Skribentpresentation: Rebecca Mattbäck

Rebecca Mattbäck, född 1996 och växte upp i Svenskfinlands ytterkant uppe i Österbotten, nu bosatt i Åbo. Studerar litteraturvetenskap. Gillar böcker, museum och podcasts. Drömmer om att en dag bli en fullfjädrad kulturtant.

Vad läser du helst?
Udda, men välskriven litteratur. Allra helst läser jag sådant som jag är verkligt intresserad av, som jag längtar efter att läsa, men som litteraturstuderande blir det oftast obligatorisk läsning och klassiker. Höjdpunkter från sommarens läsning var Susanna Alakoskis Oktober i fattigsverige och Pixel av den ungerska författaren Krisztina Tóth. Jag uppskattar också Arto Paasilinnas och Erland Loes typ av böcker väldigt mycket, den bistra, nästintill tragiska humor som finns där uppblandad med det absurda. Inom mig bor det också en liten varelse med en fäbless för YA litteratur, historiska romaner och ”så-ledset-det-bara-går-att-få-det” böcker.  ”Fullitteratur” helt enkelt.

Vilken tv-serie kan du se om och om igen?
De serier jag sett hela av är mycket få, och jag kan inte dra mig till minnes en enda som jag skulle ha sett upprepade gånger. Har inte riktigt tålamod med att se serier, de är oftast för långa, för utdragna och fyllda med utfyllnadsavsnitt som inte har med själva huvudberättelsen att göra. Mest uppskattar jag korta, intensiva serier med runda karaktärer som utvecklas under seriens gång. Det senaste året har jag sett Marvels Jessica Jones, som jag faktiskt uppskattade överraskande mycket, samt börjat se på Stranger Things. Jag har inte hunnit se hela ännu och kan därför inte säga om den faktiskt är så bra som det påstås eller om den är överhypad, men jag har höga förväntningar.

Vad såg du senast på teater?
Stormskärs Maja på ÅST i våras.  Som en österbottnisk sommarteater med tredubbel budget. Den var visuellt mycket tilltalande utförd och innehöll många spännande lösningar samtidigt som både sång- och skådespelarinsatsen var strålande. Speciellt de effekter som innehöll riktigt vatten var slående.

Vilken skiva var den första du köpte/fick?
Min första cd-skiva var en hemgjord bland-cd bestående av det bästa från Sås och Kopp, Dolly Parton och Simon and Garfunkel samt en del lösryckta barnsånger. En solklar kombination med andra ord. Jag tror jag fick den som present av en av pappas närmsta vänner och jag älskade den högt. Fortfarande lyssnar jag på en del av de sånger som fanns på den skivan, som för övrigt ännu finns i min ägo, och jag tror att det var den som lade grunden till min något spretiga musiksmak.

Vilka tre kulturpersoner skulle du gärna äta middag med?
Astrid Lindgren, som trots sin otroligt privata natur förhoppningsvis skulle dela med sig om sina tankar kring sitt liv och hur det var och blev. Speciellt intressant skulle det vara att höra om hennes upplevelse av att vara en ogift mor i 20-talets Småland och hennes väg genom förlagsbranschen.  Stephen King skulle också vara en spännand man att samtala med. Hans verk har tros allt uppnått kultstatus, från att ha varit ansedda som b-litteratur, och hans råd om skivande är garanterat bra. Sedan skulle jag också gärna samtala med Hank Green, videobloggare och otroligt produktiv människa. Jag hoppas han skulle dela med sig av sina erfarenheter av och kunskap om idéers tillkomst och förverkligande samt hur en människa orkar och kan leva det liva han tycks leva. Det finns ju så otroligt många fler kulturpersonligheter jag skulle vilja träffa men detta var ett axplock av de jag helst skulle träffa.

Har du någon favoritfilm?
Nej. Jag har ett flertal filmer som gjort intryck på mig, men en av dem är The Green Mile, baserad på en novellserie av Stephen King och med Tom Hanks i huvudrollen. Det som alltid slår mig med den filmen, förutom dess budskap om hur vi som människor dömer efter ytan och kraften i tron på mirakel, är den ofantliga sorgen i att lämna kvar när alla andra dör och hur det eviga, eller ens onaturligt långa, livet kan vara en förbannelse istället för den gåva det ofta målas ut att vara.

Vem gjorde den bästa spelningen du varit på?
Jag har svårt för livemusik. Om det inte är små, intima spelningar där stämningen ligger i luften, så vantrivs jag. Musik är så personligt, så skört och nära, att jag inte förmår njuta av den i stora arenor. För mig gör sig musiken bäst i vardagen, som en ständig följeslagare, men med detta sagt så gillade jag Vasas Flora och Faunas spelning under Åbo poesidagar i våras otroligt mycket. Den var sådär härligt nära och varm till sin karaktär.

Vilken tidsperiod skulle du helst åka tillbaka till för kulturens skull?
Måste man välja? Jag vet uppriktig sagt inte. Min inre boknörd skulle lite vilja bevittna boktryckarkonstens tillkomst men så lockar nog också tiden strax innan Elvis blev känd. Att få vara med i en tid så full av hopp och framtidstro som det efterkrigstida USA verkar ha varit (åtminstone fläckvis och bland dem för unga för att ha att kriget som det var) måste ha varit något extraordinärt.

Har du något skamnöje inom kultur?
The Mummy filmerna. Makalösa B-filmer, klyschiga, diskriminerande och ganska kassa egentligen – men jag älskar dem. Auran av äventyr, den egyptiska mytologin, den kvinnliga huvudpersonen. Någonstans bara så klockrent. De bara drar mig och jag har sett dem löjligt många gånger. 

Rebecca
Publicerad 19.08.2016 kl. 08:47

Skribentpresentation: Johanna Sjöberg

Johanna Sjöberg, född 1988, uppvuxen i Sverige (Järna och Södertälje) och är sen ett år tillbaka bosatt i Vasa (Brändöromantiker for life). Uppskattar havet, feminism och normkritik och knarkar poddar. Har ett förflutet som journalist & kulturarbetare.

Vad läser du helst?
Helst läser jag mycket och håller gärna på med flera böcker samtidigt. Är något utav en allätare, men är svag för böcker med vacker prosa och fina ord. Läser mycket modern/ny skönlitteratur och mycket kvinnor. Mycket svenskt och försöker nu läsa mycket finlandssvenskt. Är med i en briljant bokcirkel med ett stycke briljanta kvinnor, där vi hittills bara läst böcker av kvinnor - en briljant grej för min personliga läsning (kan varmt rekommendera grejen att ha en bokcirkel). I sommar har min semesterläsning bland annat bestått av Bad Feminist av Roxane Gay, Lena Anderssons två böcker om Ester Nilsson (omläsning) och ett dussin Agatha Christie romaner. Är otroligt svag för Märta Tikkanen, Henrik Tikkanens adress-serie och Tove Jansson. En hel del ungdomsböcker, gärna med övernaturliga inslag, slinker också ner (hävdar att det är en gammal arbetsskada från när jag jobbade på bibliotek).

Vilken tv-serie kan du se om och om igen?
Helt klart Gilmore Girls! Är svag för staden dom bor i, Stars Hollow, och är svag för nostalgin den serien föder hos mig; jag och min mamma såg den under mina tonår, uppkrupna i min slitna tygsoffa, inlåsta på mitt rum så att mina bröder inte skulle kunna störa. Älskar Rory och Lorelai, och är helt klart Team Jess. Gillar att den har rapp dialog, och mycket dialog. Dessutom stort plus i kanten för alla populärkulturella referenser. Är lika delar pepp och orolig inför nya säsongen som kommer på Netflix i höst, tänk om jag blir besviken?

Vad såg du senast på teater?
Går för sällan på teater helt klart, borde bättra mig. Men i vintras såg jag Lars Sunds Tre systrar och en berättelse på Wasa Teater. Gillade den och romanen står nu på min "att-läsa-lista". Såg i och för sig också Nour El Refais föreställning En komisk depression på samma teater i våras, den var sorglig, otroligt svart och rå och väldigt rolig på samma gång. Ett mycket bra gästspel.

Vilken skiva var den första du köpte/fick?
Fick min första cd-spelare i julklapp i slutet av nittiotalet, var helt amazed över den. Minns att jag också fick soundtracket till Pocahontas-filmen (pastelligt och fint konvolut), en Roxette-skiva och nån samlingscd med brittisk indierock. Älskade dom alla, pga var typ 9 år. Men brukade nalla alla Guns N´ Roses och Hanoi Rocks skivor från mina föräldrars skivsamling (är man döpt efter ett skivbolag där Hanoi  Rocks gav ut sin första skiva så är det ganska oundvikligt att man är svag för åttiotalets glam rock).

Vilka tre kulturpersoner skulle du gärna äta middag med?
Gillar att äta middag med kloka, härliga feminister. Så jag tänker mig en middag med Kakan Hermansson, Lotta Lundgren och Märta Tikkanen. En middag i en trädgård med kulörta lyktor, där man sveper filtar om sig när mörkret faller och där det finns mycket levande ljus, rödvin och ostar. Kakan Hermansson, för hon verkar vara så himla klok och rolig. Förutom att vara en finfin konstnär och aktiv och öppen feminist så bloggar hon också om hudvård, och hudvård är en av mina laster. Märta Tikkanen är min favoritförfattare (Århundradets kärlekssaga är den boken jag oftast ger bort till folk - för den är bäst!). Och Lotta Lundgren är smart, kan saker och allt hon säger och skriver är både roligt och utbildande at the same time, vill att Historieätarna-gänget alltid ska få göra julkalendern. Tror det skulle kunna vara en mysig middag!

Har du någon favoritfilm?
Tråkigt svar, men nej jag tror inte det. Men som alla andra cool kidz så uppskattar jag estetiken i Wes Andersons filmer. Ni vet, pasteller, matchningar och retrovibbar. Och jag är en sån som nästan älskar allt jag ser på bio på grund av stämningen. Det är något med lukten av popcorn och synen av rött sammet som får mig att glömma allt kritiskt tänkande.

Vem gjorde den bästa spelningen du varit på?
Har ett förflutet som skivbolagsperson och musikjournalist så har stått på mer öl-kladdiga betonggolv i Stockholm än jag minns och att tvingas välja en som "den bästa" är som att behöva välja vilket av sina barn man älskar mest (nu antar jag bara, har ju exakt noll barn själv). Men vissa spelningar står ut lite extra; som när jag såg Christopher Owens framföra hela 'Lysandre'-skivan från början till slut i Göteborg eller när hela Debaser dansade till 'Swastika eyes' under Primal Scream-spelningen. När jag var 16 såg jag Andy McCoy framföra en gnistrande version av låten 'Annan kitaran laulaa vaan' i en trång liten lokal - vilket också var magiskt. Det tror jag är en av få saker jag saknar med Stockholm, alla spelningar. Att det finns små små källarlokaler där du spontant en fredagkväll kan få se ett nytt band och att många americana/indie/rock-typer alltid kommer till Stockholm när dom är på Europa-turné. Önskar mer sånt till Finland, tack!

Vilken tidsperiod skulle du helst åka tillbaka till för kulturens skull?
Det är inte ens lätt att vara gay nu, så är kanske inte jättesugen på att åka tillbaka någonstans. Men om man får hänga med fiktiva karaktärer (det får man väl, om vi liksom redan är inne på "tidsresor", låt oss ta det ett varv till). Jag såg Carol på bio i vintras, och alltså så tjusig tid! Frisyrerna! Kläderna! Bilarna! Att dricka en Dry martini till lunch och röka inomhus - rätt charmigt! Eller att få gå på fest hos Gatsby (alla fester borde ha champagnepyramider och konfetti). Som ni märker är estetik en grej för mig. Gillar helt enkelt när det är vackert, charmigt eller tjusigt. Eller kanske mitt svar är den (alternativa) tidsperioden som Ghostbusters utspelar sig i, på grund av Holtzmann <3 

Har du något skamnöje inom kultur? 
Om jag har! Är alldeles för förtjust i kändisskvaller och Kardashian-familjen för mitt eget bästa. Och förr när jag hade tv så älskade jag skräptv i stil med Real Housewives of O.C/Beverly Hills/New York/osv. Är också lite för förtjust i nästan allt som Seth Rogen gör i samband med Judd Apatow och James Franco. Ibland skäms jag också över min, i vissa perioder, massiva konsumtion av Netflix.

Johanna
Publicerad 18.08.2016 kl. 09:57

Skribentpresentation: Pär Jonasson

Pär Jonasson, född 1982. Uppvuxen i Ronneby, Blekinge, Sverige. Sedan 2016 bosatt i Jakobstad med fru och två katter. Gillar mer att läsa och skriva än att räkna. Blir lugn av radio och när folk har intressen. 

Pär Jonasson

Vad läser du helst?
För det första delar jag nog en problematik med Linnea här, helst skulle jag läsa mer än vad jag gör. Jag upplever bredbandet som tidsboven i dramat, på gott och ont. Det ligger liksom ett skimmer över minnet av soliga eftermiddagar med kaffe och en bok från tiden när internet i praktiken bara var tillgängligt efter klockan 18 (lägre taxa). Det känns som att det var lättare då att hinna med fler böcker. Den ständiga uppkopplingen är en utmaning för självdisciplinen. Men hur som helst, när jag väl läser försöker jag blanda skönlitteratur med facklitteratur. Bra läsupplevelser på senare år, av olika anledningar så klart, är Kajsa Ekis Ekmans ”Skulden”, Tove Folkessons ”Kalmars jägarinnor” och ”Sund” och som alltid Mattias Alkbergs poesi och låttexter.

Vilken tv-serie kan du se om och om igen?
Jag har ganska lätt för att inte börja se på tv-serier, men när jag börjar har jag svårt att sluta. Det är lite som godis eller pannkakor (plättar) på det sättet. Nyligen har jag sett om The Office (originalet) och det visade sig att jag älskar den ännu. Jag försöker också se om Lilyhammer, Steven van Zandts maffiakaraktärs krock med det norska helyllesamhället. Min senaste kärlek är den norska ungdomsserien Skam om ett gäng samtida unga kvinnor i gymnasieåldern.

Vad såg du senast på teater?
Jag tror att det var Acts of Goodness av Mattias Andersson i Schaumansalen i Jakobstad, sent i april. Det är en pjäs som bygger på att unga människor runtom i Europa svarat på frågan om de utfört någon god handling i sina liv. Den var ganska bra, men lämnade mig lite tom då jag saknade sällskap på föreställningen. En upplevelse växer alltid med möjligheten till diskussion och reflektion efteråt.

Vilken var den första skiva du köpte/fick?
Musiken var alltid viktig där jag växte upp. Inte så att vi spelade instrument, men att vi lyssnade på musik liksom aktivt. Det hände flera gånger när jag var mycket liten att jag fick skivor när jag gillade en låt på radion. Jag tror det första exemplet var Europes ”The Final Countdown” året jag fyllde fyra. Senare, men i samma veva, fick jag musik av min kompis Annas pappa Torbjörn. Tror det var en singel med Twisted Sister och en kassett med Imperiet, till exempel.

Vilka tre kulturpersonligheter skulle du gärna äta middag med?
Så svår fråga, men okej. Nina Björk för att hon säkert har bra teorier om vad som är viktigt i livet. Erik Niva för att vi skulle kunna prata om kopplingen mellan fotboll och samhälle och om hardcorepunkens betydelse då och nu. När jag som 14-åring nyligen fallit för indie-estetiken var det hardcore som var hett på mitt högstadium och det gymnasium som de äldre gick i. Jag fattade liksom ingenting då, men i efterhand ser jag storheten i alla fall bitvis. 
Och så Göran Greider, helt enkelt förr att jag tror att han har lika stark förankring i vardagen som i drömmen.

Har du någon favoritfilm?
Det är lite samma som med serier. Jag är alldeles för bra på att inte börja titta. På förhand tänker jag alltid: ”jaha, men tänk om den är dålig då? Då har jag slängt två timmar i sjön”. Men det är klart att jag har sett bra filmer. En bra feel bad-film är ”Den enfaldige mördaren” av Hans Alfredson. En mer må bra-betonad är ”Sven Klangs kvintett” av musikteatergruppen Oktober från 1976. Den handlar om ett dansband i Skåne på 1950-talet. De yngre medlemmarna vidgar sina vyer när en jazzälskande saxofonist går med i bandet. Ett bra exempel på människors betydelse för varandra.

Vem gjorde den bästa spelningen du varit på?
Också jättesvårt. Jag är liksom ingen arenaperson. Lockas inte det minsta av raketer och granater och stora gester. Föredrar nästan alltid mindre ställen där det känns som att man har artisten i knäet. Med den förutsättningen har jag sett mycket bra. Alltifrån en ung Rasmus Kellerman (numera Tiger Lou) i Em i aulan på min högstadieskola och Hederors och Hellberg i samma lokal och vidare till Vasas flora och fauna på After Eight förra hösten. Det är den täta stämningen som gör det. Den fanns också när jag såg Robert Hurulas gamla punkband Masshysteri på en pub i Ronneby. Det fanns inte ens en scen. Därmed inte sagt att inte det stora formatet kan vara fantastiskt på sitt sätt. Jag minns en ljus kväll med Håkan Hellström på Liseberg, det kan ha varit 2007. Han var ju stor redan då, men det var liksom inte Ullevi för det. Eftersom det enda som krävdes var inträdet till Liseberg var det vansinnigt mycket folk. Jag tror jag hört 30 000, men jag vet inte.

Vilken tidsperiod skulle du helst åka tillbaka till för kulturens skull?
Kanske tråkigt svar, men 1980-talet. Jag var ju där för det mesta, men hade velat uppleva det som något annat än barn. Det är att skiftet mellan analogt och digitalt inleddes som intresserar mig. Världen var fortfarande stor på det där sättet som innebar annonser och brev för kontakt mellan människor, att behöva köpa skivor och filmer för att konsumera kultur. Samtidigt föreställer jag mig att man kunde ana något annat runt knuten. Det måste ha varit kittlande, om det så bara gestaltades av ett digitalur till att börja med. Sedan gjordes den bästa popmusiken då också, säkert en konsekvens av tidens tekniska förutsättningar i någon mån.

Har du något skamnöje inom kultur?
Jag vet inte, men jag har förstått att det svenska bandet Perssons pack inte alltid sågs med blida ögon av dem som tyckte och tänkte högt. På något sätt buntades de lätt ihop med raggarkulturen och allmän skojrock, men jag tycker det finns ett djup i de dragsspelsburna melodierna som säger något om tillvaron långt utanför storstäderna.

Pär Jonasson
Publicerad 17.08.2016 kl. 14:21

Skribentpresentation: Amanda Helling

Amanda Helling, född 1992, bosatt i Vasa men kommer ursprungligen från Sibbo. Introvert grafisk planerare, fotograf och smygkonstnär med fäbless för fotboll och Alfons Mucha.

Vad läser du helst?
Jag är en riktig allätare när det kommer till litteratur och läser gärna skönlitterärt, mer faktabaserade böcker, journalistik, ritade serieböcker, biografier, bloggar och konsthistoria. Helst läser jag dock en riktigt gripande roman. Jag slukar allt av Chimamanda Ngozi Adichie och Donna Tartt. Jag tycker särskilt om att få inblick i andra kulturer och tidsperioder. Önskar att jag läste lyrik.

Vilken tv-serie kan du se om och om igen?
Jag har bara sett The Wire en gång men jag vet att jag kommer att se den otaliga gånger på nytt. Karaktärerna är så älskvärda trots sina brister och kriminella handlingar (i den fiktiva världen är allt förlåtet), fotografiet är fantastiskt och en mer genuin serie har jag ännu inte sett. Serien kryllar dessutom av roliga one-liners och trots tidvis tunga ämnen har serien en uppsluppen stämning. Ur ett feministiskt och intersektionellt perspektiv är den inte heller tokig. Ser för tillfället på Treme som gjorts av samma skapare och är redan lyrisk över karaktärernas mångfald, musiken, användningen av ljus (ogillar när det blir för uppenbart att ljuskällan är onaturlig) och att Bunk har en doppelgänger i New Orleans.

Vad såg du senast på teater?
Önskade så att jag oftare gick på teater. Har hittills aldrig sett en dålig pjäs. Senast jag var på teater såg jag tillsammans med min dåvarande dagisgrupp pjäsen Farbror Fedja - katten och hunden som var riktigt rolig. Duktiga skådespelare, snillrika skämt och en scenografi som förtjänade väl sitt ändamål och sin målgrupp. Pjäsen var även interaktiv vilket var oerhört uppskattat av barnen.

Vilken skiva var den första du köpte/fick?
Den första skivan jag själv köpt har antagligen varit av en estnisk poprockgrupp som hette Vanilla Ninja (köpt på en Saaremaa-resa med familjen) och som gåva var min första skiva av den finska poprockgruppen Tiktak (detta måste ha varit kring år 2000). Trots att detta är lite pinsamt att erkänna är jag glad över kontakten med det finska språket som Tiktak bidrog med och att jag i min barndom lyssnat på en hel del musik spelade och framförda av kvinnliga musiker. Stora favoriter var nämligen även The Donnas, Avril Lavigne, Britney Spears, Shakira och Nightwish. Av någon underlig orsak gick Spice Girls mig förbi.

Vilka tre kulturpersoner skulle du gärna äta middag med?
Musikern Jack Johnson skulle jag absolut vilja ha med. Han är så oerhört sympatisk, miljömedveten och dessutom erkänner han att han kan avbryta en turné för att hans hemlängtan är för stor! Önskar att jag hade kunnat ha honom som mentor. Konstnären Ellen Thesleff beundrar jag enormt. Jag skulle vilja veta mer om hennes liv, om vilka tekniker hon använde och hur hon använt dem, hur det var att leva på den tiden både som konstnär och som ogift kvinna och så skulle jag vilja veta enkla saker som vilken hennes favoritsmak och favoritljud är. Störtälskar henne. Trummisen Gavin Harrison för att han är så hopplöst förälskad och filosofisk om sin musik och musik överlag. Porcupine Tree fascinerar mig väldigt och det skulle vara häftigt att få veta lite mer om detta fenomenala band. Tror vi skulle ha mycket intressanta diskussioner!

Har du någon favoritfilm?
Jag skulle nästan vilja påstå att Eternal Sunshine of the Spotless Mind gjort störst intryck på mig. Jag såg den först som alldeles för ung och förstod knappt vad som hände, såg den sedan om som lite äldre och började hänga bättre med i handlingen och har nu sett om den flera gånger men känner fortfarande att filmen har så mycket att berätta och att där är så mycket kvar för mig att försöka förstå. Den är så gäckande på något vis, leker med förbjudna tankar, hur våra sinnen fungerar, vår tidsuppfattning och våra föreställningar om hur ett förhållande skall vara. Så är den himla bra ihop klippt, har fenomenala skådespelare och fantastiskt fotografi!

Vem gjorde den bästa spelningen du varit på?
Jag hade vansinnigt roligt under Metallicas spelning på Olympia stadion år 2007, var väldigt upprymd efter Danko Jones och Backyard Babies uppträdande på Ankkarock år 2006 men var nog närmast euforisk efter Jack Johnson i Paris år 2010. Trots att fransmännen inte sjöng med särskilt mycket och att det kändes som om jag och min vän var de enda som lyssnat på den nya skivan minns jag konserten som alldeles fantastisk. Sedan tänkte jag nästan glömma Bo Kaspers Orkesters spelning i Jakobstad år 2012 som även gav kalla kårar och var det absolut borde ha varit ståplatser på så att vi kunnat dansa! Otroligt skickliga musiker.

Vilken tidsperiod skulle du helst åka tillbaka till för kulturens skull?
Tiden då Pearl Jam var som störst och då Eddie Vedder ännu var ung skulle ha varit magisk att uppleva. Tänk om jag hade kunnat se deras Unplugged 1992 spelning (föddes visserligen samma år, men det hjälper inte så mycket)! 

Har du något skamnöje inom kultur?
Det beror på vad som i stunden kan tyckas vara skämmigt. Ibland upplever jag det av någon orsak pinsamt att jag lyssnar på Rammstein och Slipknot och att jag som yngre fullkomligt älskade Jean M Auels bokserie om Grottmänniskan Ayla eller att jag är (var? borde läsa den på nytt) lyrisk över Naomi Wolfs bok Vagina trots att den stundvis kändes något särartsfeministisk. 

Blogg / Instagram / Portfolio

Amanda
Publicerad 16.08.2016 kl. 07:18

Skribentpresentation: Linnea Portin

Linnea Portin, född 1983, uppvuxen i Katternö, Pedersöre och numera bosatt i Vöråstan, Vasa med två katter och en sambo. Gillar växter och djur, feminism, nostalgi och det mesta lite obskyrt och dammigt.

Vad läser du helst?
Allra helst skulle jag bara läsa mer. Tycker mig sällan ha tid för det, förutom då jag lyssnar på ljudböcker på jobbet. Har inga särskilda preferenser vad det gäller genre, men i år testar jag att bara läsa böcker skrivna av kvinnor. Favoriterna har hittills varit Chimamanda Ngozi Adichies Americanah, Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam och Rebecca Skloots The Immortal Life of Henrietta Lacks. Fantastiska alla tre. Har inte tänkt på det förut, men det slår mig nu att en gemensam nämnare är att de alla behandlar hur en människa bemöts p.g.a. sitt ursprung.

Vilken tv-serie kan du se om och om igen?
Har sett ett flertal serier flera gånger men om jag ska välja en som jag skulle kunna fortsätta med att se igen resten av livet så blir det Six Feet Under. Älskar den.

Vad såg du senast på teater?
För ganska många månader sedan såg jag Tre systrar och en berättelse av Lars Sund och Erik Norén på Wasa Teater. Gillade den men kände mig väldigt snopen vid slutet. Sen tillbringade jag ett par timmar med att prata om den med andra som sett den, utveckla teorier, bollplanka och till sist gillade jag den jättemycket, även slutet. Analys gör allt bättre!

Vilken skiva var den första du köpte/fick?
Året var cirka 1994 och på MTV spelades fortfarande musik dagarna i ända. Ibland tillägnades helgerna åt ett band och ett av de veckosluten hade Aerosmith-tema. Var förtjust i de låtar som var aktuella då — ni vet, de med 90-talets it-girl Alicia Silverstone i videorna — och bandade mycket av helgen på VHS. En tid senare på musikaffären valde jag ut och fick min första CD, samlingsskivan Big Ones. Har fortsättningsvis en svaghet för en del Aerosmith-material producerat fram tills nittiotalets mitt men vill dock klargöra att jag avskyr den där krystade, pompösa pinsamheten till kärleksballad, "I Don't Want to Miss a Thing". Jag skulle helst ha missat den.

Vilka tre kulturpersoner skulle du gärna äta middag med?
Författaren, filosofen och feministen Simone de Beauvoir, tänker att jag skulle ha en hel del att lära mig av henne. Gillar också hennes skarpa blick och varma leende, de känns trygga och det är väl trevligt på en middag med främlingar. Filmregissören David Lynch tror jag att skulle sitta perfekt i middagssällskapet, han skulle nog tillföra en utmärkt nyanserad dos spänning och surrealism. Tredje gästen är svårast för det finns ännu så många att välja mellan, men om jag snurrar flaskan så pekar den just denna gång på musikern, konstnären och poeten Patti Smith. Är rätt säker på att hon skulle se till att middagen avnjöts i en skön, avslappnad, fötterna-på-jorden-stämning, och kanske också att den avslutades med att vi delade ett par vinflaskor.

Har du någon favoritfilm?
Förr brukade jag svara Mulholland Dr. och Donnie Darko på den frågan men det känns som att en borde omvärdera favoritfilmerna med några års mellanrum, och det har jag nog inte gjort på sisådär femton år. Nu för tiden märker jag tydligare att jag uppskattar filmer för olika beståndsdelar, eller det motsatta. En bra stämning kan lyfta en annars ganska oimponerande film rejält och en fånig scen kan förstöra en annars fantastisk film. Det här gör det spretigare att försöka ringa in en favoritfilm, så svaret lutar mot nej, jag har nog inte någon. Men blir löjligt lycklig av Ratatouille. Alla borde se den!

Vem gjorde den bästa spelningen du varit på?
Är överlag inte en sån stor fantast vad det gäller livemusik, tenderar bli typiskt finländskt stel i ett publikhav och föredrar ofta musik från en inspelningsstudio. Går därför inte på särskilt många spelningar men för ett par år sedan åkte jag till Stockholm för kanadensiska, freakfolkbluespsykedeliska Timber Timbre som är ett långtida favoritband. Hade läst en recension av en tidigare spelning där skribenten beskrev den som att bli kramad av ett berusat spöke. Precis så var det, det kan knappast beskrivas bättre. Mycket, mycket bra.

Vilken tidsperiod skulle du helst åka tillbaka till för kulturens skull?
De flesta tidsperioder känns ganska asiga för en kvinna att åka tillbaka till, och kanske blir jag distraherad av den saken och håller mig därför aningen tråkigt nära samtiden, men jag tänker att tidigt 1900-tal skulle vara fascinerande. Mycket på gång på ett samhälleligt plan med bl.a. suffragetter och förstås i Finland kvinnors rösträtt och landets självständighet (här låtsas jag nonchalant att krigsdelen inte existerar i denna tidsresa). I konstvärlden har vi art nouveau, art deco, fauvism, surrealism och överlag många inriktningar som är experimentella och nyskapande som suprematism och futurism. Det skulle vara intressant att se den tid som formade artister som Chagall, Matisse, Gauguin, Modigliani, Klimt och Schiele, m.fl. Att radio och film också var nya i gamet den här tiden skulle också vara en kul sak att iaktta, eller att i Finland var nationalromantiken en stor grej med personer som konstnären Gallén-Kallela och kompositören Sibelius i spetsen. Är inte själv nationalromantiskt lagd men nog vore det spännande att se. Det är också under den här tiden som Edith Södergrans diktsamlingar publiceras och Miina Sillanpää blir vår första kvinnliga minister. Summa summarum: Ja tack, sänd mig ett telegram om ni uppfinner en tidsmaskin!

Har du något skamnöje inom kultur?
Inga superstora, men tycker det är något skämmigt att jag så lätt dras till kultur vars målgrupp jag åldermässigt ligger långt utanför. Har exempelvis sett på en hel del The Vampire Diaries, Awkward., Pretty Little Liars o.dyl., något jag motsträvigt vill erkänna. Har också en förkärlek för YA-böcker med övernaturliga inslag, t.ex. med en förutsägbar handling där en ung tjej får reda på att hon är en häxa, och sånt. Blir nästan alltid frustrerad på de böckerna men ändå kan jag inte sluta leta reda på liknande på Goodreads. Det känns ofta bara barnsligt och fjantigt att ägna min tid och uppmärksamhet åt sådant då jag också, rent teoretiskt, kunde ha valt Dostojevskij eller Gogol. Menmen. Förhoppningsvis gör det mig åtminstone litet mindre pretto? Jo, så säger vi. *tar en klunk vin rouge på franska och kontemplerar existentialismen i Rimbauds poesi medan jag släntrar iväg*

Blogg / Instagram / Twitter

Linnea
Publicerad 15.08.2016 kl. 11:00

Kulturvis = kultur·vis + kul·turvis

Kulturvis är en kollektiv blogg där vi snackar kultur, turvis. Det blir litteratur, film, tv, musik, teater, konst och allt möjligt annat som passar in i deras sällskap.

Presentationer av oss bakom bloggen ska snart följa och därefter börjar vi på med det riktiga kulturbloggandet. Likt andra oavlönade kulturarbetare tar vi det som det kommer, och med "det" menar vi såklart inspirationen. Kul ska det bli! Kul och kultur. Tänk en sån tur.

För att hålla koll på oss och våra uppdateringar, gilla oss på facebook.com/kulturvis och/eller följ oss på bloglovin.com/blogs/18170319.

Kulturviskollektivet
Publicerad 09.08.2016 kl. 00:00

Kulturvis = kultur·vis + kul·turvis. Kollektiv blogg där vi snackar kultur, turvis. Kul!

Följ oss

Facebook
Bloglovin'

Skribenter

M · Linnea Portin · PRESENTATION
T · August Treier · PRESENTATION
O · Pär Jonasson · PRESENTATION
T · Johanna Sjöberg · PRESENTATION
F · Mikaela Sandberg · PRESENTATION
L · Fredrika Lindgren · PRESENTATION
S · Rebecca Mattbäck · PRESENTATION
Amanda Helling · PRESENTATION

Ögonblick

@kulturvis på Instagram! →

Brevinkast

kulturvis@gmail.com