjuhundra sidor lidande och gudfruktighet får läsaren små, klara utdrag ur ett liv levt i längtan. Boken som handlar om Maria som sextonåring far till Canada från den lilla byn i svenskösterbotten och om hennes längtan hem och bort, till och från. Det är en berättelse om kvinnoöden och om utvandraröden sedd från en gammal människas synvinkel om vad som blev av det man längtade till. Jag tycker om Vänd om min längtan för dess skörhet och hur den visar en verklighet som bara ligger ett par generationer bak från mig, samtidigt som tematiken kring ånger och längtan är så enkel att relatera till. Ett lågmält men välgjort hantverk som samtidigt är ett hommage till de kvinnor som kom före oss och deras ofta kämpiga liv.

Rebecca
Publicerad 26.02.2017 kl. 09:47

Januari-gnäll och februari-pepp

Januari alltså, ingen höjdarmånad va? Inte för mig i alla fall. Kanske inte för världen heller. Känns som att det är så mycket som är dystert, gråslaskigt och knäppt just nu. Jag har mest gömt mig under en filt och konsumerat lättsmält kultur (typ Ashton Kutcher-filmer med lyckliga slut och Harry Potter-böckerna för miljonte gången). Men kanske blir februari bättre? Kanske jag läser mer, ser mer, känner mer och kanske världen/vädret/livet lite skärper till sig?

Här kommer i alla fall saker jag ser fram emot under vårvintern, förutom tulpaner i massor förstås;

Ryan Adams släpper nytt album. På senare år har Ryan seglat upp och blivit en av mina husgudar, tycker att allt han gör är intressant och fascinerade på något sätt. Han är ett musikaliskt geni, svinbra på låttexter om kärlek och gör musik för oss som är svaga för gitarrer (och han gillar katter hörni!). Albumet heter Prisoner och släpps 17 februari. Ena singeln ”Do You Still Love Me” finns här.

På tal om musik, detta är våren när jag banne mig ska köpa en ny vinylspelare. Min har inte fungerat på alltför länge, och jag är ju trots allt ett barn av min tid. Med barn av min tid menar jag att jag vurmar för att kunna växla mellan vinyllyssnade (ljudet! Ljudet är så bra!) och Spotify. Old school och new school liksom, det bästa av två världar, i alla fall i min värld. Så vårens projekt är att köpa en ny vinylspelare (har haft en gammal charmig från 60-talet, men tror jag ska testa ny-nytt nu) och sen fortsätta bygga upp skivsamlingen. Längtar redan till rödvins-middagar i vårljuset med en vinyl snurrandes i bakgrunden.

Och jag är tillräckligt cool för att våga erkänna, jag längtar lite efter nya Skönheten och odjuret som kommer i mars. Den tecknade versionen var min favoritfilm som barn och det ska bli intressant att se den spelade versionen och intressant att se den med vuxna feministiska ögon. Kommer den att hålla liksom? Hoppas det, men är i alla fall peppad på en stor dos barndomsnostalgi i biosalongen.

Ser också framemot att ta tag i min läsning igen. Det började bra under jullovet men nu har jag tappat det igen; men på min att-läsa-lista just nu finns Sandra Beijers Allt som blir kvar och Aftonland av Therese Bohman (älskade hennes tidigare romaner). Och jag ser redan framåt att läsa Så här upphör världen av Philip Teir som släpps under året (kan vi nån gång också prata om att omslagen på hans böcker är så sjukt fina?).

Och ett sista tips; författaren Lisa Bjärbo (hon är briljant bara tro mig) har en kul Instagram-grej på gång under februari, där man postar ett foto om dagen enligt en rubrik. Läs mer på hennes blogg eller insta, och hoppa på vetja!

Det var allt jag hade just nu, nu tar vi varandra i händerna och hoppas att februari blir en bra månad, okej?

 

 
Johanna
Publicerad 02.02.2017 kl. 13:50

Från Oakland till Hofors via Tyskland och Rumänien

Jag fick nyligen frågan om jag tycker om amerikansk kultur över huvud taget. Det är en bra fråga, för det är inte helt självklart att svara ja. Eller, visst gillar jag amerikanska grejer, men det har liksom aldrig varit det jag koncentrerat mig på. Spontant kom  jag att tänka på Television och Ramones, liksom på varsin sida av samma punkvåg i slutet av 70-talet. De förra artsy och de senare liksom bara 1, 2, 3, 4. Ni vet, eller kan enkelt ta reda på.

Sedan finns det en del ljuvlig indiepop, alltifrån Silver jews till My favorite och inte minst Built to spill. På denna namedropping kan det ju låta som att jag inte uppdaterat mitt musikbibliotek på minst 15 år, men här kommer faktiskt en vändning. Mer eller mindre vuxna män diskuterar livet genom musiken eller vice versa i Mattias Alkbergs gästbok. Det känns ibland som en (av många) rolig gömma på internet och kanske är det fel av mig att röja den här, men vem bryr sig? Det finns ju till allmän beskådan. I alla fall, jag tror det var Conny Nimmersjö som tipsade om Jay Som och hennes låt I think you´re all right. Bakom artistnamnet finns Melina Duterte, en 22-åring som håller till i Oakland, Kalifornien och spelar alla instrument själv vad jag kan förstå.  
Jag tror Conny skrev något om att musiken påminner om  Felt, men för egen del gick tankarna främst till just Built to spill, som om Doug Martsch liksom återfötts.
Hur som helst. Båda släppen från 2016, singeln I think you´re all right och albumet Turn into, är riktigt bra. Ett nytt album kommer nästa månad och kan, ohört, redan nu vara ett tips för alla som uppskattar såväl skrammel som melodi när de lyssnar på pop.

Från Kalifornien är det en bit till Gästrikland och närmare bestämt Hofors. MIna kopplingar dit har länge varit ytterst blygsamma. Jag har åkt förbi med tåget nån gång och har för mig att Radioaktiva räker, som gjorde den gamla pärlan En näve hat, kom därifrån (För övrigt är ju den märkliga 90-talsgenren svenskpunk, som det här väl kan sägas vara, något som kunde förtjäna en egen utredning nån gång). Men för övrigt visste jag inte mycket om samhället förrän jag började se serien Samtidigt i Hofors som finns på SVT Play (även på den här sidan kvarken). Här visas ett strålande persongalleri. Det räcker nog egentligen med at ha bott i vilket mindre samhälle som helst för att kunna relatera (om nu det har ett egenvärde, vad vet jag). En del kanske ryser av klaustrofobi vid blotta åsynen av programmet, men jag och förhoppningsvis många med mig ömmar för människorna som porträtteras i sin vardagliga strävan. En favorit är musikern Micke som drömer om att ge ut det definitiva rockalbumet parallellt med att han tar rollen som outsider och fritänkare. En annan stjärna är expediten i mataffären som besitter en typ av social kompetens som är guld värd. Jag har varit med om kassapersonal som kommenterat mina inköp och som jag om jag generellt varit mer våldsam förmodligen nitat förr eller senare, men den här mannen kan konsten att visa intresse utan att det känns löjligt. Kanske besitter han förmågan att mingla, småprata med substans, något jag alltid varit värdelös på/livrädd för.
Se serien! Om Po Tidholms Resten av Sverige från i höstas var teori så är det här praktik i rapporteringen om ett land till levandsförutsättningarna skiljer sig åt alltmer beroende på var du bor.

Slutligen ett tyskt tips: Filmen Min pappa Toni Erdmann, om en dotter som gör karriär i Rumänien och en pappa som försöker påvisa det absurda i hennes tillvaro, enkelt uttryckt. Den är vad jag begriper hyllad sönder och samman, men se den ändå. Det är tre värdefulla timmar det handlar om.      

 

Pär
Publicerad 01.02.2017 kl. 15:27

Det demokratiska biblioteket

Den här veckan läste jag om Susanna Alakoskis Oktober i fattigsverige. En bok jag rekommenderar åt alla, och speciellt de som växt upp en bra bit från arbetarklassvardagen. Oavsett så fick boken mig att tänka på bibliotek. De offentliga biblioteken är kanske en av de sista, på allvar, demokratiska intuitionerna som finns kvar. Biblioteken är så mycket mer än bara utlåning av böcker och idag vill jag skriva ett litet hyllningstal till biblioteken.

Bibliotek är böcker men bibliotek är också kunskap på lika villkor. Det är gratis att låna bibliotekets material, om det då är böcker, tidskrifter, noter, film eller cd-skivor.  Biblioteken har datorer som du kan boka och sedan surfa på, söka information på, använda i kontakten till myndigheter eller för betalning av räkningar via nätbank. Många bibliotek ordnar regelbundet föreläsningar, workshops, sagostunder och dylikt som är öppna för allmänheten. Kurser i dataanvändning eller varför inte möjligheten att 3D-printa något erbjuder också bibliotek.

På biblioteket kan du också få hjälp att hitta sådan information du behöver, vare sig det handlar om en nyutkommen bok, hembygdsföreningens årsböcker från sent åttiotal eller internetresurser för hur man startar företag. Vissa bibliotek lånar ut motionsredskap som stegmätare och hantlar åt sina kunder medan andra har erbjuder tillgång till laddningsskåp för telefoner. Biblioteken erbjuder tillgång till nyheter via dagstidningar på båda inhemska språken och ofta också utländska tidningar. Där finns nischade tidskrifter om allt från jakt till datateknik och stickning.

Jag har i min ägo fyra bibliotekskort till fyra olika bibliotek. Som regel är allt du behöver för ett bibliotekskort en finsk adress och ett officiellt identitetsdokument. Dessutom är det första kortet alltid gratis. Bibliotekskortet gör att du kan låna material, använda datorer och printa, men även utan kortet har du tillgång till ett torrt, varmt utrymme, toalett, eluttag och läsesal. Ett tips för den resande är att leta upp stadsbiblioteket där man befinner sig, eftersom det ofta också finns broschyrer om orten och sevärdheter samt kartor att ta gratis förutom ett ställe att kissa när det är kris.

Jag har ett kommunbibliotekskort där utbudet kanske inte ger någon wow-faktor men biblioteket vinner på att de finns i så gott som varenda liten by i kommunen. Varje by har sitt eget utrymme för biblioteket, som är öppet minst en dag i veckan och förser dem med tillgång till kunskap. Bibliotekarierna där känner sina kunder och möter dem som individer. Rekommenderar böcker de vet att personen kommer att gilla, erbjuder hjälp och tips.

Jag har två stadsbibliotekskort, i olika städer, där det finns en uppsjö av material att låna. Men där finns också gratis toaletter, platser att studera och jobba på och tak över huvudet ifall man är strandad inne i stan längre än vad man räknat med. Stadsbiblioteken erbjuder mängder av tjänster men två av de jag tycker är mest fantastiska är att jag via mina bibliotek kan låna tavlor och konst samt möjligheten till fjärrlån. Fjärrlån gör det möjligt för mig, mot en liten avgift, få tag i material som biblioteket själv inte har i sin ägo men som finns på ett annat bibliotek i Finland, eller ibland till och med resten av Norden!

källa

Jag har ett universitetsbibliotekskort med vilket jag får tillgång till vetenskaplig forskning, såväl i böcker som online, som sträcker sig decennier om inte århundraden bakåt i tiden. Jag får också tillgång till bibliotekariernas specialkunskap och förmåga att sålla i material utöver en tyst plats att studera på. Biblioteket tillhandahåller även mötesrum perfekta att boka för gruppprojekt samt möjligheten att skanna, printa, faxa och kopiera.

Som ni förstår är jag extremt taggad på bibliotek. Jag tycker det är en fantastisk sak att mina skattepengar finansierar en mötesplats i samhället. Jag tänker på alla mindre bemedlade som via biblioteket har tillgång till böcker och tidningar, internet och kunskap. Biblioteken är de sanna kulturhjältarna, som bevarar och upprätthåller såväl finkultur som bygdekultur, musik och konst som arkitektur och litteratur.

Men kanske främst av allt, och det som knyter ihop med temata i Susanna Alakoskis bok, så erbjuder biblioteken en trygg plats. På biblioteket får du, förutsatt att du följer reglerna och beter dig väl, vara från det öppnar till det stänger. Där erbjuds en miljö fylld av kunskap och öppenhet. Du blir inte utkastad från biblioteket om du hänger där hela dan och det är varmt, torrt och tryggt med tillgång till toaletter och drickbart vatten. Biblioteken är ett offentligt rum till för alla, från den fattigaste ensamstående förälder till pensionären som behöver få komma ur huset till medelklasskulturtanter och ungdomarna utan någonstans att gå. Till biblioteket är alla välkomna som kan hålla de enkla ordningsreglerna och till och med för den som begår snedsteg finns det flexibilitet. Så besök ditt biliotek den här veckan, kolla in deras utbud och njut av att veta att de betjänar samhällets invånare på lika villkor.

Hur många bibliotekskort har du och vad är din favoritgrej med bibliotek?

 

Rebecca
Publicerad 15.01.2017 kl. 16:47

Gott Nytt År!

Hoppas ni fick en nyårsafton helt i er egen smak, oavsett om det är glittrande partykläder och bubbel eller lusekofta framför en tänd brasa. På denna årets första dag har jag inte mycket i kulturväg att erbjuda er men för den som är sugen på att se något annat än den traditionsenliga film en Ivanhoe (eller kanske är det bara hos oss den varit obligatorisk på nyårsdagen?) kan jag rekommendera ett par alternativ.

Kolla komedi på Youtube. Mitt tips är att börja med att söka på Live at the Apollo, en brittisk serie med blandade ståuppkomiker som gör stand up inför publik på Hammersmith Apollo. Lättsmält och enkelt att surfa mellan olika klipp för att hitta nån man gillar

bild: Långfilm Productions/Yle screenshot

På YLE Areena kan man nu se början på Lola upp och ner, finlandssvensk serie i sex delar baserad på romanen av Monika Fagerholm med samma namn. Jag har ännu inte hunnit se den själv, men ska bli spännande att se hur Svenskfinland presterar på seriermarknaden.

Har man inte lust att se på något, eller är måendet sådant att man helst skulle ha ögonen slutna, kan jag rekommendera att lyssna på ljudböcker på Spotify. Finns såväl Tove Jansson, som Astrid Lindgren. Eller så kan man prova lyssna på ett par av de noveller som finns på spotify, exempelvis Novellix, ett företag vars koncept jag nämnde som hastigast här.

Oavsett vad ni gör och hur ni mår idag hoppas jag att ni alla får ett fint år fullt av nya kulturella erfarenheter! Gott Nytt År!

Rebecca
Publicerad 01.01.2017 kl. 06:03

Istället för en billig reatröja

Då den sista sillbiten rutschar ner i svalget, då det bara finns likörpralinerna kvar att tillgå, glöggspill på tröjan och julmusiken tonar ut – ja det är då mellandagarna börjar med stora röda reaskyltar och mera konsumtion av sånt ingen egentligen behöver. Istället för att köpa ännu en billig tröja föreslår jag att du sätter dina slantar på en kulturupplevelse, typ museum, teater eller bara flanera runt i stadsdelar, ta del av lokalhistorien och spana in arkitekturen.
Jag har pysslat ihop förslag på vad som finns att tillgå i de finlandssvenska städerna och du -hojta för guds skull till i kommentarsfältet om du har fler tips på evenemang/spelningar/utställningar/performance som händer i din stad. Vi börjar från norr och jobbar oss söderut.

JAKOBSTAD
Så varför inte ett besök till Rosenlund och Aspegrens trädgård? Den renoverade prästgården är assnygg och området med de små röda stugorna och trädgården är lite som att vara i en annan värld. Här är hemsidan med öppettider etc. 
Kanske det börjar kurra i kistan och du undrar vart du ska gå. Nå till After Eight förstås!

 

FLANERA i Skata.

Oj oj oj, här behöver du tid på dig för den här gamla arbetarstadsdelen har en alldeles för spännande historia. Om du är nörd på lokalhistoria finns boken Skata, handlar om livet i stadsdelen under 1900-talet. Och du, samtidigt som du ändå är i Skata, drick kaffe på Skorpan och njut för fasen av atmosfären.
Gå sedan på torsdagsjazz till O’Learys!

Bonus: nyöppnade caféet Kaffia på Storgatan 15. Rawcakes och snygg industriell inredning.
Passa också på att se Novias sista års bildkonststuderandes utställning This is important to me i Gamla energiverket. Obs, utställningen pågår trots att facebook säger annat. 

Ok, så vi fortsätter mot

VASA
Holiday show
på Ritz den 28.12. kl. 19. Biljetterna kostar några pix och här varsågod kan du läsa mer om artisterna och evenemanget. Vi ses på Ritz!

Så sverigekusinerna åker hem först om några dagar? Vill göra nåt annat än bråka om Monopolreglerna? Då föreslår jag att ni tar på er kulturhatten och går på jugendutställning vid Tikanojas konsthem. Föremål, konst och en diger bakgrund om stilarten jugend visas. Jag rekommenderar att våga fråga guiderna som finns på plats för att få det mesta ur utställningen. Här finns mer info om öppettider etc.

Men du, jag vill också slå ett slag för Raawkas brunsch i mellandagarna. Mellan 27 – 30.12 kl. 11 – 15 serveras brunsch, ingen bordsreservation.

Ok, så strunt samma om inte finskan är perfekt – du kan ändå gå på Vasa stadsteaters Så som i himmelen (sama suomeksi). Fin story och textat på svenska. Jag tänker gå utanför min bekvämlighetszon, gör det du också ¯\_(ツ)_/¯

Japp, då kör vi ner till

ÅBO

Vem vill inte uppleva en traditionell Fanny och Alexander jul? Du kan göra det i museet Ett hem fram till den 8.1. Här finns mer information.

Intresserad av arkitektur och inredning? Då ska du styra kosan mot Åbo slott och en utställning som berättar om det omfattande restaureringsarbetet som gjordes vid slottet efter andra världskriget. 
Hoppa på bussen, eller för all del- promenera längs ån, tillbaks in till stan för nu är det dags för en bira på bar Kuka, Slottsgatan 17.
Och om det känns som att handklapp och dansant musik är något för dig så ska du definitivt gå till Dynamo. Åbo levererar, det kan en kan alltid räkna med.

Caféer och barer: Skärgårdsbaren på Auragatan, Kirjakahvila, Koulu, Café Art, jazzbrunsch på Aboa Vetus.

Och vidare mot

HELSINGFORS
Ärligt talat
så finns det nog andra som har mycket bättre koll på den här stan än vad jag har. Men jag vill ändå slå ett slag för Ateneum, fasen ändå vilka fina och proffsiga utställningar de gör. Se förstås allt men lägg extra mycket tid på samlingsutställningen Historier inom finsk konst som ”berättar om den finska konstens utveckling från 1809 fram till 1970-talet. Utställningen drar nya paralleller mellan den finska konstens historia, den internationella utvecklingen och olika företeelser i samhället”. Ba se.
Besök Rödbergen, Berghäll, Hagnäs och strunta i Stockmann.

GO JUL ALLA KULTURNISSAR!

____________________________________________

 

Bildkällor:
https://hassenylander.wordpress.com/2014/12/16/juldekorationer-i-min-hemstad-jakobstad-i-finland/
http://kristakeltanenblog.com/2013/03/after-eight/
http://www.rantatie.com/kommuner/osterbotten/jakobstad/?lang=sv
https://www.instagram.com/p/-i9QNWH7PW/
https://www.facebook.com/raawka/
http://etthem.fi/
http://walleni.us/i-love-turku/
http://www.ateneum.fi/
http://www.freepik.com/free-vector/hipster-reindeer-sketchy-background-with-christmas-messages_972868.htm

Mikaela
Publicerad 23.12.2016 kl. 11:12

Kulturvis kulturklappstips

*** vi har inte fått betalt för det här inlägget***

Juklappstider närmar sig och ja, det är inte enkelt att veta vad man ska ge bort. Kanske har man många som man skall hitta julklappar åt, kanske har man få eller kanske har man beslutat att man inte byter julklappar över huvud taget. Men för er som sitter med en svag julklappsångest så kommer här en rad med tips på kulturklappar som passar både den kulturintresserade och den vars kulturintresse inte är så högt men som ändå inte behöver mera prylar.

bildkäll: (x) (x)

Böcker. Böcker är alltid, alltid ett säkert kort. De går att skräddarsy efter mottagarens intressen för det finns böcker om precis allt. Men om jag ändå skall komma med rekommendationer så skulle jag föreslå Jenny Jägerfelds bok Brorsan är kung åt mellanålders-läsaren (det vill säga 9-12 år och notoriskt svåra att handla julklappar åt). En historia om att vara transperson, om vänskap och om förtroende. Rekommenderas även för vuxna läsare! För den som kan tänka sig att kliva utanför sina ramar, eller för seriefantasten rekommenderar jag Bim Erikssons Det kändes lugnt när mina känslor dog, som jag recenserat tidigare i höst här. Alfred Backas Finland hundranånting upplever jag vara den perfekta julklappsboken i år. Aktuell, rolig och passar allt från den jämnåriga kusinen till farföräldrarna. En bok jag själv önskar att jag fick i jul!

Tidningsprenumerationer är också en höjdare. Klassikerna är damtidskrifter åt damerna, jakt och fisk eller sportmagasin åt herrarna och  Kalle Anka åt övriga. Men varför inte ta ett steg ut från traditionen och ge bort den feministiska tidskriften Astra eller om man vill understöda finlandssvensk nyhetsjournalistik,  ett par månader av nån av de finlandssvenska dagstidningarnas nätmaterial?

Biljetter till bio eller teater är också alltid uppskattat. Teaterbiljetter till Pleppo Två i Vasa, Peter Pan i Åbo eller varför inte Tove på svenska teatern? På bio under vintern och vårvintern går såväl Star Wars som Jackie, men det går att skaffa gåvobiljetter både till bio och teater utan att bestämma vad mottagaren ska se. Speciellt i kombination med barnpassning är detta en toppenjulklapp till föräldrar!

Prenumerationstjänster är i ropet och i de flesta matvaruaffärer kan man köpa presentkort till såväl Spotify som Netflix. En utmärkt nödjulklapp för den som panikköper klapparna på förmiddagen den 24:e. Vill man vidga sina vyer kan kanske ett par månader av Novellix, som ger mottagaren ett par noveller fyra gånger om året eller Bookbeat som är som Spotify men för ljudböcker.

Mitt sista tips, och det jag helst skulle vilja ha är museikortet som ger ägaren till det gratis inträde till en stor del av de finska museerna under ett års tid. Vad bättre för att väcka museiintresset hos någon eller underlätta för den som redan älskar museer.

 

Rebecca
Publicerad 11.12.2016 kl. 14:42

Skribentpresentation: Fredrika Lindgren

Fredrika Lindgren, född 1993 och uppvuxen i Kronoby i Österbotten, nu bosatt i Åbo. Studerar konstvetenskap med kulturledning och masskommunikation som korta biämnen. Gillar att dokumentera mitt liv i fotografier och mitt liv består till mestadels av musei- och galleribesök, arkitektur, film och god mat.



Vad läser du helst?
Sedan jag i min tonår blev introducerad till manga, d.v.s. japanska serier, har det varit det jag läst mest och helst läser. Min smak inom manga har dock förändrats sen dess och jag föredrar nuförtiden att läsa manga med djup psykologisk handling och som innehåller mycket angst och drama. Jag är även svag för estetiska teckningsstilar och manga med detaljerade bakgrunder (läses arkitektur) tilltalar mig oerhört mycket. Just nu läser jag Black Butler av Yana Toboso och dreglar bara när jag ser hennes teckningar och det nuvarande story arcet är också väldigt spännande. En annan manga jag rekommenderar er att läsa är Tokyo Ghoul av Sui Ishida. Den handlar om en universitetsstuderande ung man som dras in i ett hemligt krig mellan ghoulerna och människorna efter att han genomgått en operation efter en olycka. Eller var det verkligen det?

Vilken tv-serie kan du se om och om igen?
Jag ser på alltför många serier, vilket innebär att jag inte hinner se dem mer än en gång. Det närmaste jag kommit att se en serie fler gånger är när jag nu som då ser på Friends-klipp på YouTube.

Vad såg du senast på teater?
Jag var i somras och såg på Oravais Teaters uppsättning av den svenska tv-serien från 80-talet Tre Kärlekar av Lars Molin. För de som inte är bekanta med serien så handlar den om motsättningarna mellan de olika generationerna i familjen Nilsson samt hur det privata ägandets intresse skapar tvister med samhällets intressen.

Vilken skiva var den första du köpte/fick?
Kommer ärligt talat inte ihåg, men högst troligen var det någon av de där Smurfhits-skivorna. Jag tyckte väldigt mycket om dem som liten och brukade vilja lyssna på dem under hela bilfärden när vi åkte med familjen till Lappland under nyår. Det var en 8 timmars bilresa så ni vet ...

Vilka tre kulturpersoner skulle du gärna äta middag med?
Svår fråga, men jag skulle gärna vilja sitta och äta middag med T.O.P, en av medlemmarna i den sydkoreanska popgruppen BIGANG. Utöver att han är en bra rappare är han väldigt konstintresserad och äger en stor samling av olika nutida konstverk. Det skulle därför vara väldigt intressant att höra vad han har att säga om konsten inom den asiatiska konstvärlden, eftersom det är ett område vi inte berör i konstvetenskapen. Det som Kaj Korkea-Aho tar upp i Ted & Kajs podcasts tycker jag är intressant och därför tror jag att han skulle tillföra underhållande samtalsämnen till middagen. Slutligen för att få en jämn könsfördelning på denna middag skulle jag bjuda in en av mina favoriter när det kommer till kvinnliga konstnärer, vilket är Audrey Kawasaki. Hennes målningar med drag av asiatisk konst och art nouveau på träpaneler är väldigt sensuella och jag skulle gärna prata med henne mera om hennes konst och försöka övertala henne att måla en tavla åt mig.

Har du någon favoritfilm?
Vet inte om jag skulle säga att jag har en specifik film som jag höjer över andra. Utan det gäller mera att jag helst ser på filmer med en viss genre, såsom superhjältefilmer, action och fantasy. Det spelar sedan heller ingen roll om det är en live action eller animerad film, så länge handlingen är fängslande. En film som dock berör mig mycket är Dreamworks How to Train Your Dragon från år 2010. Den är fint animerad och handlingen är intressant och jag är väldigt berörd av bandet mellan protagonisten Hiccup och hans drake Toothless. Dessutom är uppföljaren nästan ännu bättre vilket inte oftast brukar vara fallet.

Vem gjorde den bästa spelningen du varit på?
Jag brukar inte ofta gå på live-spelningar, men de få gånger jag gör det väljer jag artist eller band noga. Den bästa av dem är nog ändå hösten 2012 då jag såg BIGBANGs ALIVE GALAXY TOUR live i London. Jag blev faktiskt lite tårögd då de kom upp på scenen. Med andra ord, sydkoreaner vet verkligen hur man gör en makalös show!

Vilken tidsperiod skulle du helst åka tillbaka till för kulturens skull?
Som många redan påpekat har historien inte varit särskilt tillmötesgående mot kvinnan. Om man bortser från det faktumet skulle jag vilja åka till renässansens Italien och se hur mästarna, i synnerhet Leonardo da Vinci och Michelangelo, från den tiden arbetade och levde. 1920-talet är också en tidperiod som fascinerar mig när det kommer till arkitekturen (art nouveau och art deco), konsten (Alphonse Mucha) och modet (Coco Chanel).

Har du något skamnöje inom kultur?
Jag berättade att jag nuförtiden läser manga riktad mot en mer vuxen publik, men nu som då kan jag inte låta bli att läsa de helt absurda shoujo manga. Majoriteten av dem handlar om hur den blyga och osynliga tjejen på skolan blir kär i skolans mest populära och snygga kille som ligger med varje tjej han ser tills han får upp ögonen får fröken osynlig och plötsligt går från polygam till monogam. De är klyschiga och overkliga, men dryper av tonårsdrama. Jag kan inte motstå dem!

Instagram

Fredrika
Publicerad 10.12.2016 kl. 20:49

Skribentpresentation: August Treier

August Treier, född 1995 på Åland men flyttade till Österbotten, Pedersöre år 2000. Nuförtiden bor jag med min sambo i Åbo där vi båda studerar. Jag gillar musik, litteratur, konst och när livet rullar på i lagom trevlig takt.

Vad läser du helst?
Allra helst läser jag något skönlitterärt i stil med Patrick Modiano. Jag är fascinerad över hur han behandlar minnet i sina böcker, Frankrike efter kriget, hur han beskriver Paris nattliv, skuggorna och dimman. Nätternas gräs är min favorit. Men nu framställer jag mig själv som en väldigt kräsen läsare som dricker vin och läser enbart nobellitteratur, men så är det verkligen inte. Jag, som många andra, älskar Tove Janssons muminböcker, de är enligt mig en av de finaste sakerna Finland bidragit med till världen. Nu måste jag nog ändra mitt svar, allra helst läser jag någon Muminbok, bara för att Tove Jansson är så förbannat bra.

Vilken tv-serie kan du se om och om igen?
How I Met Your Mother!

Vad såg du senast på teater?
Jag går alltför sällan på teater, i flera veckor har jag och sambon planerat att gå och kolla Kungens tal på Åbo svenska teater, men vi har ännu inte hittat tid för det. Däremot var jag på Dracula som Akademiska Spexet vid Åbo Akademis r.f. ordnade, och tyckte väldigt mycket om den.

Vilken skiva var den första du köpte/fick?
Oj, jag minns inte precis vilken den allra första var tyvärr, säkert var det någon hits for kids. Jag kommer däremot ihåg att jag med egna pengar köpte Markoolios Best off när jag var 8 år. På den tiden var Markoolio det bästa inom musikvärlden enligt mig.

Vilka tre kulturpersoner skulle du gärna äta middag med?
Lemmy från Motörhead, lätt. Skulle vara hur trevligt som helst att sitta och diskutera musik och livet med honom. Sedan vore det roligt att äta middag med George Orwell. Vi skulle kunna diskutera det som händer i vår värld och en massa annat intressant. Till sist skulle jag bjuda Bruce Dickinson från Iron Maiden på middag vid någon fin restaurang i Åbo, och tvinga honom berätta hela sin livshistoria för mig.

Har du någon favoritfilm?
Faktiskt inte, men gillar Steven Spielbergs filmer!

Vem gjorde den bästa spelningen du varit på?
Iron Maidens konsert i Helsingfors år 2011 var den första ’’riktiga’’ konserten jag var på, så den kommer alltid vara mig kär. Men om jag måste välja en så är det Mumford and Sons spelning i Helsingfors i våras, den var FENOMENAL. Bandet gav allt och det märktes verkligen. Tror inte någon i publiken var missnöjd.

Vilken tidperiod skulle du helst åka tillbaka till för kulturens skull?
England, slutet på 1970-talet. Rock och hårdrocken har aldrig mått så bra som då och det skulle vara roligt att få uppleva kulturen och klä sig som en riktigt hårdrockare.

Har du något skamnöje inom kultur?
Måste tyvärr medge att jag brukar titta på Svenska Hollywood fruar ifall det kommer på tv. Brukar inte göra det så ofta men ändå tillräckligt ofta för att det ska vara pinsamt.

August
Publicerad 06.12.2016 kl. 12:00

Poesi & Musik

Kilar snabbt in för att puffa om evenemanget Poesi & Musik på the Doo-Bop club ikväll. Från kl. 22 framför poeter och musiker texter och musik i fri tolkning under temat frihet och jämlikhet. 

Medverkande är Alexandra Häggman, Josefin Nylund, Petter Sandelin, Jakob Johansson, Susanne Marins, Martin Karlsson, Axel Hanses och Angelica Qvist. 

En fin sak är att publiken får delta, om du har skrivit eller vill framföra något har du också möjlighet att göra det. 

Här finns mer info och hey! det är fritt inträde. 

Mikaela
Publicerad 25.11.2016 kl. 08:29

Eget kreativt arbete

Åttio timmar. Kring det antalet landade jobbsaldot på under min förra arbetsvecka som nådde sitt slut på söndag kväll. Ungefär hälften av dessa arbetstimmar gick åt till ett beställningsarbete som jag haft mycket fria händer med — en klar fördel med att det indirekt är ens sambo som anlitar ens tjänster — och tack vare det fick Jobb en klar nyans av Nöje.

Det är så att min partner har skrivit en humoristisk historiebok som snart utkommer på Schildts & Söderströms, Finland hundranånting, och till den har jag sammanställt ett flertal digitala kollage utav bilder plockade ur detta lands snart sekellånga självständiga historia. Men jag ska inte bara ge smygreklamiga julklappsidéer i det här inlägget, så vi lämnar den saken där och går vidare.

Händelsevis rör sig mitt dagtidsjobb inom samma genre. Till vardags är jag bildredigerare, och det händer sig till och med att jag får göra kollage även på det jobbet. Men i och med att jag i den rollen inte har fullt samma utrymme för att förmedla min egna estetik så är känslan ändå annorlunda.

Det här har jag tänkt mycket på under den gågna veckan, hur upplevelserna av något som är så snarlikt ändå är så pass olikt. Det är ju i princip samma grova mönster jag följer. Stol, skrivbord, dator, bildhanteringsprogram, fotografier, redigering och 300 pixlar per tum. Mitt tillfälliga kvällsjobb har ändå haft ett pirr av något annat än rätt och slätt ett jobb. Pirret av det där egna.


Fotnot: Detta är inte ett av kollagen för att illustrera Finlands historia. Fast det hade varit festligt.

För ett par år sedan så läste jag Betty Friedans feministklassiker Den feminina mystiken (1963), boken som mer eller mindre sparkade igång den andra vågen av feminismen. Jag tog med mig många nyttiga och fascinerande saker utav den, men det som jag tveklöst oftast återkommer till är det Friedan sa om eget kreativt arbete. Att det är genom det som en människa lär känna sig själv. Att eget kreativt arbete är det enda sättet för en människa att finna sig själv.

"The only way for a woman, as for a man, to find herself, to know herself as a person, is by creative work of her own."

Detta tänker jag på så gott som varje gång jag får göra något kreativt. Det måste inte vara något storslaget — det är sällan det — men allt från att möblera om i vardagsrummet till att sätta sig ner och klippa ihop ett oansträngt kollage från gamla National Geographic-tidskrifter för att pynta ett blogginlägg om kreativitet. Och jag tänker att jag hittar mig där. Jag vet vem jag är i de stunderna. Jag känner mig själv när jag låter mig själv känna mig fram.

Jag gillar inte allt jag gör kreativt, men jag gillar alltid att jag gör det.

Kreativitet kan se annorlunda ut för olika individer. Det finns antagligen lika många variationer som det finns människor på denna planet. Byter vi ut mitt yrke till något annat så är det inte så obegripligt att det fanns en märkbar skillnad i mina liknande uppgifter under förra veckan. Du kanske jobbar dagtid som elmontör, men om kvällarna så vill du hellre bygga datorer. Det första ligger inom din intressesfär, men det senare närmare kärnan av den.

Så jag tror Friedan hade helt rätt. Jag tror att vår kreativitet ligger i våra kärnor och att det därför är sant att vi behöver få utlopp för den — hur den än ser ut — för att känna oss som kompletta varelser. Kreativitet är mer än bara en kulturbonus eller något enbart förunnat konstnärer och uppfinnare. Kreativitet är för varje enstaka person, viktig på individnivå.

Jag måste tyvärr erkänna att jag inte har någon slutpoäng att nå. Istället skriver jag detta för att rådet mina lärare gav när jag studerade bildkonst sällan slår totalfel: När du inte vet vad du ska skapa, när inspirationen tryter, när du har svårt att komma igång — klottra. Med andra ord: När du inte hittar din kreativtet — lek. Känn dig fram och du kommer finna dig själv.

Jag skriver också detta för att jag är så oerhört nyfiken på kreativitet och alla dess former, förmågor och fantastiskheter. Så:

Vad är kreativitet för dig?

Linnea
Publicerad 31.10.2016 kl. 23:05

Kulturvis = kultur·vis + kul·turvis. Kollektiv blogg där vi snackar kultur, turvis. Kul!

Följ oss

Facebook
Bloglovin'

Skribenter

M · Linnea Portin · PRESENTATION
T · August Treier · PRESENTATION
O · Pär Jonasson · PRESENTATION
T · Johanna Sjöberg · PRESENTATION
F · Mikaela Sandberg · PRESENTATION
L · Fredrika Lindgren · PRESENTATION
S · Rebecca Mattbäck · PRESENTATION
Amanda Helling · PRESENTATION

Ögonblick

@kulturvis på Instagram! →

Brevinkast

kulturvis@gmail.com

Kategorier

Senaste kommentarer