Korv och makaroner

19.10.2016 kl. 16:47

 

På SVT Play finns en programserie (tillgänglig även i Finland) som heter Resten av Sverige. Jag har bara sett ett avsnitt hittills, men programidén är i alla fall att journalisten Po Tidholm undersöker vad som händer och inte händer i de samhällen som alltmer hamnar i skuggan av de stora städerna. All möjlig service dras in i takt med att människor flyttar från stora delar av Sverige. 

I det första programmet talar statsvetaren Malin Rönnblom om att ett av de tydligaste exemplen på hur den urbana normen fungerar är hur otroligt mycket individuellt ansvar som läggs på människor som bor på landet. Man skulle däremot aldrig drömma om att föreslå för stockholmare som klagar över kollektivtrafiken att de borde göra någonting själva. Kanske starta en bilpool, cykla tillsammans eller kanske börja jobba någon annanstans så att de inte behöver resa så mycket. På landet däremot görs strukturella problem ofta till något som är upp till var och en att lösa bäst de kan.

 

Det känns uppfriskande att någon belyser detta.

 

I söndags träffade jag Mattias AlkbergMusikcafé After Eight här i Jakobstad. Mattias var här för att läsa dikter och spela och jag gjorde en intervju för Ny tid. Något av det vi talade om, som inte kommer med i intervjun i Ny tid (temanummer om musik och politik som kommer nästa månad), var just den här tv-serien. Alkberg lyfte fram en annan typ av boende än det på den rena landsbygden som också ofta kommit i skymundan, nämligen miljonprogramsområdena och då inte bara i Stockholmsområdet. På varenda svensk tätort byggdes under åren 1965-75 bostadsområden som snabbt, även om det inte var tänkt så, blev uppsamlingsplatser för människor som i många fall helt enkelt inte hade råd att bo någon annanstans. I dag är husen ofta renoveringsfärdiga och fastighetsägarna ser chansen att höja hyrorna vilket kan leda till att många ställs inför frågan om var de fortsättningsvis ska bo. 

Så här sa Mattias, själv uppvuxen på området Tuna i Luleå, angående miljonprogramsområdena:

- Miljonprojektet i Sverige byggdes ju inte bara i Stockholm utan överallt. Och rösterna därifrån har ju aldrig hörts. De som är från betongen fast från Luleå eller Växjö eller Landskrona eller vad som helst liksom. Där måste det ju bo flest människor i hela Sverige som har gemensamma erfarenheter. Och dem har ju aldrig någon talat om. Jag skrev om det i Butter, snuddade vid det i några texter på Tunaskolan och i boken Göta kanal. Jag har tänkt mycket på det, det har väl mer att göra med gentrifiering än urbanisering. Det är en maskburk som man hoppats att någon ska skruva upp locket på. 

 

En av få gånger som problematik i miljonprogramsområden fått vidare uppmärksamhet var när Osmo Vallo avled efter ett våldsamt polisingripande i Karlstad 1995.

 

- Men sånt var ju vardag hos oss. Inte att snuten var inblandad, men att folk dog under våldsamma omständigheter. Jag har jättemycket kompisar som har pundat ihjäl sig eller blivit mördade och ingen talar för dem. Det är ju det där med Korv och makaroner som jag skrev om i Butter. Det fanns inte något attraktivt att hänga upp det på.

 

Texten han talar om heter Korv och makaroner. Den är med i en serie noveller med miljonprogramstema som han skrev i tidningen Butter i början av 00-talet. Tidningen finns inte längre att få tag på, men med Mattias godkännande publicerar jag texten här:

 

Korv och makaroner

 

”Vi åkte in till stan på fredagarna och sonderade bland a-lagarna efter någon som kunde köpa ut. När vi lyckats ragga upp någon bestämdes det alltid att vi skulle ses om en halvtimme. Inte en gång fick vi vänta under tre timmar. Då hade vi gett missbrukaren i fråga alla våra pengar och beställt exempelvis tolv öl, två vinare och en sjua. Och så fick vi ungefär hälften och aldrig ett öre tillbaka. det ifrågasattes aldrig. Det gick historier om folk, äldre än oss, som blivit misshandlade, någon rent av knivskuren, utan att få en enda droppe. 

Alla de där pundarea var livsfarliga och man visste inte riktigt vilka som hade vapen eller vad de för tillfället gick på. Så det kunde vara direkt hälsovådligt att fråga varför vi bara fick sex öl och en kvarting. 

Som jag minns det blev vi aldrig helt och hållet utan. Och de gånger vi fick alldeles för lite kunde man alltid cykla ut till någon stormarknad och sno folköl. Och så söp vi hemma hos någon som v ar ensam över helgen. Eller satt i någon tvättstuga eller cykelboda. Ytterst sällan var vi utomhus. Någons morsa eller kvarterspolisen kunde dyka upp och då var det slut på det roliga.

 

Aldrig kunde man vara helt säker. Jag var yngst och fick nästan alltid lite spö. En gång rusade någon, oklart vem, säkert 25 meter och slog mig i ansiktet så jag flög baklänges och fick ett hål i huvudet. Och näsblod. En annan gång var det en som lyfte mig i öronen, dunkade mig i taket och slängde in mig i en vägg bara för att jag var punkare. Det var bara så. Det var lika för alla.

Jag växte upp i ett område som var för litet för att kallas förort och där den största invandrargruppen, säkert hälften av de som bodde där, var finnar. Vi hade ingen som representerade oss, inga Latin Kings och ingen exotiska matvaror i butikerna. Det var korv och makaroner. Det var inte ett dugg bättre än vad det är nuförtiden. 

Till hösten skulle jag börja högstadiet och det gjorde jag också.”

 

Ursprungligen publicerad i Butter nummer tolv, 2002.

I samma tidning finns som sagt en rad andra noveller som utspelar sig i en liknande miljö. De är bra, så leta upp tidningen om ni kan.

Hur är det förresten här i Finland, undrar en nyligen inflyttad. En kompis har hört berättas om riktigt ruffiga bostadsområden i Helsingfors. ”Dom har knappt riktigt dörrar eller vad dom sa”.

Det här kan jag ju så klart kunnat ta reda på själv, men eftersom jag inte hinner det får det bli en fråga som tillsvidare hänger i luften för mig. 

Pär
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver:

Kulturvis = kultur·vis + kul·turvis. Kollektiv blogg där vi snackar kultur, turvis. Kul!

Följ oss

Facebook
Bloglovin'

Skribenter

M · Linnea Portin · PRESENTATION
T · August Treier · PRESENTATION
O · Pär Jonasson · PRESENTATION
T · Johanna Sjöberg · PRESENTATION
F · Mikaela Sandberg · PRESENTATION
L · Fredrika Lindgren · PRESENTATION
S · Rebecca Mattbäck · PRESENTATION
Amanda Helling · PRESENTATION

Ögonblick

@kulturvis på Instagram! →

Brevinkast

kulturvis@gmail.com