Främmande saker, bekanta detaljer

Publicerad 22.08.2016 kl. 12:00

Vad var det första du tänkte när du såg bilden här ovanför? Min första tanke var två namn: Steven Spielberg och Stephen King. För någon som mig, som vuxit upp med E.T. the Extra-Terrestrial (1982) mer i videoapparaten än uppe på VHS-hyllan trots (eller kanske tack vare) oundvikliga tårar, och som i förtonåren med förtjust skrajhet plockat och plöjt igenom Varsel, Pestens tid och Det m.fl. ur bibliotekshyllan, så träffade den här estetiken precis där den skulle. Mitt i måste se-centrat.

Få har väl missat hajpen kring Netflixserien Stranger Things (2016). Med mixen skräck, paranormalitet och en rejäl skopa nostalgi har den hittat sitt succérecept. Jag är inte ensam om att dra paralleller till de två Steve-arna, berättar internet för mig. Många har gjort samma associationer och beskrivit serien av tvillingbröderna Matt och Ross Duffer som "filmen E.T. om den hade skrivits av Stephen King". Jag är benägen att hålla med. Den känns som ett lager King ovanpå ett lager Spielberg ovanpå ett lager King ovanpå... ja, ni fattar.

Stranger ThingsStranger Things, 2016.

I första avsnittet av Stranger Things möter vi det unga killgäng som utgör några av huvudpersonerna när de sitter runt ett bord och spelar rollspelet Dungeons & Dragons. De är hemma hos Mike som är navet i gänget och blir en central karaktär. Den här scenen påminner mig mycket om sättet vi möter huvudkaraktären Elliott i E.T. — hemma hos honom, där han befinner sig i utkanten av sin storebrors killgäng, som kring ett bord spelar rollspelet Tunnels & Trolls.

Sådant, och mycket annat som liknar annat, gör att Stranger Things känns något familjär. Inte som en helt främmande sak utan på många plan som en gammal bekant. En taklampa hänger över bordet och inredningen berättar att vi befinner oss någonstans mellan 70- och 80-talets mittpunkter. Det ligger en pizzakartong i förgrunden och jag kopplar ihop detta med Elliott som lovades få vara med och spela bara han hämtade pizza. Men tioårige Elliott blir distraherad av oljud när han hämtar kartongen och går ut till skjulet som står på gården. I Stranger Things är det istället tolvårige Will som efter rollspelsmötets slut springer över sin gård till ett skjul som står där. Netflixserien fortsätter att krylla av likheter till tidigare filmer, både i berättelse och bildspråk, och inte bara till E.T.

E.T.E.T. the Extra-Terrestrial, 1982.

Nostalgiska anspelningar är viktiga ingredienser. Från serien kan vi spänna upp en slingrande röd tråd ungefär fyrtio år bakåt i tiden, som kanske mest färskt går via J.J. Abrams Super 8 (2011). En film som regissören berättat att är en hommage till sina barndomsidoler inom filmkonsten — en av dem Spielberg, som även var producent för filmen. Det är knappast en långsökt gissning att Dufferbröderna har haft samma eftersträvan i åtanke. Liksom Super 8 så skapar Stranger Things stämning genom spielbergska linsöverstrålningar och ett tajt killgäng som svajar på tröskeln mellan barndom och pubertet. De är nördar — och som vi alla vet är det förstås coolt att vara nördig — i Stranger Things är killarna inne på fysik, teknik, bordsrollspel och Star Wars (1977) och i Super 8 på film, zombier och den gemensamma nämnaren George Romero. Varken Super 8 eller Stranger Things hade knappast existerat om det inte vore för E.T. I den är Elliott kanske inte renodlat nördig, men likväl något nördstämplad av den tonårige storebrorsan med sina vänner.

Personligen uppfattar jag definitivt E.T.-tråden som den starkaste och rödaste av dem alla, men det går också att hitta likheter med filmerna Alien (1979), Close Encounters of the Third Kind (1977), Poltergeist (1982), The Goonies (1985), bland många andra.

E.T.E.T. the Extra-Terrestrial, 1982.

När jag läser att Dufferbröderna är födda 1984 mejkar seriens tydliga influenser totalsens. Bröderna är, liksom jag, uppväxta i en tid då dessa filmer hörde till sådana som vi hörde mycket om utan att se. Vi missade dem först på grund av för ung ålder, och sedan för att teknologin helt enkelt inte kunde erbjuda dem i närheten av lika lätt som idag. Att hyra film hörde inte till vardagligheterna och ännu mindre att köpa en VHS-kassett. Vi väntade på att de skulle komma på tv, spelade in på video, lånade av och åt klasskompisar.

Många av filmerna som Stranger Things påminner oss om var efterlängtade innan vi såg dem och när vi sett dem känns de fortfarande som något vi saknar. De har fångat en tidsanda som vi i min generation missade precis, men känner igen många signalement ifrån. Vi kan själva fylla i luckorna som vi inte ser i filmerna, vi förstår hur miljön var där runtomkring. Vi minns klumpiga gamla miniräknare som fanns där hemma i någon skrivbordslåda. Hur coola walkie-talkies var. Att vi inte hade mobiltelefoner. Musiken som ens äldre syskon hade blandkassetter fulla med. Spänningen i att hämta en framkallad filmrulle och äntligen se de 24 eller 36 bilder familjen tagit under det senaste året, allt som allt. Vi minns hur magiskt allt sådant var för oss då, en tid som precis sipprat förbi, en tid vars magiska eko fortfarande klingar djupt inne i minnet.

Stranger ThingsStranger Things, 2016.

Ändå förbryllar det mig att jag inte retar mig på den återkommande återvinsten, för det känns som någonting jag vanligtvis skulle göra, när den finns i sådan mängd som den gör i denna serie. Förmodligen är jag hypnotiserad av den nostalgiska faktorn som har en sådan makt över mig och utav samma orsak stör jag mig inte på att likheterna till tidigare filmer haglar så tätt. Faktum är att när jag tittar på Stranger Things så tycker jag tvärtom att serien lånar och refererar så skickligt att det vävs ihop stöldfritt och sömlöst — det känns inspirerat snarare än imiterat. Som hommage, inte plagiat.

Att skönhet ligger i betraktarens öga är ett klichébegrepp vi väl känner till. Men jag läste någonstans att skillnaden mellan hommage och plagiat också ligger där. Det som för en person uppfattas som en hyllning är för en annan inget annat än en plundring. Därför vill jag lämna över frågan till dig: Ur vilket perspektiv ser du Stranger Things? Kändes den nostalgihärligt familjär eller bara passésniket bekant?

Linnea
Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver:
VÄLDIGT intressant....
Stranger Things låter som ett intressant kort. :) Men jag är inte säker på vad den riktigt handlar om?
Liksom är det om ett gäng ungdomar som hittar något hemskt monster och ska fly från det /slåss mot det som i Stephen Kings IT? Bara att monstret är från rymden som i ET?

Annars så hoppas jag att serien får aspekten på hur det var att vara nörd på 80-talet rätt. :)
Idag är det coolt att vara nörd, sägs det (jag väntar fortfarande på alla fanmail :D ) men på 80-talet betydde det oskojat att du var utstött och skulle antagligen vara bland de minst populära eleverna i din skola. Och du var också rätt så ensam om dina nördiga intressen eftersom det fanns inte internet, så sannolikheten att du skulle hitta någon stor samling nördar var rätt så liten (nördar med SAMMA INTRESSEN dessutom!)
Men annars gläder det mig att det är coolt att vara nörd, då jag planerar att göra en video om bordrollspel :D

Jag tänker som sagt se serien och kanske återkommer då med flera kommentarer om den! :) För jag skulle säkert ha en del att säga om plagieringen/homagen.
Lille John25.08.16 kl. 19:53
Det är inte så jättestor fokus på killarnas nördighet egentligen, men visst hamnar den i centrum ett par gånger och jo, jag skulle säga att de får den tidsenligt rätt. :) Vad jag menar med att det är coolt att vara nörd är att NU (dels i samtiden, men dels också i äldre ålder) så förstår vi att "nördig" inte är en nedsättande benämning. Har aldrig testat bordsrollspel men tycker det är ganska festligt vilket uppsving sådana tycks ha fått i tv -- serien Community gjorde ju t.ex. ett helt avsnitt som kretsade kring ett sånt för ett fåtal år sen. Och det funkar, jag blev onekligen frestad att testa på det!

Ja, återkom gärna! Ville inte prata om seriens handling just denna gång och det tog även emot att avslöja för mycket om vad det är för märkliga saker som händer i staden Hawkins. Men den är sevärd indeed! :) Tack för kommentaren!
26.08.16 09:27

Kulturvis = kultur·vis + kul·turvis. Kollektiv blogg där vi snackar kultur, turvis. Kul!

Följ oss

Facebook
Bloglovin'

Skribenter

M · Linnea Portin · PRESENTATION
T · August Treier · PRESENTATION
O · Pär Jonasson · PRESENTATION
T · Johanna Sjöberg · PRESENTATION
F · Mikaela Sandberg · PRESENTATION
L · Fredrika Lindgren · PRESENTATION
S · Rebecca Mattbäck · PRESENTATION
Amanda Helling · PRESENTATION

Ögonblick

@kulturvis på Instagram! →

Brevinkast

kulturvis@gmail.com