Konstvetare i Rom

Rom, Italien. Konstvetare från Åbo Akademi. Resereportage. 8-15.5.2017

 

Förra veckan åkte ett gäng konstvetare vid Åbo Akademi på en veckas exkursion till Rom och det säger jag bara, staden Rom är en guldgruva för konstvetare. Tidigare har jag endast sett konst och arkitektur från Rom på bilder i kursböcker. Det sägs att en bild säger mer än tusen ord, men att uppleva konst, arkitektur och skulptur med ens egna ögon är en helt annan upplevelse! Färgerna, dofterna och verkens storlek är helt annorlunda i verkligheten.

 

DAG 1 | Ankomst | Vi hade program redan första dagen, vilket var en stadsrundvandring som gav oss en kort konsthistorisk överblick av Rom som vi sedan gick mera detaljerat igenom under veckan. Vi såg bl.a. Pantheon och Colosseum samt Campidoglio (den minsta av Roms sju kullar) där senatorspalatset är beläget. Mina stackars fötter gick 12 km den dagen, vilket kom att bli minimi gångsträckan för resten av veckan. #ripminafötter

 

DAG 2 | Antiken och medeltiden | Andra dagen samlades vi utanför Colosseum och gick till Forum Romanum där vi fick strosa omkring bland ruinerna på egen hand och ta in platsen som fungerat som ett torg och offentlig plats för politiska möten, handel och religiösa ceremonier under antiken. Vi besökte också Konstantinbågen bredvid Colosseum och ett antal kyrkor, S. Clemente, S. Maria Maggiore, S. Pudenziana och S. Prassede.

 

DAG 3 | Renässansen | Vi började dagen med ett besök i kyrkan S. Maria in Trastevere. Efter det gick vi till det runda kapellet, Bramantes Il Tempietto, som är en av mina favoritbyggnader inom arkitekturhistorian. Vi hann ännu med en visit till Villa Farnesina som innehar ett flertal målningar av Rafael, bl.a. fresken Galateas triumf (1511) och Villa Lante (Finlands Rominstitut) under förmiddagen. På eftermiddagen stod Vatikanenmuseerna och Peterskyrkan samt platsen på schema. Vi fick gå på egen hand genom museet där det fanns väldigt mycket att se, men det som intresserade mig mest var statyn Laokoongruppen och Michelangelos Sixtinska kapell. På kvällen hade vi en gemensam middag med alla exkursionsmedlemmarna vid en mysig italiensk restaurang. Vi serverades en trerätters meny, men tyvärr kommer jag inte längre ihåg vad rätterna hette. Gott var det i alla fall!

 

DAG 4 | Barocken | Italienska barocken är en av mina favoritepoker. Den kännetecknas av pampigt utsmyckade byggnader med bastant formspråk och växelverkan mellan konkava och konvexa ytor. Ännu fler kyrkobesök blev det idag med bl.a. S.Maria degli Angeli, S. Maria della Vittoria där Berninis kapell med Den heliga Teresas extas (1647-1652) finns, Borrominis S. Carlino som även kallas S. Carlo alle Quattro Fontane och är min absoluta favorit inom barockarkitektur och Berninis S. Andrea al Quirinale. Sista platsen vi besökte på förmiddagen var Spanska trappan, en pampig trappa som breder ut sig över en sluttning på kullen Pincio och vid dess fot är Piazza di Spagna beläget samt Roms lyxshoppingkvarter. På eftermiddagen blev det konst och skulptur vid Villa Borghese. Man kan bl.a. se verk av Caravaggio där, såsom David med Goliats huvud (ca 1605). Ett flertal av Berninis skulpturer finns där också, såsom Proserpinas bortförelse (1621-1622). Sättet som Bernini hanterar marmor är banbrytande. Han har en förmåga att förköttsliga marmorn och ge den en illusion av rörelse vilket är häpnadsväckande! Fjärde dagen avslutades vid Svenska institutet i Rom med ett glas Prosecco på deras balkong. Härligt!

 

DAG 5 | Tivoli | Paus från Rom! Vi tog tåget till Tivoli, en stad ca 30 km nordost om Rom. Det som jag tyckte var intressant med denna stad var att den var belägen på en bergssluttning och jag har alltid velat besöka en sådan stad. Nu är det gjort! I Tivoli, som tydligen är känt för att inhysa inflytelserika romares sommarresidens, besökte vi senrenässanspalatset Villa d’Este. Villa d’Este är känt för sin enorma trädgårdsanläggning och anses dessutom vara den första vattenträdgården i världen. Det kändes väldigt uppfriskande att gå i trädgården och beundra de vacker arkitektoniska fontänerna samt se den vackra utsikten av Italien från balkongerna. Från en villa till en annan. Vi tog därefter bussen till Hadrianus villa, som är ett ca ett kvadratkilometert stort palatsområde från 100-talet f.Kr. Idag är byggnaderna ruiner, men man kunde fortfarande föreställa sig hur det måste ha sett ut förr. Canopus-dammen som omgavs av karyatider tyckte jag var väldigt vacker och måste ha sett väldigt majestätiskt ut när det var nybyggt.

 

DAG 6 | Romersk stadsplanekonst | Tillbaka till Rom igen! Under grundkurserna i konstvetenskap har vi endast berört Italiens konst- och arkitekturhistoria fram till ca 1800-talet så att bekanta sig med lite mer modern konst och arkitektur var intressant. Vi åkte till EUR-stadsdelen (Esposizione Universale di Roma) som planerades inför världsutställningen år 1942, men byggnationen avbröts i och med att andra världskriget hände och återupptogs först år 1951. EUR-stadsdelen ses därför också som ett område där fascismens ideal tas i form genom arkitekturen, vilket man är lite generad över idag. Platser vi besökte var bl.a. Palazzo della Civilità Italiana, Obelisco di Macaroni, Rome Convention Center och kyrkan Ss. Pietro e Paolo. Vi hade en gemensam middag denna kväll som sedan avslutades med att pröva på italienskt nattliv. Intressant var det!

 

DAG 7 | Det moderna och samtida Rom | Modern arkitektur och konst fortsatte vi med denna dag och besökte bl.a. Palazzetto dello Sport som är en sporthall som byggdes inför OS i Rom år 1960, Auditorium Parco della Musica och avslutade dagen med MAXXI National Museum of XXI Century Arts. Jag var sen mer imponerad av själva byggnaden än utställningarna i den. Byggnaden är ritad av irakisk-engelska arkitekten Zaha-Hadid och är enligt mig ett arkitektoniskt mästerverk.

 

DAG 8 | Avfärd | Då var det dags att lämna Rom och åka tillbaka till Finland. Det har varit roligt, varmt, lärorikt och ett fullspäckat program, vilket gjorde att mot slutet var ens hjärna helt mush med allt man sett. Skulle inte ha klarat mig utan alla dryckesfontäner, nasoni, Rom har samt billiga kaffe. Och det finns väldigt, jag upprepar väldigt, många kyrkor i Rom. Jag skulle säga det finns lika många kyrkor som det finns gelaterior! Gelato är förresten något man bör äta i Rom, vilket jag gjorde varje dag. Supergott!

Bilder kommer snart!

Fredrika
Publicerad 20.05.2017 kl. 13:10

Prickar och fallosar vart än ögat ser

HAM, Helsingfors. Yayoi Kusama. Målningar, teckningar, skulpturer, videor, rumsliga installationer och perfomancerelaterat material samt mode och design. Till 22.1.2017

Sedan Yayoi Kusamas utställning In Infinity öppnades i oktober har mitt instagramflöde kryllat av bilder från den. Jag hittade dock aldrig tid att besöka utställningen förrän nu, men som man brukar säga, bättre sent än aldrig. Nu kan även jag posta bilder från Kusamas färgbomb till utställning på mitt instagramkonto.

Jag hade inte hört talas om Yayoi Kusama (f. 1929) förrän jag bekantade mig med utställningen. Utställningens retrospektiva vinkel har dock gett mig en inblick i hur Kusama var och är både som person och som konstnär. Yayoi Kusama är född och uppvuxen på landsbygden i Japan, men flyttade under 1950-talet till USA för att fly undan Japans konservativa och gammalmodiga tankesätt. Tidpunkten som Kusama var bosatt i New York var en tidpunkt då staden var centrum för intressanta experiment inom konstnärsfältet och Kusama ställde ut konstverk tillsammans med bl.a. Andy Warhol (1928-1987) och Claes Oldenburg (f. 1929). På 1970-talet flyttade Kusama tillbaka till Japan och kort efter sin hemkomst lade hon in sig på ett psykiatriskt sjukhus p.g.a. depression i återkommande intervaller. Hon bor där än idag och lever ett anspråkslöst liv medan hon producerar nya tavlor. Kusama tillför ständigt något nytt till samtidskonsten med sitt unika visuella språk som inte riktigt passar in i några specifika ramar, eftersom hennes färdigheter omfattar i stort sett varje teknik och genre inom bildkonsten. Hon är dessutom en viktig konstnär inom den feministiska konstsfären.

Återkommande motiv i Kusamas konstverk är prickar och fallosar samt oändliga och repetitiva mönster som breder ut sig över inte bara canvasdukar, utan även på andra ytor, till och med i hela rum. Kusama har ända sedan sin barndom lidit av ångestfyllda syner och försöker återskapa dem genom sin konst, både för att bearbeta dem och som ett sätt att uttyda vad de är. Under 1960-talet blev tankar om att smälta in i verket och självutplåna sig själv ett viktigt tema för Kusama och hon poserade därför invid sina konstverk iförd prickiga kläder för att bli en del av verket. Den inre verkligheten, hallucinationer, ångest och tvångstankar är utgångspunkten i Kusamas skapande av konst och har även gett namn till själva utställningen, In Infinity.

Det fanns många konstverk som imponerade mig, men om jag måste höja ett över de andra tror jag nästan det är serien Min eviga själ som hon påbörjade år 2009. Målet med serien var att måla hundra målningar, vilket hon gjorde på redan ett och ett halvt år. Väldigt imponerande! Kusama har därför satt som ett nytt mål att måla tusen målningar till serien och några av dem kunde man beskåda på utställningen. Hennes tillvägagångssätt att måla dem är dessutom intressant. Canvasduken ligger vågrätt och Kusama arbetar från kanterna in mot mitten. Hon gör varken korrigeringar eller målar över det som redan blivit målat. Många av målningarna har liknande teman och inslag, t.ex. mikrober och celler kan jag urskilja i många av dem. Profiler och ansikten förekommer också.

Som jag nämnde tidigare är utställningen retrospektiv och de över 200 konstverken i den täcker en tidsperiod från tidigt 1950-tal fram tills idag. Utställningen är såsom de flesta av Kusamas konstverk oändlig, eftersom den breder ut sig utanför Tennispalatsets utrymmen. Vid HAM-metro på Kampens metrostation kan man t.ex. beskåda Narkissos-trädgården, ett verk bestående av tusen stålbollar, under samma period som utställningen pågår. Vilket var en intressant observation.

Efter besöket kände jag mig en smula överväldigad på grund av alla nya intryck den gett mig. Det har dock stärkt påståendet om att målningsprocessen kan vara en meditativ behandlingsmetod för en person som lider av ångest eller andra psykiska besvär. Jag rekommenderar er därför när ni är i vår huvudstad, att besöka utställningen och lära känna Yayoi Kusama. Gå dock inte under en sen lördag eftermiddag! Det var väldigt mycket människor där, vilket resulterade i långa köer till de rumsliga installationerna samt biljettköp vid entrén.

 

Foto: Fredrika Lindgren

Fredrika
Publicerad 14.01.2017 kl. 23:50

Unga konstnärer levererar

Kanalesplanaden 9, Jakobstad. Sista årets bildkonststuderande vid yrkeshögskolan Novia. Målningar, teckningar, video, installation, skulptur m.m. Till 30.12.2016

Mikaela nämnde igår i sitt blogginlägg att man bör passa på och besöka Novias sista års bildkonststuderandes utställning This is important to me under mellandagarna i Jakobstad. Det håller jag med om, eftersom jag gjorde det redan i torsdags och tänker nu recensera utställningen.

Uställningen This is important to me ställs ut av sista årets bildkonststuderande vid yrkeshögskolan Novia. Konceptet bakom utställningen är konstnärernas subjektiva tolkningar, reaktioner och känslor på det som sker i vår ständigt ombytliga värld, men även för dem att sätta sina spår i konstvärlden. Man vill med andra ord synliggöra annars osynliga konstruktioner i vårt samhälle, både globala och inhemska, genom att analysera en individs reaktion på dem och dess inverkan på individens personliga leverne. Detta gör att många av verken är väldigt personliga och det känns som man lär känna konstnärerna på en mera personlig nivå.

Konstnärerna som ställer ut sina verk är Finn Appel, Moa Cederberg, Helen Eklöf, Benjamin Forsell, Malin Franzén, Eleonora Hagström, Linda Hietamäki, Valter Kuni, Johanna Luukkonen, Rebecka Nylund, Johanna Näsi, Michel Ruths och Mia Strand. De har alla haft olika utgångspunkter och arbetssätt för att visualisera det som är viktigt för dem, bl.a. digital konst, stickning, installationer, video, målningar, teckning osv. Arbetsprocessen har även visat sig vara ett kompetensprov på deras gränser som konstnärer.

Konstverk som stod ut för mig är Malin Franzéns tre blyertsteckningar Tallar (2016). Teckningarna föreställer tre olika tallar med blottade rotsystem mot en vit bakgrund. Tallarna ser väldigt ståtliga ut trots deras blottade rotsystem och är dessutom otroligt detaljerat ritade. Det är tallar från ett naturskyddsområde i Lappvik utanför Hangö som Franzén har avbildat i blyerts. Tallarna längs stranden måste stå ut med att havet sköljer bort sanden och exponerar rötterna och därmed förkortar deras levnadstid.

Benjamin Forsells digitala illustration Call it what you want (2016) fångade snabbt min uppmärksamhet. Vi har väl alla följt med USAs presidentval vare sig vi vill det eller inte och Forsells digitala illustration porträtterar presidentkandidaterna Hillary Clinton och Donald Trump som vargar stående bakom varsin talarstol. Fast Clinton är snarare “a wolf in sheep’s clothing” och med det vill Forsell kritisera hur massmedierna har vinklat presidentvalet. Illustrationen är därför på samma gång en skämtteckning och man kan undra om den hör hemma i en konstutställning, vilket jag helt klart tycker den gör. Konst är till för att väcka känslor hos betraktaren och det gör Forsells illustration.

Det gamla energiverket i Jakobstad är lokalen där utställningen är ställd ut i och fungerar bra som utställningslokal med dess luftiga rum och vita väggar. Lokalen får inte mycket naturligt ljus p.g.a. av små fönster, men det har de löst med lampor som är riktade för att ge fokus på konstverken. Utställningen är utställd på två våningar, ett mindre rum på första våningen och fyra större rum på andra våningen. I det stora hela har utställningen en bra uppbyggnad.

Jag tyckte det var en intressant utställning och det kommer vara spännande att som blivande konstvetare följa med dessa unga konstnärer i deras konstnärliga utveckling. Precis som Mikaela, rekommenderar jag att ni går och ser utställningen under mellandagarna. Jag tycker även det är bra att det gamla energiverket kommer till användning och jag hoppas byggnaden kommer inhysa fler utställningar i framtiden. Det behövs fler utställningslokaler för konst till Jakobstad.

Slutligen vill jag önska er alla en god jul!

 

Foto: Fredrika Lindgren
Evenemangslogo: fb-evenemanget


 
Fredrika
Publicerad 24.12.2016 kl. 23:27

Skribentpresentation: Fredrika Lindgren

Fredrika Lindgren, född 1993 och uppvuxen i Kronoby i Österbotten, nu bosatt i Åbo. Studerar konstvetenskap med kulturledning och masskommunikation som korta biämnen. Gillar att dokumentera mitt liv i fotografier och mitt liv består till mestadels av musei- och galleribesök, arkitektur, film och god mat.



Vad läser du helst?
Sedan jag i min tonår blev introducerad till manga, d.v.s. japanska serier, har det varit det jag läst mest och helst läser. Min smak inom manga har dock förändrats sen dess och jag föredrar nuförtiden att läsa manga med djup psykologisk handling och som innehåller mycket angst och drama. Jag är även svag för estetiska teckningsstilar och manga med detaljerade bakgrunder (läses arkitektur) tilltalar mig oerhört mycket. Just nu läser jag Black Butler av Yana Toboso och dreglar bara när jag ser hennes teckningar och det nuvarande story arcet är också väldigt spännande. En annan manga jag rekommenderar er att läsa är Tokyo Ghoul av Sui Ishida. Den handlar om en universitetsstuderande ung man som dras in i ett hemligt krig mellan ghoulerna och människorna efter att han genomgått en operation efter en olycka. Eller var det verkligen det?

Vilken tv-serie kan du se om och om igen?
Jag ser på alltför många serier, vilket innebär att jag inte hinner se dem mer än en gång. Det närmaste jag kommit att se en serie fler gånger är när jag nu som då ser på Friends-klipp på YouTube.

Vad såg du senast på teater?
Jag var i somras och såg på Oravais Teaters uppsättning av den svenska tv-serien från 80-talet Tre Kärlekar av Lars Molin. För de som inte är bekanta med serien så handlar den om motsättningarna mellan de olika generationerna i familjen Nilsson samt hur det privata ägandets intresse skapar tvister med samhällets intressen.

Vilken skiva var den första du köpte/fick?
Kommer ärligt talat inte ihåg, men högst troligen var det någon av de där Smurfhits-skivorna. Jag tyckte väldigt mycket om dem som liten och brukade vilja lyssna på dem under hela bilfärden när vi åkte med familjen till Lappland under nyår. Det var en 8 timmars bilresa så ni vet ...

Vilka tre kulturpersoner skulle du gärna äta middag med?
Svår fråga, men jag skulle gärna vilja sitta och äta middag med T.O.P, en av medlemmarna i den sydkoreanska popgruppen BIGANG. Utöver att han är en bra rappare är han väldigt konstintresserad och äger en stor samling av olika nutida konstverk. Det skulle därför vara väldigt intressant att höra vad han har att säga om konsten inom den asiatiska konstvärlden, eftersom det är ett område vi inte berör i konstvetenskapen. Det som Kaj Korkea-Aho tar upp i Ted & Kajs podcasts tycker jag är intressant och därför tror jag att han skulle tillföra underhållande samtalsämnen till middagen. Slutligen för att få en jämn könsfördelning på denna middag skulle jag bjuda in en av mina favoriter när det kommer till kvinnliga konstnärer, vilket är Audrey Kawasaki. Hennes målningar med drag av asiatisk konst och art nouveau på träpaneler är väldigt sensuella och jag skulle gärna prata med henne mera om hennes konst och försöka övertala henne att måla en tavla åt mig.

Har du någon favoritfilm?
Vet inte om jag skulle säga att jag har en specifik film som jag höjer över andra. Utan det gäller mera att jag helst ser på filmer med en viss genre, såsom superhjältefilmer, action och fantasy. Det spelar sedan heller ingen roll om det är en live action eller animerad film, så länge handlingen är fängslande. En film som dock berör mig mycket är Dreamworks How to Train Your Dragon från år 2010. Den är fint animerad och handlingen är intressant och jag är väldigt berörd av bandet mellan protagonisten Hiccup och hans drake Toothless. Dessutom är uppföljaren nästan ännu bättre vilket inte oftast brukar vara fallet.

Vem gjorde den bästa spelningen du varit på?
Jag brukar inte ofta gå på live-spelningar, men de få gånger jag gör det väljer jag artist eller band noga. Den bästa av dem är nog ändå hösten 2012 då jag såg BIGBANGs ALIVE GALAXY TOUR live i London. Jag blev faktiskt lite tårögd då de kom upp på scenen. Med andra ord, sydkoreaner vet verkligen hur man gör en makalös show!

Vilken tidsperiod skulle du helst åka tillbaka till för kulturens skull?
Som många redan påpekat har historien inte varit särskilt tillmötesgående mot kvinnan. Om man bortser från det faktumet skulle jag vilja åka till renässansens Italien och se hur mästarna, i synnerhet Leonardo da Vinci och Michelangelo, från den tiden arbetade och levde. 1920-talet är också en tidperiod som fascinerar mig när det kommer till arkitekturen (art nouveau och art deco), konsten (Alphonse Mucha) och modet (Coco Chanel).

Har du något skamnöje inom kultur?
Jag berättade att jag nuförtiden läser manga riktad mot en mer vuxen publik, men nu som då kan jag inte låta bli att läsa de helt absurda shoujo manga. Majoriteten av dem handlar om hur den blyga och osynliga tjejen på skolan blir kär i skolans mest populära och snygga kille som ligger med varje tjej han ser tills han får upp ögonen får fröken osynlig och plötsligt går från polygam till monogam. De är klyschiga och overkliga, men dryper av tonårsdrama. Jag kan inte motstå dem!

Instagram

Fredrika
Publicerad 10.12.2016 kl. 20:49

Kulturvis = kultur·vis + kul·turvis. Kollektiv blogg där vi snackar kultur, turvis. Kul!

Följ oss

Facebook
Bloglovin'

Skribenter

M · Linnea Portin · PRESENTATION
T · August Treier · PRESENTATION
O · Pär Jonasson · PRESENTATION
T · Johanna Sjöberg · PRESENTATION
F · Mikaela Sandberg · PRESENTATION
L · Fredrika Lindgren · PRESENTATION
S · Rebecca Mattbäck · PRESENTATION
Amanda Helling · PRESENTATION

Ögonblick

@kulturvis på Instagram! →

Brevinkast

kulturvis@gmail.com