Förälskade flickor

16.10.2016 kl. 18:02

Flickorna såldes in åt mig som en berättelse om hur en person kan bli indragen i en sekt och hur sekten snabbt börjar snurra utom all kontroll. Jag minns inte hur jag fick detta intryck av boken men det var åtminstone den typ av berättelse jag förväntade mig när jag började läsa. I själva verket fick jag en helt annan berättelse.

Men innan vi kommer till det är lite bakgrundsinfo på sin plats. Emma Clines bok The Girls var en succé redan innan den släpptes. Den fiktiva boken baserad på en verklig sekt och mord begångna av sekten, en kvinna som berättar om en sommar i sin tonår, växlande perspektiv mellan då och nu. En episk skildring av sekternas lockelser blandat med uppväxtens vedermödor. Rättigheter sålda till över 35 länder, kritikerhyllad och dessutom en debutroman. För bra för at vara sant? Tyvärr jo.

Missförstå mig rätt, Flickorna är en bra bok, men den är vansinnigt överhypad. I mitt tycke berättar historien om Evie Boyds medverkan i en sekt och hur hon hamnade dit inte mycket om sekter eller psykologin bakom sekternas dragning, Flickorna är snarast en typisk ”coming of age” historia.

Vad jag läser är en skildring av den första flammande förälskelsen och hur den drar med sig Evie in i vad som helst så länge hon får vara nära sin kärlek. Flickorna är en berättelse om romantiskt och sexuellt uppvaknande och i förlängningen, hur den första kärleken aldrig lämnar en. Kärleken är dock inte riktad mot  den man kunde tro, den karismatiska sektledaren Russell, utan Suzanne med det långa håret och den näst intill överjordiska utstrålningen. Det här är bokens trumfkort, detta att skildra vanvettig förälskelse mellan två tonårstjejer istället för den väntade beundran för sektledaren.

Och Emma Cline gör det bra. Språket bryter inte en gång den atmosfär hon bygger upp, växlar mellan den vuxna kvinnans tillbakablickar och den unga tjejens inre monologer. Den är skickligt skriven, växlingarna mellan de två tiderna sker sömlöst och enkelt. Nästan lite för enkelt, för stundvis kan jag känna att den är filmiskt skriven, skriven för att enkelt kunna översättas till kameravinklar och scenbyten. Allt från den tunga sommarstämningen till hur ranchen beskrivs är ett sätt att etablera hur filmen kommer att se ut. Drogerna, modet, tidsandan är alla saker som kommer göra sig bra på film förutsatt att det finns en tillräcklig budget. Flickorna är helt enkelt skriven med ett detaljgottande perspektiv, färdig att bli nästa års blockbuster.

Slutligen är bokens största förtjänst den berusande förälskelse som Cline gestaltar. Sättet Evie beskriver Suzanne, hur hon ser på henne och Evies längtan efter att få vara nära, viktigast och mest älskad. Det är trovärdig och det är berörande. Så vill du läsa en psykologisk berättelse om sektmedlemmar och deras väg in i sekten – välj en annan bok. Är du ute efter en fin berättelse om tonårskärlek som inte faller i kategorin ”YA med en gnällig huvudkaraktär och onödigt triangeldrama” – då är det här boken för dig!

Rebecca
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 7 med bokstäver:

Kulturvis = kultur·vis + kul·turvis. Kollektiv blogg där vi snackar kultur, turvis. Kul!

Följ oss

Facebook
Bloglovin'

Skribenter

M · Linnea Portin · PRESENTATION
T · August Treier · PRESENTATION
O · Pär Jonasson · PRESENTATION
T · Johanna Sjöberg · PRESENTATION
F · Mikaela Sandberg · PRESENTATION
L · Fredrika Lindgren · PRESENTATION
S · Rebecca Mattbäck · PRESENTATION
Amanda Helling · PRESENTATION

Ögonblick

@kulturvis på Instagram! →

Brevinkast

kulturvis@gmail.com

Kategorier

Senaste kommentarer

11.08, 08:23De ensammas ö av Lina
28.07, 16:45Kultursommarlistan av Jenks
17.07, 15:52Kultursommarlistan av annakarin