Red Hot Chili Peppers - The Getaway

06.09.2016 kl. 20:14

17 juni 2016 har 1980-talets rockfunkgudar Red Hot Chili Peppers äntligen kommit ut med en ny skiva- The Getaway. Omslaget ser lovande ut. Tvättbjörnen, björnen, räven och flickan går med bestämda steg mot ett äventyr medan kråkan håller ett vakande öga på dem. Det bådar gott.

Jag sätter på singeln Dark Necessities. Introns mörka och fylliga toner för mig genast till ett parallellt universum (kunde inte låta bli) som jag inte vill lämna, men så fort jag hör Fleas karaktäristiska bas rycks jag genast tillbaka till verkligheten- dock till den verkligheten som endast RHCP kan måla upp. I Dark Necessities finner du allt du önskar dig av en Red Hot Chili Peppers låt: svävande och melankoliska harmonier framförda av Josh Klinghoffer, den oundvikligt medryckande funken, Anthony Kiedis filosofiska snicksnack och naturligtvis Chad Smiths aldrig svikande perkussionstrolleri. Fleas roll i låten skall definitivt inte heller underskattas eller förglömmas, musikalisk virtuos som han är har han med största sannolikhet utöver baslinjen dessutom byggt upp låtens stomme utgående från det eleganta pianospåret (som han gjort i The Hunter). Dark Necessities är utan tvekan en RHCP låt med en alldeles ny uppsluppenhet. 

Första intrycket av skivan är ändå platt. Mjäkigt och tamt. Finns det på skivan en endaste låt som är framförd med eftertryck? Merparten av låtarna på The Getaway börjar med gitarr-plinkeplonk och det där stinget som kännetecknar en RHCP låt saknas, till en början.

Skivan börjar nämligen sakta men säkert växa. Efter tre, högst fyra gånger börjar melodierna träda fram och låtarnas uppbyggnad tilltala. Låtarnas dynamik lockar och plötsligt är skivan på repeat. Med flera lyssningar slår insikten över låtarnas variation in. Titelspåret The Getaway är lekfullt och Joshs rytmiska gitarr upplyftande, Goodbye Angels allvarlig och sansad, The Longest Wave svävande och nostalgisk, Sick Love smörig och Dreams of a Samurai härligt progressiv och Chad som hamnat lite i skymundan får äntligen släppa loss. 

Red Hot Chili Peppers går att dela in i tre kategorier: 1. Ett peppers med Hillel Slovak som gitarrist 2. Ett peppers med John Frusciante som gitarrist 3. Ett peppers utan John Frusciante som gitarrist. The Getaway hör till den sistnämnda kategorin. I deras andra album sedan John Frusciantes andra avgång hittar Red Hot Chili Peppers tillbaka och Josh Klinghoffer hittar sin plats. I I’m with you haltade deras samspel och skivan övertygade aldrig. I The Getaway kommer äntligen Josh till sin rätt och hans bakgrund som perkussionist kommer till nytta (innan han gick med i peppers hade han inte spelat gitarr på två år). Frusciante lämnade stora skor att fylla men Josh sket i skorna och körde med harembyxor istället.

Red Hot Chili Peppers har dessutom i detta album dumpat den gamle trotjänaren Rick Rubin som varit deras producent sedan 1991 (Blood Sugar Sex Magik) och får som belöning ett sound som är betydligt mer behagligt för örat och som ger var och en av musikerna utrymmet de förtjänar. Danger Mouse och Nigel Godrich gör sitt jobb väl och bytet av producent kan ha varit ett av RHCPs smartaste drag. Ett flertal låtar har andra medverkare och i de allra flesta fallen är samarbetena lyckade (med undantag för Detroit). Flörten med rap, punk och Broken Bells bevisar bara Red Hot Chili Peppers otroliga bredd. 

Det är dock inte lätt att recensera Anthony Kiedis lyrik. I This Ticonderoga sjunger han: ”I met a girl with long black hair and she opened up so wide / A daffodil growing in Brazil and I picked her for my bride” vilket känns mer rasistiskt och sexistiskt än intelligent samtidigt som ”You don’t know my mind / you don’t know my kind / dark necessities are a part of my design” (Dark Necessities) kan vara ett långfinger för den som himlar med ögonen åt ”You've got to choose it to use it / so let me plug it in / Robots are my next of kin” (Go Robot) Och egentligen- varför kan inte nyss nämnda meningar vara en reflektion över Kiedis sexberoende? Anthony har fått mycket kritik för sin meningslösa lyrik men kan det lika bra vara vi som inte ger lyriken den analysen och tiden som den behöver? I We Turn Red lär han spy galla över Trump-farsen och i The Hunter är det fadersrollen som får sig en funderare: ”Can't find my pants or my bank account”, ”We all get confronted / Don't just slip away”. Förlusten av gitarristen Hillel Slovak och de svekfulla drogerna behandlas i Feasting on The Flowers och i slutändan är det kanske blandningen av meningslöst babbel och djupsinnig analys som vi vill ha och som vi på sätt och vis även förväntar oss. I ärlighetens namn tror jag faktiskt att jag hade saknat ett Hey-Oh om det inte hade kommit med. 

Som musikvideo är Dark Necessities inte alls tokig. Tjejerna är aktiva i sina
roller och bandets energi är smittande.

Trots att Anthony, Flea och Chad förblir evigt unga är det ändock ett faktum att spexandet behöver byta form innan ”Time just gets its way / Strawberries left to decay” (The Hunter). Småpojkarna i sina förvuxna kroppar behöver växa upp- i den mån de förmår. The Getaway kan vara ett naivt (?) försök till mognad vilket är precis vad du som lyssnare kräver i det här skedet av deras karriär. De har ju faktiskt valts in i Rock & Roll Hall of Fame (läs in ironin).

The Getaway är kanske inget mästerverk, men fungerar musikaliskt mer än väl. Skivan går att lyssna på om och om igen och faktum är att jag får känslan av att Red Hot Chili Peppers är lika busiga som kvintetten på omslaget tycks vara. Lite medelåldersäventyr är på sin plats. De melankoliska stråken denna gång är dessutom till bandets absoluta fördel. The Getaway är ett polerat album utan att vara pretentiöst vilket är vansinnigt skönt.

Fyra av fem stjärnor

Amanda
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:

Kulturvis = kultur·vis + kul·turvis. Kollektiv blogg där vi snackar kultur, turvis. Kul!

Följ oss

Facebook
Bloglovin'

Skribenter

M · Linnea Portin · PRESENTATION
T · August Treier · PRESENTATION
O · Pär Jonasson · PRESENTATION
T · Johanna Sjöberg · PRESENTATION
F · Mikaela Sandberg · PRESENTATION
L · Fredrika Lindgren · PRESENTATION
S · Rebecca Mattbäck · PRESENTATION
Amanda Helling · PRESENTATION

Ögonblick

@kulturvis på Instagram! →

Brevinkast

kulturvis@gmail.com