Humor och mänsklighet i Kungens tal

Publicerad 23.10.2016 kl. 14:20

Skådespelarna applåderas in fyra gånger och mina handflator kittlar av de upprepade klappningarna. Vi har just sett Kungens Tal på Åbo svenska teater och är golvade. Golvade av denna tolkning av en historisk ledare, denna mänskliga skildring som på bara ett par timmar lyfter fram den ärvda adlighetens bojor, förlamningen i alltför stora krav och förväntningar och över allt annat - vänskapens betydelse.

Bild: Pette Rissanen

Pjäsen följer prins Albert, sedmera kung George VI, och hans kamp med en svår stamning under en tid då han förväntas vara det brittiska imperiets förenande kraft. Hans far George V är död och hans äldre bror David har abdikerat från tronen till förmån för att gifta sig med den två gånger skilda amerikanska fru Simpson och nu är det Alberts, ”Berties”, uppgift att axla rollen som ledare.

Problemet ligger dock i hans svåra stamning som får honom att i radioålderns tid framstå som en total idiot inför det brittiska folket. Hans fru, Elisabeth, för honom då samman med en expert på talsvårigheter, Lionel Logue från Australien. Tillsammans skall de få Bertie att hålla ett felfritt tal för att fören världen i kampen mot Hitler. Men kommer det lyckas?

Kungens tal är en varm, bitvis sorglig och genomgående humoristisk pjäs. Riko Eklundhs karismatiska tolkning av talterapeuten Lionel i samspel med Peter Ahlqvists stammande vettlöst rädda och blyga Bertie är det som gör pjäsen till det lilla mästerverk den är. Missförstå mig rätt, övriga skådespelarprestationer, också väl framförda men ställs i skuggan av Ahlqvists och Eklundhs prestationer. Deras uttryck och samförstånd på scenen får betraktaren att glömma att detta är teater och att vi inte bevittnar Berties förändring i realtid. Eklundh och Ahlqvist bär upp pjäsen och lyfter den till samma nivå, om inte högre, än den hyllade filmen The Kingsmans speech som pjäsen baseras på.

Bild: Pette Rissanen

Vad som överraskar med Kungens tal är hur rolig den är. Genomgående i hela pjäsen är humorn med, och om publik skrattar man ofta och hjärtligt såväl åt ordlekar, ironi som ren och skär mimik från skådespelarnas sida. Pjäsen är alltså gjord för att vara rolig och berörande och det känns som en fräsch approach till en historisk pjäs, ett steg från påtvingad värdighet mot en inkluderande historisk skildring där karaktärerna ses som människor och inte enbart karaktärer.

En annan aspekt av pjäsen som är värd att nämna är den förstummande vackra scenografin och scenkläderna. Den snurrande scenen i kombination med de tidsenliga möblerna gör att publiken inte ens en gång tappar tron på att vi verkligen är i trettiotalets England.  Speciellt fönstret i Westminister Abby slår andan ur en med sina klara färger och oroliga detaljrikedom.

Historiskt är pjäsen lika korrekt som filmen men vinner över den med alla de fördelar levande teater har. Mötet mellan publik och skådespelare, känslan av att det här specifika framträdandet händer blandat en gång blandat med den emotionella kontakt som skapas till huvudkaraktärerna gör Kungens tal till en mycket minnesvärd och sevärd upplevelse. Gå och se den om du har passligt!

Psst: du minns väl ÅST:s studerandeerbjudande?

Rebecca
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver?

Kulturvis = kultur·vis + kul·turvis. Kollektiv blogg där vi snackar kultur, turvis. Kul!

Följ oss

Facebook
Bloglovin'

Skribenter

M · Linnea Portin · PRESENTATION
T · August Treier · PRESENTATION
O · Pär Jonasson · PRESENTATION
T · Johanna Sjöberg · PRESENTATION
F · Mikaela Sandberg · PRESENTATION
L · Fredrika Lindgren · PRESENTATION
S · Rebecca Mattbäck · PRESENTATION
Amanda Helling · PRESENTATION

Ögonblick

@kulturvis på Instagram! →

Brevinkast

kulturvis@gmail.com

Kategorier

Senaste kommentarer

28.07, 16:45Kultursommarlistan av Jenks
17.07, 15:52Kultursommarlistan av annakarin
13.07, 11:53Kultursommarlistan av Hanna