Jullovsläsningen

Publicerad 08.01.2017 kl. 15:03

Kan man bli läsutbränd? Ni vet, känslan när ens hjärna inte längre tar in budskap, bokstäver flyter ihop och komplicerade helt enkelt inte går att hålla reda på. Så känner jag mig ofta när det blir dags för lov, när jag skulle ha tid att läsa precis vad jag vill och hur mycket jag vill. Min hjärna slår bakut, jag orkar inte läsa eller fokusera på texter. Precis så kändes det när jag tog jullov från mina studier den 18 december. Som om hjärnan var kokt. Men jag vill ju lustläsa och ha nya stora läsupplevelser, trots att hjärnan är trött. För att mjukstarta då läste jag ett par seriealbum. Seriealbum går snabbare att läsa än romaner och är, åtminstone för mig, den perfekta återställaren när hjärnan är lästrött.

Jag har läst två seriealbum av Liv Strömquist, Ja till Liv! och Einsteins fru. Den som är bekant med Liv Strömquist från tidigare vet att hon skriver samhällskritiska, feministiska satirserier som lyckas med konststycket att samtidigt vara roliga. Johanna skrev under hösten ett hyllningsinlägg till Liv Strömquist, och trots att jag börjat läsa Strömquist först i höst vill jag stämma in i hyllningskören. Träffsäkert, roligt och informativt men samtidigt lättläst. Speciellt hennes förmåga att väva in hänvisningar i sina serier och därmed backa upp dem med fakta imponerar mig. Elin Lucassis Jag är den som är den går uppenbart i samma spår som Liv Strömquist serier, men har en större tonvikt på de privata upplevelserna. Jag gillar Jag är den som är den också, även som själva teckningsstilen inte är en som får mig att trilla av stolen direkt.

Två finlandssvenska romaner har jag också hunnit med, Minkriket av Karin Erlandsson och Bär den som en krona av Sanna Tahvanainen. Två radikalt olika böcker. Erlandsson målar med ett kärvt språk upp bilden av en minkfarmares uppväxt och liv mitt under den stora pälsboomen samt hur farmandet tar upp all tid och är en livsstil mer än ett yrke. Minkriket tilltalar mig storligen, för den har en så oerhört stor igenkänningsfaktor. Jag har växt upp med männen och kvinnorna som lever det liv som Lars-Mikael och Kristina lever, med arbetsdagar som aldrig tar slut och en ekonomisk situation som kan förändras i en handvändning. En mycket träffande bok som fångare den typen av liv perfekt.

Om Minkriket hade hög igenkänningsfaktor så är det tvärt om med Bär den som en krona. Där tolkar Tahvanainen vem kvinnan bakom fasaden drottning Viktoria var, och bygger upp hur hon tänker sig att Victorias inre liv tedde sig. Bokens starkaste aspekt är det poetiska språket som böljar fram på sidorna men historien som sådan håller inte. Det är för lite historia, för lite förklarningar för att den oinsatta skall kunna ha glädje av skildringarna av Victorias person. Vackert skriven bok som inte gav vad jag hade hoppats på.

E-böcker är räddningen när man läst alla böcker man hade hemlånat och inte förmår sin mellandagslata kropp att besöka biblioteket på nytt. Jag tycker dessutom om att läsa e-böcker, det är en annorlunda upplevelse än att läsa i pappersform och smidigare när man tillbringar julen bort från sin egen bokhylla. Commonwealth var den första e-boken jag läste i jul och den har jag redan pratat om här, så den tar jag inte upp igen.

Jag läste också Pojkarna av Jessica Schiefauer, en ungdomsbok om könsgränser och pojkskap och flickskap. Pojkarna är trollbindande i sättet den behandlar tonårskroppen och det obekväma i att växa (eller tvingas växa) in i en könsspecifik mall. Tre flickor hittar ett sätt att tillbringa nätterna i pojkkroppar och får därmed tillgång till en värld som de annars aldrig fått smaka på. Pojkarna är en skör tolkning av könsöverskridande som är verkligt viktig och som jag rekommenderar till alla, oavsett om du brukar läsa YA eller inte.

På tal om YA, eller young adult böcker, så läste jag bloggaren Flora Wiströms Stanna. En bok som jag skulle klassa som YA men jag tror att den marknadsförts som vuxenroman? I Stanna möter vi Ester som gått ut gymnasiet, jobbar i bokhandel och träffat kärleken – Eli. Stanna blir en blandning av ”nu ska vi leva lifvet” roman, en kärleksroman och en skildring i att vara nära anhörig till någon som är svårt sjuk. Jag upplevde först tematiken som tröttsam och stereotyp, men Wiström väver ihop de olika temana till en helhet som inte borde fungera men  gör det. Esters liv känns verklighetstroget och trovärt, medan det har tillräckligt mycket intressanta händelser för att bli en bra roman.  

Hausfrau och All the Bright Places har, överraskande nog, en mycket stark gemensam nämnare, som tyvärr inte går att avslöja utan att spoila dem. Medan Hausfrau handlar om en uttråkad och instängd hemmafru i Schweiz som tar sig älskare på löpande band är All the Bright Places en berättelse om en oväntad vänskap mellan två gymnasieungdomar. Hausfrau är inget för den som är känslig, fjorton sidor in i boken har huvudpersonen Anna redan haft sex upprepade gånger med någon helt annan än den som hon är gift med. Anna, isolerad såväl av språket hon inte kan som av hemförhållandena, gör vad hon kan för att mota ensamheten i grind. Hausfrau är en hjärtskärande bok, välskriven men oerhört sorglig.

All the Bright Places är på sitt sätt också sorglig, men har en betydligt hoppfullare ton genom sig. Handlar om Violet och Finch. Violet var skolans drottning fram till att hennes syster dog ett par månader tidigare medan Finch är utstött, delvis beroende på sin bipolaritet och dåliga impulskontroll, delvis på grunda av rent förtal. De förs samman i ett klocktorn och tvingas göra ett geografiprojekt tillsammans, vilket blir början på deras vänskap. Det här är en av de böcker som är bäst att börja läsa utan att veta något om handlingen, för att bokens händelseförlopp är vad som gör den till en så bra läsupplevelse. Den är rolig och sorglig och framförallt, hoppingivande. En bok för den som är eller någonsin varit en vilsen tonåring med en oförklarlig och överskuggande ledsenhet inombords. Suverän.

Vad läste ni detta jullov? Läste ni någon av de böcker jag läst och har ni tips inför vårens lustläsning? Tipsa gärna i kommentarerna!

Rebecca
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver:

Kulturvis = kultur·vis + kul·turvis. Kollektiv blogg där vi snackar kultur, turvis. Kul!

Följ oss

Facebook
Bloglovin'

Skribenter

M · Linnea Portin · PRESENTATION
T · August Treier · PRESENTATION
O · Pär Jonasson · PRESENTATION
T · Johanna Sjöberg · PRESENTATION
F · Mikaela Sandberg · PRESENTATION
L · Fredrika Lindgren · PRESENTATION
S · Rebecca Mattbäck · PRESENTATION
Amanda Helling · PRESENTATION

Ögonblick

@kulturvis på Instagram! →

Brevinkast

kulturvis@gmail.com

Kategorier

Senaste kommentarer