Kända författare och deras självmord

Publicerad 19.01.2017 kl. 12:36

 

Ni vet när man ibland bara springer på en bok, kanske på en bokloppis i ett sommargrönt Österbotten, och bara känner ”den här måste jag läsa”? Ni vet, vissa böcker har ett stilla lockande över sig, de drar lite i en, drar en försiktigt i skjortärmen och viskar; ”läs mig” med sakta röst.

Jag sprang på en pocket vid namn ”Svenska kärleksbrev” i somras, en tunn liten pocket som innehåller kärleksbrev från olika kända människor, mest författare och litterära storheter. Där finns brev från bland annat Hjalmar Söderberg, Selma Lagerlöf, Gustaf Fröding, Edith Södergran, Drottning Kristina och Johan Ludvig Runeberg. Och den födde några tankar som jag vill lyfta och dryfta här. Den var ju nog en helt okej läsning, det är något lite kittlande med att läsa andras brev, saker som inte är tänkta för publikation, det känns lite förbjudet och ger en ny dimension till den egna bilden personerna i fråga. Att se att August Strindberg använde alldeles för många utropstecken i sina brev närde mitt Strindbergs-förakt. Skojar inte, han använde jätteofta mellan fyra och sju utropstecken efter sina meningar. Fatta om han hade levt idag, han hade varit svinjobbig på alla sina social medier-kanaler, trust me.

Förutom förbjudet-känsla och att jag fick dissa Strindberg så födde boken en annan tanke. Och spaningen som kommer nu är inte särskilt underbyggd, kalla det mer en känsla eller en ”killgissning”; men jag vill ändå kasta ut den där. Min spaning är att kvinnliga författare som tagit livet av sig, ni vet dom där stora klassikerna, de blir mer förknippade med sitt självmord än manliga författare som gjort samma sak. För tänk på Karin Boye, Virginia Woolf eller Sylvia Plath? Visst är en av de första kunskaperna man får om dem – att de valt att avsluta sitt liv? Så upplever jag det i alla fall, att när man pratar om dessa stora kvinnliga författare och deras verk så nämner man också ganska omgående att de tog livet av sig? Och min känsla, som dök upp i samband med ”Svenska kärleksbrev”; är att man inte gör samma för män, eller?

För i boken finns en kort presentation av alla personerna innan deras brev, och jag blev helt förvånad när jag läste att författaren Stig Dagerman tagit livet av sig som 31åring. Och nu kanske ni tänker, 'jaha vad är det med detta då'? 

Men för mig var det konstigt för jag har till och med varit på en föreläsning på universitetet, när jag läste journalistik, som handlade enbart och uteslutande om Stig Dagerman och hans bok ”Tysk höst” (som anses vara en banbrytare inom reportageformen). En och en halv timme om Dagerman, hans verk och hans författar- och journalistkarriär och inte ett ord nämndes om att han dog ung genom självmord. Inte ord. Däremot så tycker jag att till exempel Boye, Plath och Woolf ofta sammankopplas med tragiska självmord. Och Victoria Benedictsson med. Att man nämner en titel, säger något om deras storhet och säger sen ”och just det hon tog livet av sig”. Samma sak med Harry Martinson, att han tog livet av sig lärde jag mig först för något år sedan, fastän jag läste flera Martinson i gymnasiet. Också Vilhelm Moberg tog sitt liv, på samma sätt som Virginia Woolf – visste ni det?

Kanske detta är en slapp spaning, men sådana måste också vara okej att dra. Vi vet ju att kvinnor har behandlats och ännu behandlas annorlunda på grund av patriarkalisk värld men det här var ändå en ny insikt för mig. Att de kända kvinnorna, de BLIR ett med sina självmord. Medan männen mer får vara ett med sina verk och sina karriärer. Och jag säger inte att det ena är mer rätt än det andra, jag förvånandes bara av skillnaden i hur jag upplever att dessa författare beskrivs.

Vad säger ni? Behandlas de stora klassiska författarna och deras dödsorsak olika beroende på deras kön? Har ni tänkt i samma banor som jag?

 

Johanna
Kommentarer (2)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver?
Det är nog en sanningsenlig spaning. Också Benedictsson får lida för sitt självmord i historieskrivning, men då pga en man ("hon tog livet av sig för att Brandes inte ville ha henne längre".... ). Min teori är dock att detta luckras upp ju mer vi undersöker tidigare litteraturvetenskap och ifrågasätter deras ofta biografiska tillkortakommanden (när text och biografi ska spegla varandra blir det ofta snäva svängar som i dag kan tyckas inbillade, eller till och med felaktiga) kommer nog även detta att förändras. Men ja, kvinnan och hennes självmord verkar bekräftas med likhetstecken, samtidigt är det också ett bevis på en svaghet, medan män ofta .. ja, beskrivs ur andra perspektiv...
stormen19.01.17 kl. 14:00
Nästan allt som går att läsa om Benedictson gör mig så ledsen, känns så ofta som hon reduceras till något som skaver hos mig. Hon får sällan vara hel liksom, utan det känns som att MÄNNEN MÄNNEN och framförallt MANNEN alltid är i fokus i berättelsen OM henne. Men jag hoppas också på en uppluckring och kanske en revidering i hur vi beskriver de kvinnliga författarnas historia. Och skönt att min spaning gick i god hos dig! <3 /Johanna
20.01.17 10:59
Bra spaning Johanna! Jag tror helt klart att könet spelar en stor roll när vi diskuterar kring författare och författarskap. Märks speciellt tydligt i klassikerna, tycker jag åtminstone. Där är kvinnorna inte bara färre men också oftare moraliskt döda för ett eller nnat tillkortakommande, barn utanför äktenskap eller psykisk sjukdom.

Man kan också fundera kring hur mycket man skall förknippa en författares biografi med hens verk och vice versa.
Rebecca19.01.17 kl. 14:26
Tack Rebecca! Det är något visst med klassikerna och hur författarna, speciellt kvinnorna, beskrivs onekligen! Känner överlag att kvinnornas så kallade tillkortakommande lyfts fram mer för eftervärlden :( Men ja, så intressant frågeställning, hur mycket skall man förknippa en författares biografi med hens verk och vice versa? Har verkligen ingen entydig åsikt där, men tycker också att det finns något kittlande i att veta hur dessa storheter levde förr och hur deras liv var, för det var en annan värld - och deras verk plus livshistoria ger en fascinerande inblick i en annan tid. Men sen är ju då frågan med vems blick man berättar deras historia? Den manliga/patriarkala blicken? Finns det ens en "snudd på objektiv bild"? Så många frågor och så lite svar! /Johanna
20.01.17 11:06

Kulturvis = kultur·vis + kul·turvis. Kollektiv blogg där vi snackar kultur, turvis. Kul!

Följ oss

Facebook
Bloglovin'

Skribenter

M · Linnea Portin · PRESENTATION
T · August Treier · PRESENTATION
O · Pär Jonasson · PRESENTATION
T · Johanna Sjöberg · PRESENTATION
F · Mikaela Sandberg · PRESENTATION
L · Fredrika Lindgren · PRESENTATION
S · Rebecca Mattbäck · PRESENTATION
Amanda Helling · PRESENTATION

Ögonblick

@kulturvis på Instagram! →

Brevinkast

kulturvis@gmail.com

Kategorier

Senaste kommentarer