Konstvetare i Rom

Rom, Italien. Konstvetare från Åbo Akademi. Resereportage. 8-15.5.2017

 

Förra veckan åkte ett gäng konstvetare vid Åbo Akademi på en veckas exkursion till Rom och det säger jag bara, staden Rom är en guldgruva för konstvetare. Tidigare har jag endast sett konst och arkitektur från Rom på bilder i kursböcker. Det sägs att en bild säger mer än tusen ord, men att uppleva konst, arkitektur och skulptur med ens egna ögon är en helt annan upplevelse! Färgerna, dofterna och verkens storlek är helt annorlunda i verkligheten.

 

DAG 1 | Ankomst | Vi hade program redan första dagen, vilket var en stadsrundvandring som gav oss en kort konsthistorisk överblick av Rom som vi sedan gick mera detaljerat igenom under veckan. Vi såg bl.a. Pantheon och Colosseum samt Campidoglio (den minsta av Roms sju kullar) där senatorspalatset är beläget. Mina stackars fötter gick 12 km den dagen, vilket kom att bli minimi gångsträckan för resten av veckan. #ripminafötter

 

DAG 2 | Antiken och medeltiden | Andra dagen samlades vi utanför Colosseum och gick till Forum Romanum där vi fick strosa omkring bland ruinerna på egen hand och ta in platsen som fungerat som ett torg och offentlig plats för politiska möten, handel och religiösa ceremonier under antiken. Vi besökte också Konstantinbågen bredvid Colosseum och ett antal kyrkor, S. Clemente, S. Maria Maggiore, S. Pudenziana och S. Prassede.

 

DAG 3 | Renässansen | Vi började dagen med ett besök i kyrkan S. Maria in Trastevere. Efter det gick vi till det runda kapellet, Bramantes Il Tempietto, som är en av mina favoritbyggnader inom arkitekturhistorian. Vi hann ännu med en visit till Villa Farnesina som innehar ett flertal målningar av Rafael, bl.a. fresken Galateas triumf (1511) och Villa Lante (Finlands Rominstitut) under förmiddagen. På eftermiddagen stod Vatikanenmuseerna och Peterskyrkan samt platsen på schema. Vi fick gå på egen hand genom museet där det fanns väldigt mycket att se, men det som intresserade mig mest var statyn Laokoongruppen och Michelangelos Sixtinska kapell. På kvällen hade vi en gemensam middag med alla exkursionsmedlemmarna vid en mysig italiensk restaurang. Vi serverades en trerätters meny, men tyvärr kommer jag inte längre ihåg vad rätterna hette. Gott var det i alla fall!

 

DAG 4 | Barocken | Italienska barocken är en av mina favoritepoker. Den kännetecknas av pampigt utsmyckade byggnader med bastant formspråk och växelverkan mellan konkava och konvexa ytor. Ännu fler kyrkobesök blev det idag med bl.a. S.Maria degli Angeli, S. Maria della Vittoria där Berninis kapell med Den heliga Teresas extas (1647-1652) finns, Borrominis S. Carlino som även kallas S. Carlo alle Quattro Fontane och är min absoluta favorit inom barockarkitektur och Berninis S. Andrea al Quirinale. Sista platsen vi besökte på förmiddagen var Spanska trappan, en pampig trappa som breder ut sig över en sluttning på kullen Pincio och vid dess fot är Piazza di Spagna beläget samt Roms lyxshoppingkvarter. På eftermiddagen blev det konst och skulptur vid Villa Borghese. Man kan bl.a. se verk av Caravaggio där, såsom David med Goliats huvud (ca 1605). Ett flertal av Berninis skulpturer finns där också, såsom Proserpinas bortförelse (1621-1622). Sättet som Bernini hanterar marmor är banbrytande. Han har en förmåga att förköttsliga marmorn och ge den en illusion av rörelse vilket är häpnadsväckande! Fjärde dagen avslutades vid Svenska institutet i Rom med ett glas Prosecco på deras balkong. Härligt!

 

DAG 5 | Tivoli | Paus från Rom! Vi tog tåget till Tivoli, en stad ca 30 km nordost om Rom. Det som jag tyckte var intressant med denna stad var att den var belägen på en bergssluttning och jag har alltid velat besöka en sådan stad. Nu är det gjort! I Tivoli, som tydligen är känt för att inhysa inflytelserika romares sommarresidens, besökte vi senrenässanspalatset Villa d’Este. Villa d’Este är känt för sin enorma trädgårdsanläggning och anses dessutom vara den första vattenträdgården i världen. Det kändes väldigt uppfriskande att gå i trädgården och beundra de vacker arkitektoniska fontänerna samt se den vackra utsikten av Italien från balkongerna. Från en villa till en annan. Vi tog därefter bussen till Hadrianus villa, som är ett ca ett kvadratkilometert stort palatsområde från 100-talet f.Kr. Idag är byggnaderna ruiner, men man kunde fortfarande föreställa sig hur det måste ha sett ut förr. Canopus-dammen som omgavs av karyatider tyckte jag var väldigt vacker och måste ha sett väldigt majestätiskt ut när det var nybyggt.

 

DAG 6 | Romersk stadsplanekonst | Tillbaka till Rom igen! Under grundkurserna i konstvetenskap har vi endast berört Italiens konst- och arkitekturhistoria fram till ca 1800-talet så att bekanta sig med lite mer modern konst och arkitektur var intressant. Vi åkte till EUR-stadsdelen (Esposizione Universale di Roma) som planerades inför världsutställningen år 1942, men byggnationen avbröts i och med att andra världskriget hände och återupptogs först år 1951. EUR-stadsdelen ses därför också som ett område där fascismens ideal tas i form genom arkitekturen, vilket man är lite generad över idag. Platser vi besökte var bl.a. Palazzo della Civilità Italiana, Obelisco di Macaroni, Rome Convention Center och kyrkan Ss. Pietro e Paolo. Vi hade en gemensam middag denna kväll som sedan avslutades med att pröva på italienskt nattliv. Intressant var det!

 

DAG 7 | Det moderna och samtida Rom | Modern arkitektur och konst fortsatte vi med denna dag och besökte bl.a. Palazzetto dello Sport som är en sporthall som byggdes inför OS i Rom år 1960, Auditorium Parco della Musica och avslutade dagen med MAXXI National Museum of XXI Century Arts. Jag var sen mer imponerad av själva byggnaden än utställningarna i den. Byggnaden är ritad av irakisk-engelska arkitekten Zaha-Hadid och är enligt mig ett arkitektoniskt mästerverk.

 

DAG 8 | Avfärd | Då var det dags att lämna Rom och åka tillbaka till Finland. Det har varit roligt, varmt, lärorikt och ett fullspäckat program, vilket gjorde att mot slutet var ens hjärna helt mush med allt man sett. Skulle inte ha klarat mig utan alla dryckesfontäner, nasoni, Rom har samt billiga kaffe. Och det finns väldigt, jag upprepar väldigt, många kyrkor i Rom. Jag skulle säga det finns lika många kyrkor som det finns gelaterior! Gelato är förresten något man bör äta i Rom, vilket jag gjorde varje dag. Supergott!

Bilder kommer snart!

Fredrika
Publicerad 20.05.2017 kl. 13:10

Prickar och fallosar vart än ögat ser

HAM, Helsingfors. Yayoi Kusama. Målningar, teckningar, skulpturer, videor, rumsliga installationer och perfomancerelaterat material samt mode och design. Till 22.1.2017

Sedan Yayoi Kusamas utställning In Infinity öppnades i oktober har mitt instagramflöde kryllat av bilder från den. Jag hittade dock aldrig tid att besöka utställningen förrän nu, men som man brukar säga, bättre sent än aldrig. Nu kan även jag posta bilder från Kusamas färgbomb till utställning på mitt instagramkonto.

Jag hade inte hört talas om Yayoi Kusama (f. 1929) förrän jag bekantade mig med utställningen. Utställningens retrospektiva vinkel har dock gett mig en inblick i hur Kusama var och är både som person och som konstnär. Yayoi Kusama är född och uppvuxen på landsbygden i Japan, men flyttade under 1950-talet till USA för att fly undan Japans konservativa och gammalmodiga tankesätt. Tidpunkten som Kusama var bosatt i New York var en tidpunkt då staden var centrum för intressanta experiment inom konstnärsfältet och Kusama ställde ut konstverk tillsammans med bl.a. Andy Warhol (1928-1987) och Claes Oldenburg (f. 1929). På 1970-talet flyttade Kusama tillbaka till Japan och kort efter sin hemkomst lade hon in sig på ett psykiatriskt sjukhus p.g.a. depression i återkommande intervaller. Hon bor där än idag och lever ett anspråkslöst liv medan hon producerar nya tavlor. Kusama tillför ständigt något nytt till samtidskonsten med sitt unika visuella språk som inte riktigt passar in i några specifika ramar, eftersom hennes färdigheter omfattar i stort sett varje teknik och genre inom bildkonsten. Hon är dessutom en viktig konstnär inom den feministiska konstsfären.

Återkommande motiv i Kusamas konstverk är prickar och fallosar samt oändliga och repetitiva mönster som breder ut sig över inte bara canvasdukar, utan även på andra ytor, till och med i hela rum. Kusama har ända sedan sin barndom lidit av ångestfyllda syner och försöker återskapa dem genom sin konst, både för att bearbeta dem och som ett sätt att uttyda vad de är. Under 1960-talet blev tankar om att smälta in i verket och självutplåna sig själv ett viktigt tema för Kusama och hon poserade därför invid sina konstverk iförd prickiga kläder för att bli en del av verket. Den inre verkligheten, hallucinationer, ångest och tvångstankar är utgångspunkten i Kusamas skapande av konst och har även gett namn till själva utställningen, In Infinity.

Det fanns många konstverk som imponerade mig, men om jag måste höja ett över de andra tror jag nästan det är serien Min eviga själ som hon påbörjade år 2009. Målet med serien var att måla hundra målningar, vilket hon gjorde på redan ett och ett halvt år. Väldigt imponerande! Kusama har därför satt som ett nytt mål att måla tusen målningar till serien och några av dem kunde man beskåda på utställningen. Hennes tillvägagångssätt att måla dem är dessutom intressant. Canvasduken ligger vågrätt och Kusama arbetar från kanterna in mot mitten. Hon gör varken korrigeringar eller målar över det som redan blivit målat. Många av målningarna har liknande teman och inslag, t.ex. mikrober och celler kan jag urskilja i många av dem. Profiler och ansikten förekommer också.

Som jag nämnde tidigare är utställningen retrospektiv och de över 200 konstverken i den täcker en tidsperiod från tidigt 1950-tal fram tills idag. Utställningen är såsom de flesta av Kusamas konstverk oändlig, eftersom den breder ut sig utanför Tennispalatsets utrymmen. Vid HAM-metro på Kampens metrostation kan man t.ex. beskåda Narkissos-trädgården, ett verk bestående av tusen stålbollar, under samma period som utställningen pågår. Vilket var en intressant observation.

Efter besöket kände jag mig en smula överväldigad på grund av alla nya intryck den gett mig. Det har dock stärkt påståendet om att målningsprocessen kan vara en meditativ behandlingsmetod för en person som lider av ångest eller andra psykiska besvär. Jag rekommenderar er därför när ni är i vår huvudstad, att besöka utställningen och lära känna Yayoi Kusama. Gå dock inte under en sen lördag eftermiddag! Det var väldigt mycket människor där, vilket resulterade i långa köer till de rumsliga installationerna samt biljettköp vid entrén.

 

Foto: Fredrika Lindgren

Fredrika
Publicerad 14.01.2017 kl. 23:50

Unga konstnärer levererar

Kanalesplanaden 9, Jakobstad. Sista årets bildkonststuderande vid yrkeshögskolan Novia. Målningar, teckningar, video, installation, skulptur m.m. Till 30.12.2016

Mikaela nämnde igår i sitt blogginlägg att man bör passa på och besöka Novias sista års bildkonststuderandes utställning This is important to me under mellandagarna i Jakobstad. Det håller jag med om, eftersom jag gjorde det redan i torsdags och tänker nu recensera utställningen.

Uställningen This is important to me ställs ut av sista årets bildkonststuderande vid yrkeshögskolan Novia. Konceptet bakom utställningen är konstnärernas subjektiva tolkningar, reaktioner och känslor på det som sker i vår ständigt ombytliga värld, men även för dem att sätta sina spår i konstvärlden. Man vill med andra ord synliggöra annars osynliga konstruktioner i vårt samhälle, både globala och inhemska, genom att analysera en individs reaktion på dem och dess inverkan på individens personliga leverne. Detta gör att många av verken är väldigt personliga och det känns som man lär känna konstnärerna på en mera personlig nivå.

Konstnärerna som ställer ut sina verk är Finn Appel, Moa Cederberg, Helen Eklöf, Benjamin Forsell, Malin Franzén, Eleonora Hagström, Linda Hietamäki, Valter Kuni, Johanna Luukkonen, Rebecka Nylund, Johanna Näsi, Michel Ruths och Mia Strand. De har alla haft olika utgångspunkter och arbetssätt för att visualisera det som är viktigt för dem, bl.a. digital konst, stickning, installationer, video, målningar, teckning osv. Arbetsprocessen har även visat sig vara ett kompetensprov på deras gränser som konstnärer.

Konstverk som stod ut för mig är Malin Franzéns tre blyertsteckningar Tallar (2016). Teckningarna föreställer tre olika tallar med blottade rotsystem mot en vit bakgrund. Tallarna ser väldigt ståtliga ut trots deras blottade rotsystem och är dessutom otroligt detaljerat ritade. Det är tallar från ett naturskyddsområde i Lappvik utanför Hangö som Franzén har avbildat i blyerts. Tallarna längs stranden måste stå ut med att havet sköljer bort sanden och exponerar rötterna och därmed förkortar deras levnadstid.

Benjamin Forsells digitala illustration Call it what you want (2016) fångade snabbt min uppmärksamhet. Vi har väl alla följt med USAs presidentval vare sig vi vill det eller inte och Forsells digitala illustration porträtterar presidentkandidaterna Hillary Clinton och Donald Trump som vargar stående bakom varsin talarstol. Fast Clinton är snarare “a wolf in sheep’s clothing” och med det vill Forsell kritisera hur massmedierna har vinklat presidentvalet. Illustrationen är därför på samma gång en skämtteckning och man kan undra om den hör hemma i en konstutställning, vilket jag helt klart tycker den gör. Konst är till för att väcka känslor hos betraktaren och det gör Forsells illustration.

Det gamla energiverket i Jakobstad är lokalen där utställningen är ställd ut i och fungerar bra som utställningslokal med dess luftiga rum och vita väggar. Lokalen får inte mycket naturligt ljus p.g.a. av små fönster, men det har de löst med lampor som är riktade för att ge fokus på konstverken. Utställningen är utställd på två våningar, ett mindre rum på första våningen och fyra större rum på andra våningen. I det stora hela har utställningen en bra uppbyggnad.

Jag tyckte det var en intressant utställning och det kommer vara spännande att som blivande konstvetare följa med dessa unga konstnärer i deras konstnärliga utveckling. Precis som Mikaela, rekommenderar jag att ni går och ser utställningen under mellandagarna. Jag tycker även det är bra att det gamla energiverket kommer till användning och jag hoppas byggnaden kommer inhysa fler utställningar i framtiden. Det behövs fler utställningslokaler för konst till Jakobstad.

Slutligen vill jag önska er alla en god jul!

 

Foto: Fredrika Lindgren
Evenemangslogo: fb-evenemanget


 
Fredrika
Publicerad 24.12.2016 kl. 23:27

Rysk propaganda i Åbo

Konst, religion och makt är tätt sammanvävda genom historien och hur konsten påverkats av religion eller religionsmotstånd utforskas i utställningen Konst, religion och makt på Wäinö Aaltonens museum.

Bild från WAMs hemsida

Utställningen är sammansatt av verk från Religionshistoriska museet i S:t Petersburg och består av en blandning av religiös konst från olika världsreligioner samt propagandaaffischer från sovjettiden. Via utställningen, som jag tror det är meningen att man skall gå runt i en specifik ordning – vilket jag naturligtvis inte gjorde, får man som besökare en historik över religionshistoria i Ryssland och hur den förändrats från 1600-talet till nutid.

Det som först fångar min uppmärksamhet är propagandaaffischerna från sovjettiden, som med sina kitschiga färger lätt skulle kunna hänga på den vanliga hipsterns vägg, och vars historiska innebörd känns lättare att omfamna än mycket av den övriga konsten. På de interaktiva skärmarna som finns utströdda genom hela utställningen berättas det att det finns en uppsjö av religionsfientliga planscher kvar eftersom de på grund av att de var billiga att tillverka, lätta att sprida och effektiva skapades i mängder. I samma utställningsrum finns ett flertal karikatyrer föreställande en korrupt kyrka vars enda riktiga kall framställs vara att sno befolkningen på pengar från alla håll. Den här delen av utställningen sticker ut eftersom det är den enda delen som är uppenbart religionsfientlig, där de övriga utställningssalarna är fyllda med religiösa föremål för kristna, muslimer, hinduer, buddhister och judar.

Ett annat konstverk som jag fastnar för är de judiska konstverken som föreställer gammaltestamentliga händelser men istället för penseldrag är varje linje en bit av en helig text, vilket ger bilden en högre dimension. Kombinationen av att använda helig text som medel för att förmedla en viktigt religiös händelse blir ett slående och fascinerande resultat.

De gigantiska tygen med målade hinduiska gudar är et virrvarr av färger, mönster och symbolik som undgår mig som västerländsk betraktare. Mycket av den konst som presenteras i den här utställningen är väldigt detaljrik och innehåller förmodligen mer symbolik än jag kan tolka in i den, eller ens läsa mig till på deras informationstavlor.

Jag tycker om utställningen, även om lokalen är så ogästvänligt som det bara blir. Jag noterar också att de olika utställningsrummen är byggda i flera våningar eller etapper men saknar hiss annat än till den första. Vilket gör Wäinö Aaltonens museum så gott som oframkomligt ifall man har ett rörelsehinder. Vilket är synd eftersom museet i övrigt erbjuder en mycket givande utställning som både är estetiskt tilltalande och informativ. Utställningen gör också det som åtminstone jag tycker att en välkomponerad utställning skall göra; den väcker tankar och ger trådar att spinna vidare på. Utrymmena är tysta och svala och lämpar sig väl för att ägna sig åt den eftertanke som behövs för att utställningen Konst, religion, makts budskap skall sjunka in.

 

Rebecca
Publicerad 13.11.2016 kl. 18:38

Två snabba kulturtips

Hej och glad lördag, ville bara snabbt kika in och tipsa om två saker jag tycker är extra fina just nu.

Det ena tipset är låten 'Forever' av svenska punkpop bandet Pascal. Dom har alltså gjort en svensk (och egen) version av Hurriganes gamla låt 'I Will Stay' (som i sin tur var en version på en låt av danska The Lollipops). Har lyssnat mycket på 'Forever' denna vecka, låten är en fin och hyllande återblick till Hurriganes samtidigt som den är egen, skörstark och innehåller mer desperation än Hurriganes version. Finfin i alla fall! Finns bland annat på Spotify och på Soundcloud.

Andra tipset är för dig som hänger i Vasatrakten. Gå och se Jani Järvinens utställning på Black Wall Gallery. Så himla fina konstverk! Jag såg den igår och den var drabbande - på ett sånt där fint sätt som bra konst är. Den hänger fram till den 18/9, så är du i krokarna - passa på!

Black Wall Gallery finns på Kasern 13, Korsholmsesplanaden 6. Och överlag så är Kasernområdet en fin grej och ett bra Vasatips. Happy kulturhelg!

Johanna
Publicerad 03.09.2016 kl. 15:33

Brustna relationer - ensamma ting

Föremål fyllda med förlorad tillit, hätskhet och drömmar som inte blev. Museum of Broken Relationships berättar historier om förhållanden som inte höll. Utställningen började som en kringresande samling av donerade föremål med tillhörande historier och har sedan dess ställts ut i tiotals länder. Vid varje ny utställningsplats tillfrågas allmänheten om de har föremål kvar från brustna förhållanden som de vill donera till utställningen och samlingen fortsätter bara att växa. Genom att donera sparade föremål till Museum of Broken Relationships lever minnena av en brusten relation vidare i ett forum som inte gör lika ont.

Det första som fångar blicken när jag stiger in i utställningsutrymmet är en brudutstyrsel, komplett med skor, slöja och handskar. Denna syn berättar genast om vad museibesöket kommer bjuda på, en vandring genom berättelser om relationer som gått i kras och de föremål som förknippats med de berättelserna. Från första början ligger en övergiven stämning i det kala rummet, som fyllts med spridda podium med föremål. I sin hand får man ett häfte där varje föremåls berättelse står, samt tilläggsinformationen om ort och land samt hur länge förhållandet varade.

Vissa föremål har långa och komplicerade berättelser medan andra har bara ett fåtal rader. Gemensamt för alla berättelserna är att de handlar om samma sak. Att lämna eller bli lämnad. Vare sig förhållandet bröts på grund av död eller otrohet, att människorna växte ifrån varandra eller av en helt annan orsak, finns det en känsla av sorg kring de donerade föremålen. Utställningen själv säger om sin drivkraft att den spirar ur en längtan att ha ett bevis över något som är minst lika viktigt i en människa liv som de händelser vi ser på som milstolpar. Bröllop, dop, begravningar. Alla dessa ändrar liv, men det gör i allra högsta grad också förlorade relationer till de människor vi en gång älskade.

Många av de föremål som skänkts från Finland har i sin beskrivning ett litet tillägg om att sentimentaliteten tvingat ägaren att behålla föremålet trots att hen inte alltid velat ha kvar det. På något plan vittnar hela idén bakom museet om den starka mänskliga instinkten att knyta ihop känslor från en tid som flytt med föremål. De flesta av oss har i något skåp eller någon låda den ena prylen som vi inte använder, inte älskar, men trots allt måste ha kvar för att det påminner oss om något vi inte är beredda att släppa. Hos den som betraktar utställningen väcks en rad känslor, alla med anknytning till de historier som berättas. Här samsas de bedragna med de som bedrog, förhållanden där kärleken en dag dog med de människor som dog och tog en viktig del med sig. Museum of Broken Relationships är ett monument och en påminnelse om den sorg som drabbar den som mister en relation och ersätter den med ett ”broken relationship”.

Utställningen består inte endast av föremål utan kombinerar också olika medier. En videosnutt, en audiodikt är de avvikande ”föremålen” som bidrar till helheten. Rent visuellt upplevs utställningen som skör och kal. I en knäpptyst sal går människor och tittar på det som blev kvar av andra människors relationer. Inom mig väcks en fråga om voyeurism och rätten till andras lidande. Fast jag vet att alla föremål i utställningen har skänkts frivilligt, och gett den tidigare ägaren ett visst mått av sinnesfrid, hindrar det inte mig från att känna mig som om jag gottar mig åt andras lidande. Lidande och dess exploatering i media idag finner jag oroande, inte minst för att det ständigt närvarande lidandet gör oss mindre känsliga och lyhörda för våra medmänniskor smärta. Jag tror ändå att kanaler som denna är nödvändiga för att visa på en vardaglig sorg bortom katastroferna på nyheterna och samtidigt tjäna som en påminnelse till alla; du är inte ensam. Din smärta är din men andra har upplevt liknande saker och överlevt. Däri ligger det verkliga värdet hos Museum of Broken Relationships. Inte lättnaden hos de donerade föremålens ägare, även om den också är viktig, inte heller enbart konstaspekten. Utan förmågan i att känna gemenskap med någon du aldrig mött, känslan av att inte vara ensam.

På Helsingfors stadsmuseum ställs den turnerande utställningen Museum of Broken Relationships ut fram till den 11 september. Jag skulle varmt rekommendera att om du har vägarna förbi, gå in och titta. Se en nyskapande utställning och låt dig sjunka in i verkliga berättelser om liv som förändrades. Inträdet är fritt och tillgängligheten bra hos det nya stadsmuseet vid Alexandersgatan 16.

Rebecca
Publicerad 28.08.2016 kl. 12:09

Kulturvis = kultur·vis + kul·turvis. Kollektiv blogg där vi snackar kultur, turvis. Kul!

Följ oss

Facebook
Bloglovin'

Skribenter

M · Linnea Portin · PRESENTATION
T · August Treier · PRESENTATION
O · Pär Jonasson · PRESENTATION
T · Johanna Sjöberg · PRESENTATION
F · Mikaela Sandberg · PRESENTATION
L · Fredrika Lindgren · PRESENTATION
S · Rebecca Mattbäck · PRESENTATION
Amanda Helling · PRESENTATION

Ögonblick

@kulturvis på Instagram! →

Brevinkast

kulturvis@gmail.com