Skribentpresentation: Linnea Portin

Publicerad 15.08.2016 kl. 11:00

Linnea Portin, född 1983, uppvuxen i Katternö, Pedersöre och numera bosatt i Vöråstan, Vasa med två katter och en sambo. Gillar växter och djur, feminism, nostalgi och det mesta lite obskyrt och dammigt.

Vad läser du helst?
Allra helst skulle jag bara läsa mer. Tycker mig sällan ha tid för det, förutom då jag lyssnar på ljudböcker på jobbet. Har inga särskilda preferenser vad det gäller genre, men i år testar jag att bara läsa böcker skrivna av kvinnor. Favoriterna har hittills varit Chimamanda Ngozi Adichies Americanah, Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam och Rebecca Skloots The Immortal Life of Henrietta Lacks. Fantastiska alla tre. Har inte tänkt på det förut, men det slår mig nu att en gemensam nämnare är att de alla behandlar hur en människa bemöts p.g.a. sitt ursprung.

Vilken tv-serie kan du se om och om igen?
Har sett ett flertal serier flera gånger men om jag ska välja en som jag skulle kunna fortsätta med att se igen resten av livet så blir det Six Feet Under. Älskar den.

Vad såg du senast på teater?
För ganska många månader sedan såg jag Tre systrar och en berättelse av Lars Sund och Erik Norén på Wasa Teater. Gillade den men kände mig väldigt snopen vid slutet. Sen tillbringade jag ett par timmar med att prata om den med andra som sett den, utveckla teorier, bollplanka och till sist gillade jag den jättemycket, även slutet. Analys gör allt bättre!

Vilken skiva var den första du köpte/fick?
Året var cirka 1994 och på MTV spelades fortfarande musik dagarna i ända. Ibland tillägnades helgerna åt ett band och ett av de veckosluten hade Aerosmith-tema. Var förtjust i de låtar som var aktuella då — ni vet, de med 90-talets it-girl Alicia Silverstone i videorna — och bandade mycket av helgen på VHS. En tid senare på musikaffären valde jag ut och fick min första CD, samlingsskivan Big Ones. Har fortsättningsvis en svaghet för en del Aerosmith-material producerat fram tills nittiotalets mitt men vill dock klargöra att jag avskyr den där krystade, pompösa pinsamheten till kärleksballad, "I Don't Want to Miss a Thing". Jag skulle helst ha missat den.

Vilka tre kulturpersoner skulle du gärna äta middag med?
Författaren, filosofen och feministen Simone de Beauvoir, tänker att jag skulle ha en hel del att lära mig av henne. Gillar också hennes skarpa blick och varma leende, de känns trygga och det är väl trevligt på en middag med främlingar. Filmregissören David Lynch tror jag att skulle sitta perfekt i middagssällskapet, han skulle nog tillföra en utmärkt nyanserad dos spänning och surrealism. Tredje gästen är svårast för det finns ännu så många att välja mellan, men om jag snurrar flaskan så pekar den just denna gång på musikern, konstnären och poeten Patti Smith. Är rätt säker på att hon skulle se till att middagen avnjöts i en skön, avslappnad, fötterna-på-jorden-stämning, och kanske också att den avslutades med att vi delade ett par vinflaskor.

Har du någon favoritfilm?
Förr brukade jag svara Mulholland Dr. och Donnie Darko på den frågan men det känns som att en borde omvärdera favoritfilmerna med några års mellanrum, och det har jag nog inte gjort på sisådär femton år. Nu för tiden märker jag tydligare att jag uppskattar filmer för olika beståndsdelar, eller det motsatta. En bra stämning kan lyfta en annars ganska oimponerande film rejält och en fånig scen kan förstöra en annars fantastisk film. Det här gör det spretigare att försöka ringa in en favoritfilm, så svaret lutar mot nej, jag har nog inte någon. Men blir löjligt lycklig av Ratatouille. Alla borde se den!

Vem gjorde den bästa spelningen du varit på?
Är överlag inte en sån stor fantast vad det gäller livemusik, tenderar bli typiskt finländskt stel i ett publikhav och föredrar ofta musik från en inspelningsstudio. Går därför inte på särskilt många spelningar men för ett par år sedan åkte jag till Stockholm för kanadensiska, freakfolkbluespsykedeliska Timber Timbre som är ett långtida favoritband. Hade läst en recension av en tidigare spelning där skribenten beskrev den som att bli kramad av ett berusat spöke. Precis så var det, det kan knappast beskrivas bättre. Mycket, mycket bra.

Vilken tidsperiod skulle du helst åka tillbaka till för kulturens skull?
De flesta tidsperioder känns ganska asiga för en kvinna att åka tillbaka till, och kanske blir jag distraherad av den saken och håller mig därför aningen tråkigt nära samtiden, men jag tänker att tidigt 1900-tal skulle vara fascinerande. Mycket på gång på ett samhälleligt plan med bl.a. suffragetter och förstås i Finland kvinnors rösträtt och landets självständighet (här låtsas jag nonchalant att krigsdelen inte existerar i denna tidsresa). I konstvärlden har vi art nouveau, art deco, fauvism, surrealism och överlag många inriktningar som är experimentella och nyskapande som suprematism och futurism. Det skulle vara intressant att se den tid som formade artister som Chagall, Matisse, Gauguin, Modigliani, Klimt och Schiele, m.fl. Att radio och film också var nya i gamet den här tiden skulle också vara en kul sak att iaktta, eller att i Finland var nationalromantiken en stor grej med personer som konstnären Gallén-Kallela och kompositören Sibelius i spetsen. Är inte själv nationalromantiskt lagd men nog vore det spännande att se. Det är också under den här tiden som Edith Södergrans diktsamlingar publiceras och Miina Sillanpää blir vår första kvinnliga minister. Summa summarum: Ja tack, sänd mig ett telegram om ni uppfinner en tidsmaskin!

Har du något skamnöje inom kultur?
Inga superstora, men tycker det är något skämmigt att jag så lätt dras till kultur vars målgrupp jag åldermässigt ligger långt utanför. Har exempelvis sett på en hel del The Vampire Diaries, Awkward., Pretty Little Liars o.dyl., något jag motsträvigt vill erkänna. Har också en förkärlek för YA-böcker med övernaturliga inslag, t.ex. med en förutsägbar handling där en ung tjej får reda på att hon är en häxa, och sånt. Blir nästan alltid frustrerad på de böckerna men ändå kan jag inte sluta leta reda på liknande på Goodreads. Det känns ofta bara barnsligt och fjantigt att ägna min tid och uppmärksamhet åt sådant då jag också, rent teoretiskt, kunde ha valt Dostojevskij eller Gogol. Menmen. Förhoppningsvis gör det mig åtminstone litet mindre pretto? Jo, så säger vi. *tar en klunk vin rouge på franska och kontemplerar existentialismen i Rimbauds poesi medan jag släntrar iväg*

Blogg / Instagram / Twitter

Linnea
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver?

Kulturvis = kultur·vis + kul·turvis. Kollektiv blogg där vi snackar kultur, turvis. Kul!

Följ oss

Facebook
Bloglovin'

Skribenter

M · Linnea Portin · PRESENTATION
T · August Treier · PRESENTATION
O · Pär Jonasson · PRESENTATION
T · Johanna Sjöberg · PRESENTATION
F · Mikaela Sandberg · PRESENTATION
L · Fredrika Lindgren · PRESENTATION
S · Rebecca Mattbäck · PRESENTATION
Amanda Helling · PRESENTATION

Ögonblick

@kulturvis på Instagram! →

Brevinkast

kulturvis@gmail.com

Kategorier

Senaste kommentarer

28.07, 16:45Kultursommarlistan av Jenks
17.07, 15:52Kultursommarlistan av annakarin
13.07, 11:53Kultursommarlistan av Hanna