Malmstens hjärta och hur svårt är poesi?

04.09.2016 kl. 19:17

Handen upp alla som tycker poesi är svårt.  Ganska många skulle jag tro.  Poesin anklagas ofta för att vara svårbegriplig, onödigt komplicerad och ibland rent av töntig i sina omskrivningar. Det får man naturligtvis tycka, men poesi kan också beskrivas som ett sätt att fånga känslor med ord, att genom estetiskt skrivande föreviga känslotillstånd. Poesi är form över innehåll; poesin är ofta uppställd enligt vissa regler eller skriven på boksidan på ett sätt som avviker från prosans traditionella utseende. Poesin kan vara skriven för att läsas högt, reciteras enligt vissa markörer i texten, eller skriven för att ses på en boksida som ett grafiskt konstverk utöver dikten.

Med detta i åtanke, är poesi svårt egentligen? Eller läser vi i tron att det ska vara svårt, att poesi som inte är svår inte är poesi? Kanske beror den allmänna inställningen till poesi som något svårt och otillgängligt på att det är annorlunda. Det poetiska språket bjuder på andra utmaningar än det som används i romaner eller tidningar. Språket i romaner och dylikt är välbekant, och därför enkelt att ta till sig.  Men dikter bryter så ofta det välbekanta med sin form, att innehållet inte går att ta till sig för att man redan hakat upp sig på formen.

Dessa tankar om poesi kommer från att ha läst två poesiböcker den senaste veckan – Det här är hjärtat av Bodil Malmsten och Sång från hjärtats bakgård av Anna Jörgensdotter. Jag har själv svårt för att ta mig tid att läsa poesi, just för att det är kämpigt och ovant, och tänkte därför dela med mig av vad jag tyckte om de två diktverken.

Det här är hjärtat av Bodil Malmsten är en lågmäld sorgeskildring som ibland river till och brister ut i klagosång. Jag skulle ljuga om jag sa att jag älskade verket, men raden ”kärlek är att jag vill att du finns” sticker ut bland de övriga i diktsamlingen. Det här är hjärtat handlar om att mista ”sin” människa och jag tror att någon som själv upplevt sorgen i att mista en älskad skulle drabbas betydligt hårdare av verket än vad jag gör. Mera livserfarenhet hade helt klart berikat läsningen av Det här är hjärtat. Läs gärna Hannas tankar om verket, jag är benägen att hålla med henne om att diktsamlingen skulle ha gjort sig bättre som uppläst, då kanske jag skulle beröras på riktigt.

Sång från hjärtats bakgård av Anna Jörgensdotter kan beskrivas som dikter från hjärtats bakgård, dikter om det vi inte riktigt orkar tänka på eller känna. Jörgensdotter skriver öppet om mörka tankar, ensamhet och att inte riktigt våga höra till. Det som tilltalar mig med verket är formen, som är enkel och rättfram, samt utan en tydlig stilistik vilket gör läsningen enkel. Dikterna berättar till synes om vardagsliv med döljer en modern känsla av utanförskap under vardagsytan.  Men precis som med Malmstens verk så upplever jag att Sång från hjärtats bakgård är ett verk som kommer tilltala människor i specifika levnadssituationer och med specifika erfarenheter. Båda verken är dock något att överväga ifall man känner för lite dikter nu till hösten. Har ni rekommendationer på diktverk för de som söker att utvidga sitt poesiläsande?

Rebecca
Kommentarer (3)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver:
Vi har precis diskuterat poesi hela helgen på litterärt skapande. Jag satt där som en trotsig unge medan andra pratade om poeter jag aldrig ens hört om. Jag är inte emot poesi, finns en del poesi som jag verkligen älskar, men ogillar så starkt att inte förstå. Jag fattar ju att en inte alltid behöver förstå allt, men jag ogillar ändå att inte förstå. Är väl för pragmatiskt lagd eller nåt. :D
Kugge05.09.16 kl. 13:27
Ja, poesin blir så ofta en tävling i vem som är mest kulturell, i att framstå som den mest belästa och mest intelligenta. Man vill ju förstå poesin, men den är så ofta baserad på att man ska känna, inte förstå. Tack för kommentaren!
05.09.16 15:12
Sonja Åkesson!
jennifer08.09.16 kl. 23:40
Tack för tipset!
11.09.16 19:30
En diktsamling jag minns som enkel att ta åt sig (alltså inte att dikterna och teman i dem nödvändigtvis är enkla, tvärtom) är Kerstin Thorvalls Jag är en gren bänk i Paris.
kaneli11.09.16 kl. 14:15
Ska definitivt kolla upp den diktsamlingen, tack för tipset!
11.09.16 19:31

Kulturvis = kultur·vis + kul·turvis. Kollektiv blogg där vi snackar kultur, turvis. Kul!

Följ oss

Facebook
Bloglovin'

Skribenter

M · Linnea Portin · PRESENTATION
T · August Treier · PRESENTATION
O · Pär Jonasson · PRESENTATION
T · Johanna Sjöberg · PRESENTATION
F · Mikaela Sandberg · PRESENTATION
L · Fredrika Lindgren · PRESENTATION
S · Rebecca Mattbäck · PRESENTATION
Amanda Helling · PRESENTATION

Ögonblick

@kulturvis på Instagram! →

Brevinkast

kulturvis@gmail.com

Kategorier

Senaste kommentarer

11.08, 08:23De ensammas ö av Lina
28.07, 16:45Kultursommarlistan av Jenks
17.07, 15:52Kultursommarlistan av annakarin