Mord, mumintroll och faraoner

I söndags skrev Rebecca om en döende läslust och hur man hittar tillbaka till den. Jag tror vi är flera som känner igen oss i det Rebecca skriver. Läsning i all ära men börjar det kännas som ett stressmoment och något påtvingat att läsa är det nyttigare att helt enkelt göra någonting annat. Läsa hinner man alltid någon annan gång. 

Det är ingenting nytt att man njuter mera av läsningen ifall man läser en bok som handlar om någonting som intresserar en. Men det finns ju en uppsjö av böcker, och det publiceras hela tiden mera, var ska man börja leta ifall man söker en ny bok att dyka ner i?

Därför tipsar jag nedan om tre böcker som kanske väcker läslusten eller får er att tänka på att böcker ni skulle vilja läsa.

Agatha Christie

En av världens mest lästa deckarförfattare. Varför inte lösa mord med detektiven Hercule Poirot? Som läsare dras du med direkt in i spänningen och det är nästintill omöjligt att lägga ifrån sig boken innan man vet vem mördaren är.

Muminböckerna

Äventyren i Mumindalen är både roliga och spännande att följa med. Dessutom förstärks berättelsen med vackra illustrationer. Dessa är så fina att man ibland omedvetet tar en paus i läsandet och bara stirrar på dem.

Antiken

Kanske du vill ta en paus i det skönlitterära läsandet och istället läsa fakta för en stund. Då rekommenderar jag Natur och Kulturs Antiken : från faraonernas Egypten till romarrikets fall. Boken passar perfekt för den historieintresserade men även för den som vill lära sig mera om mänsklighetens historia.

Hur hittar ni nya böcker att läsa?

August
Publicerad 11.07.2017 kl. 18:49

Sommar och läsning

Äntligen börjar sommaren närma sig! Snart är det dags att plocka fram solkrämen, grillen och inte minst böckerna som har väntat hela året på att bli lästa. Böckerna som stått och samlat damm i bokhyllan ända sedan dagen man köpte dem. Sommaren lämpar sig perfekt för läsning. Man kan ta med en bok i princip vart som helst. En dag på stranden? Ta med en bok! Sitta ute i kvällssolen? Ta med en bok!

Vilka är böckerna du bara måste läsa i sommar? Svaret är enkelt, vilken bok som helst! Läs den där boken du kanske inte hunnit läsa ännu, eller varför inte köpa en bok och bara försvinna helt i den? Sommaren är en tid av frihet, utnyttja den tiden för att läsa de böcker just du vill läsa!

Förhoppningsvis blir sommaren varm och skön, om inte kan man alltid lägga sig ner i soffan under en filt och läsa en bok. Det är det som är så härligt med böcker, de passar till så många tillfällen.

Vet du redan vilka böcker du ska läsa i sommar?

August
Publicerad 16.05.2017 kl. 14:33

Hamstra böcker

Vi har alla de där böckerna i vår bokhylla som fungerar mera som dammuppsamlare än som just böcker. Orsakerna varför böckerna har kommit dit kan vara många, en bok kan ha varit på rea i någon bokhandel, en annan kan man ha hittat på loppis för ynka 3€ eller så har man bara köpt en bok och inte riktigt kommit igång med läsandet. Den finns däremot en kategori böcker som löper större risk att bli dammuppsamlare än andra böcker. Jag talar om de tusentals böcker alla som ens lite anser sig vara insatta i litteratur bör ha i sin bokhylla. De flesta läser dem aldrig, men det är heller inte meningen, de ska finnas där och få en att se smart ut.

Vad ger upphov till detta konstanta boksamlande? Är man helt enkelt svag för litteratur eller älskar man bara bokpärmar? Svaret förblir obesvarat. Däremot tycker jag att det är inget fel med att samla på sig böcker. Det kan vara skönt att en slö och regnig söndag gå fram till sin bokhylla och ha möjlighet att välja bland flera böcker vilken man ska bekanta sig med idag.

Jag har märkt att det finns två åsikter gällande detta boksamlande. Den ena åsikten är att det är helt okej att samla på sig flera böcker och låta dem samla damm en stund innan man läser dem. Den andra åsikten anser däremot att man köper en bok i taget och köper en ny först efter att man läst klart den. Ifall någon har upptäckt en tredje åsikt tag gärna kontakt, detta är något vi behöver tala om.

Det sägs ju att man kan säga hur en person är enbart genom att titta vad hen har för böcker i sin bokhylla. Detta stämmer väl till viss del, ifall en person har en massa böcker om ekonomi kan man anta att hen är intresserad av ekonomi. Men att kunna säga hur en någon är som person enbart utgående från deras bokhylla är väl lite att ta i.

Det finns en japanskt ord för fenomenet att samla på sig böcker ’’tsundoku’’ vilket betyder ’’buying books and not reading them; letting books pile up unread on shelves or floors or nightstands.’’ Vi är många som gör just det. Vi Köper flera böcker innan vi läst ut de vi redan har. 

Men är det sist och slutligen så farligt? Det gynnar bara bokindustrin och dessutom får vi stå och välja bland flera titlar en slö och regnig söndag. Det är, om ni frågar mig, alldeles underbart.

Hur gör du? Brukar du köpa/låna flera böcker innan du läst klart de du håller på med, eller läser du klart en bok innan du köper/lånar nästa?

August
Publicerad 21.02.2017 kl. 12:17

Översättningen eller inte, det är frågan

Är du också en sån typ av person som är extra känslig för historiens vingslag? Blir du helt i extas ifall du får reda på att Napoleon har suttit på just den där parkbänken? Knäppa säger vissa, stark inlevelseförmåga säger jag.

När jag läser en bok är dåtiden, i vilken handlingen utspelar sig i något som berikar läsningen. Under läsningen tänker jag ofta på den historiska kontexten och hur det var på tiden då handlingen utspelar sig. Jag ser inte åren som skiljer mig och bokens handling åt som en vägg som hindrar mig från att leva mig in i handlingen. För om man tittar riktigt noga finner man en dörr i väggen som man kan öppna och bli en med handlingen och historien.

Jag går för tillfället en kurs i litteraturvetenskap som heter Litteraturens historia 2, i vilken vi går igenom och läser viktiga litterära verk från klassicismen ända fram till det moderna genombrottet. En av texterna vi har läst är Mary Wollstonecrafts  A Vindication of the Rights of Women. Jag valde att läsa den på originalspråket engelska för att försöka fånga upp den passion som Wollstonecraft lagt ner i texten. Engelskan var invecklad och gammal men samtidigt som jag läste kände jag starkt hur historien var närvarande och det kändes som om Wollstonecraft själv skulle ha läst upp texten för mig. Jag är medveten om att jag inte läste någon första upplaga men att jag läste den på originalspråket gjorde att texten kändes äkta.

Nästa bok på mitt lässchema för kursen var Mary Shelleys Frankenstein. Jag tyckte väldigt mycket om boken men kände aldrig att det var Shelley som läste upp berättelsen för mig, det historiska inslaget var tydligt frånvarande. Vad berodde detta på? Wollstonecraft läste jag på originalspråket, och Frankenstein läste jag på svenska, kunde det ligga något i det? Hindrar översättningen en att känna historiens närhet? Kan en översättning kännas så pass mindre genuin än boken på originalspråket?

Jag antyder inte på något sätt att översättningar är sämre eller mindre läsvärda. Att översätta en bok går inte enbart ut på att översätta varenda mening och sedan skicka in den för publicering. Översättaren måste försöka hitta rösten som författaren planterat i boken och känslan den vill förmedla till läsaren. Detta är långt ifrån enkelt och kräver både tålamod och skicklighet av översättaren. Men att lyckas få med historien i översättningsarbetet är en betydligt svårare uppgift.

Läser man ett verk av en engelsk författare på svenska är man genom språket medveten om att dessa ord som jag läser inte är författarens egna. Det är väl egentligen i detta som problematiken har sin grund, att den översatta bokens ord inte är författarens ’’egna’’. Visst, det är författaren som har valt vilka ord som ska ingå i boken men ibland blir översättaren illa tvungen att byta ut några ord och ändra på meningsstrukturen för att det ska passa in i svenska språkets regler.

Jag läste en text för en tid sedan som handlade om poesi och specifikt översättning av poesi, men jag tycker detta går lika bra att anpassa på romaner. Författaren av texten påstod att poesi är det som försvinner vid en översättning, jag tror det ligger något i det.

Översättningar av kända verk och en på originalspråket.

Hur är det med er, brukar ni välja att läsa böcker på originalspråket istället för en översättning?

August
Publicerad 24.01.2017 kl. 13:12

En annorlunda deckare

En öde ö ute i finska skärgården, ett hemskt oväder och känslan av panik är de ingredienser Eva Frantz använder sig av då hon kokar ihop berättelsen i sin debutroman Sommarön.

Sommarön är belägen i Porkala skärgård och fungerar som sommarparadis för försäkringsbolaget Axelssons. Personalen från företaget åker dit med sina nära och kära för att njuta av sommarens värme, lugn och alkohol. De och deras familjer spenderar en vecka på ön, vilket är enligt vissa av dem alltför kort tid, medan det för andra känns som evigheter. Under veckan får man som läsare ta del av försäljningschefen Patricks bästa berättelser, författaren Andrés inspirationstorka och mord förstås, boken går trots allt under genren deckare.

Handlingen sträcker sig över en vecka, där varje kapitel får stå för en dag. Under veckan är det bl.a. marknadsföringschefen, försäljningschefen, webbutvecklaren och några andra från försäkringsbolaget som semestrar på ön. Frantz skildrar besökarnas vardag och deras sinnesstämning när dimman och ovädret drar in över ön och handlingen sätts igång på riktigt. Som läsare är man konstant medveten om paniken och oron som lurar bakom hörnet, redo att hoppa fram när som helst. Handlingen är uppdelad i två delar, den ena är utspelar sig nu och den andra någon gång under 80-talet. Läsaren får ta del av korta berättelser från 80-talet som gör att alla pusselbitar faller på plats.

Eva Frantz skriver på ett lätt och behagligt sätt, vilket gör att man som läsare snabbt dras in i handlingen. Karaktärerna är många, vilket tvingar en att vid flera tillfällen kolla upp vem som är vem och i vilken stuga de bor i på ön. Trots att de är många är ingen den andre lik. Däremot hade jag svårt att skapa mig en egen bild av vissa. De tycktes vara väldigt stereotypiska och ibland kändes det som om personerna från tv-serien Solsidan tagit båten till Sommarön. Detta var emellertid inget som gjorde läsningen jobbig eller tråkig, däremot är det för vissa läsare viktigt att författaren ger en fria händer när det kommer till att skapa sig en bild av karaktärerna.

Vanligtvis läser jag inte deckare, jag tycker helt enkelt handlingen är alltför förutsägbar, någon blir mördad, kidnappad eller rånad och sedan ska någon eller några ta reda på vem den skyldige är. Fast egentligen är det bara en dum fördom jag har gentemot deckare. Bob Dylan sätter fingret på detta i en av hans låtar, det vill säga att ha fördomar om något man inte gillar, ’’And don't criticize / What you can't understand’’. Det är väl egentligen i det här min fördom om deckare grundar sig i, jag förstår dem helt enkelt inte, och därför har jag ingen rätt att sitta vid kaffebordet och predika om hur deckare är ensidiga.

Sommarön är däremot inget vanlig deckare, den vane deckar-läsaren kan känns sig förvirrad i handlingen då vissa moment har bytt plats eller helt och hållet försvunnit. Men det är precis det som gör Sommarön så utmärkt. Frantz har skrivit en annorlunda deckare, men en väldigt bra annorlunda deckare. Men bokens uppbyggnad kan vara lika mycket dess nackdel som fördel. Fördelen är att boken tvingar läsaren att utmana sin läsning, vilket gör läsningen extra spännande. Nackdelen är att man kan bli uttråkad efter att läst halva boken och ibland får man kämpa för att orka läsa vidare.

Men avslutningen är värd allt kämpande. Jag tror jag fortfarande har gåshud kvar efter att ha läst klart boken. Frantz lyckas på ett lysande sätt knyta ihop säcken och det gör att man nästintill glömmer att man efter halva boken stundvis blev tvungen att kämpa för att orka läsa vidare. Det är detta som jag tycker gör Sommarön spännande, den struntar i alla mönster deckare vanligtvis följer. 

Jag rekommenderar Sommarön för dig som älskar deckare men även för dig som är ovan att läsa deckare. Eva Frantz är definitivt ett namn som jag i framtiden kommer fråga efter i bokhandeln.

August
Publicerad 03.01.2017 kl. 20:22

Vrålande kvinnor och gitarrer

När man kollar på de stora banden inom hårdrocksvärlden märker man att de flesta av bandmedlemmarna är män. Det finns såklart världskända rockband som har haft kvinnliga medlemmar, t.ex. Fleetwood Mac med Stevie Nicks och Christine McVie. Men om man jämför hur många rockband som har kvinnliga sångare med de som har manliga är det betydligt mindre som har kvinnliga sångare. Under de senaste åren har emellertid kvinnliga hårdrockare klivit in i hårdrocksvärlden och visat att även de kan sjunga hårdrock, Hurra säger jag! Här nedan kommer jag ge några tips på band där det är kvinnan som agerar frontwoman.

Många av de stora banden har manliga sångare.

Nightwish

Ett av Finlands trumfkort när det gäller musik. Nightwish är det band från Finland som lyckats bäst med att etablera sig i musikvärlden. Nightwishs musikstil är melodisk och behaglig att lyssna på. Bandet har ett par år på nacken och har hunnit byta sångare ett par gånger. Tarja Turunen, Anette Olzon och nu Floor Jansen har alla bidragit med något till bandets succé. Egentligen vill jag rekommendera alla deras låtar, men jag väljer ändå Wishmaster och Amaranth, två riktiga praktexemplar som visar varför Nightwish skördat så stora framgångar.

Arch Enemy

Ifall man tycker att Nightwish är för mjuka kan Arch Enemy vara ett bra alternativ. Deras musikstil är väldigt hård och brutal, och vrålande gitarrer och snabba trumslag är deras specialitet. Arch Enemy är ett perfekt exempel på att kvinnor kan sjunga Death-Metal lika bra som män. De två låtarna som visar bäst vad Arch Enemy går för är enligt mig Yesterday Is Dead And Gone och Nemesis.

Halestorm

Ifall Nightwish eller Arch Enemy inte riktigt tilltalar er rekommenderar jag Halestorm. Deras stil är hård och de har attityd samtidigt som deras musik hålls på en behaglig nivå. Halestorm kommer från Förenta Staterna, jämfört med både Nightwish och Arch Enemy som har sina rötter i Norden. Två låtar som jag rekommenderar åt er är Mz. Hyde och Innocence. Ett band som jag hoppas får den uppmärksamhet de förtjänar i framtiden.

Det är viktigt att komma ihåg att det såklart finns flera andra rockband som har kvinnlig sångare, vissa kan till och med vara kändare. Men de tre band som jag listat ovan är enligt mig de som tydligt visar att rockband inte måste ha en manlig sångare för att lyckas etablera sig inom musikvärlden.

August
Publicerad 27.12.2016 kl. 19:41

En comeback som heter duga

Det är åtta år sedan Metallica släppte sitt senaste album, och vilka långa år det varit. Har Metallica äntligen hittat tillbaka efter år av motgångar och dåliga val? Frågar ni mig är svaret: ja!

Jag hade höga förväntningar på det nya albumet. Skulle de gamla hårdrockarna lyckas skrapa ihop ett album som skriker Metallica? Med facit i hand kan jag säga att albumet har precis allt det behöver för att kunna titulera sig ett Metallica album.

Första spåret heter Hardwired och genom det visar bandet vilken attityd som genomsyrar albumet, d.v.s. ’’Vi är Metallica och vi gör precis vad vi vill’’. Metallica har haft som vana att hålla sig borta från politiken, men när sångaren Hetfield ropar ’’We’re so fucked / Shit outta luck’’ i den ovannämnda låten kommer vissa kanske att tänka på desperationen kring det då pågående presidentvalet i USA. Låten släpptes i augusti, Trump kandiderade då, ett sammanträffande? Många tror annat.

Albumet rymmer (förutom en eventuell diskret hälsning till en av presidentkandidaterna) melodiösa stycken och välskrivna låttexter. Det som gör albumet extra speciellt är sättet de marknadsförde det på. Bandet laddade upp musikvideor till låtarna på deras hemsida några timmar före albumet officiellt släpptes, vilket gjorde att man kunde lyssna och dessutom kolla på de skickligt gjorda videorna förrän självaste albumet var ute. På det här sättet kunde man lyssna igenom albumet och känna efter ifall det lönar sig att köpa det.

Som vanligt hittar man några bra och några andra mindre bra låtar. En övervägande del av låtarna är över 6 minuter, vilket passar de mera progressiva som exempelvis ’’Halo On Fire’’. Tyvärr är det dock längden som gör att vissa av låtarna blir platta. Ett exempel på detta är ’’ManUnkind’’. Det gungande riffet i början av låten är för all del fängslande, men mycket mera än så blir det inte.

Till varje hårdrockares lycka finner man på andra skivan ett spår med titeln ’’Murder One’’, redan där borde det ringa en klocka för alla hårdrocksentusiaster. En av hårdrockens legender Lemmy från Motörhead, som avled för snart ett år sedan, har tilldelats ett spår på albumet. Låten i sig utvecklas inte till något stort, men rytmen kan nog få de flesta att trumma med.

Hardwired är summa summarum ett album värt att lyssna på. Några av låtarna kräver flera lyssningar, men överlag har de det som krävs för att fängsla lyssnaren vid första lyssningen. Så om du älskar snabba riff, skrikande gitarrsolon, eller annars bara älskar hårdrock är albumet nånting för dig.

 

Om du inte vet var du ska börja rekommenderar jag Halo On Fire eller Spit Out The Bone, helt fenomenala låtar båda två!

August
Publicerad 13.12.2016 kl. 18:38

Skribentpresentation: August Treier

August Treier, född 1995 på Åland men flyttade till Österbotten, Pedersöre år 2000. Nuförtiden bor jag med min sambo i Åbo där vi båda studerar. Jag gillar musik, litteratur, konst och när livet rullar på i lagom trevlig takt.

Vad läser du helst?
Allra helst läser jag något skönlitterärt i stil med Patrick Modiano. Jag är fascinerad över hur han behandlar minnet i sina böcker, Frankrike efter kriget, hur han beskriver Paris nattliv, skuggorna och dimman. Nätternas gräs är min favorit. Men nu framställer jag mig själv som en väldigt kräsen läsare som dricker vin och läser enbart nobellitteratur, men så är det verkligen inte. Jag, som många andra, älskar Tove Janssons muminböcker, de är enligt mig en av de finaste sakerna Finland bidragit med till världen. Nu måste jag nog ändra mitt svar, allra helst läser jag någon Muminbok, bara för att Tove Jansson är så förbannat bra.

Vilken tv-serie kan du se om och om igen?
How I Met Your Mother!

Vad såg du senast på teater?
Jag går alltför sällan på teater, i flera veckor har jag och sambon planerat att gå och kolla Kungens tal på Åbo svenska teater, men vi har ännu inte hittat tid för det. Däremot var jag på Dracula som Akademiska Spexet vid Åbo Akademis r.f. ordnade, och tyckte väldigt mycket om den.

Vilken skiva var den första du köpte/fick?
Oj, jag minns inte precis vilken den allra första var tyvärr, säkert var det någon hits for kids. Jag kommer däremot ihåg att jag med egna pengar köpte Markoolios Best off när jag var 8 år. På den tiden var Markoolio det bästa inom musikvärlden enligt mig.

Vilka tre kulturpersoner skulle du gärna äta middag med?
Lemmy från Motörhead, lätt. Skulle vara hur trevligt som helst att sitta och diskutera musik och livet med honom. Sedan vore det roligt att äta middag med George Orwell. Vi skulle kunna diskutera det som händer i vår värld och en massa annat intressant. Till sist skulle jag bjuda Bruce Dickinson från Iron Maiden på middag vid någon fin restaurang i Åbo, och tvinga honom berätta hela sin livshistoria för mig.

Har du någon favoritfilm?
Faktiskt inte, men gillar Steven Spielbergs filmer!

Vem gjorde den bästa spelningen du varit på?
Iron Maidens konsert i Helsingfors år 2011 var den första ’’riktiga’’ konserten jag var på, så den kommer alltid vara mig kär. Men om jag måste välja en så är det Mumford and Sons spelning i Helsingfors i våras, den var FENOMENAL. Bandet gav allt och det märktes verkligen. Tror inte någon i publiken var missnöjd.

Vilken tidperiod skulle du helst åka tillbaka till för kulturens skull?
England, slutet på 1970-talet. Rock och hårdrocken har aldrig mått så bra som då och det skulle vara roligt att få uppleva kulturen och klä sig som en riktigt hårdrockare.

Har du något skamnöje inom kultur?
Måste tyvärr medge att jag brukar titta på Svenska Hollywood fruar ifall det kommer på tv. Brukar inte göra det så ofta men ändå tillräckligt ofta för att det ska vara pinsamt.

August
Publicerad 06.12.2016 kl. 12:00

Kulturvis = kultur·vis + kul·turvis. Kollektiv blogg där vi snackar kultur, turvis. Kul!

Följ oss

Facebook
Bloglovin'

Skribenter

M · Linnea Portin · PRESENTATION
T · August Treier · PRESENTATION
O · Pär Jonasson · PRESENTATION
T · Johanna Sjöberg · PRESENTATION
F · Mikaela Sandberg · PRESENTATION
L · Fredrika Lindgren · PRESENTATION
S · Rebecca Mattbäck · PRESENTATION
Amanda Helling · PRESENTATION

Ögonblick

@kulturvis på Instagram! →

Brevinkast

kulturvis@gmail.com