De ensammas ö

Publicerad 29.01.2017 kl. 18:34

Haru – de ensammas ö är en dokumentär om Tove Janssons och Tuulikki Pietiläs två decennier av somrar ute på Klovharun i Pellinge. Dokumentären består av konstgrafikern Pietiläs egenhändigt filmade filmklipp, ihopklippt till en berättarröst som läser texter som Jansson skrivit om ön. Låter kanske inte speciellt spännande, eller sevärt, med två vanliga tanters varande på en enslig och karg ö mitt ute i havet men jag ska säga er att den är i sanning sevärd.

De flimrande filmklippen som mestadels porträtterar naturen och havet, även om både Jansson och Pietilä gör gästroller, bildar en sällsam helhet. Den karga naturen i kontras mot havet med dess växlande former ger även den mest inbitna skogsfantast en längtan till det friska havet. Bitvis är dokumentären ljudsatt med antingen Birgitta Ulfssons uppläsning av Janssons texter eller musiksnuttar, men däremellan tillåts naturljuden ta plats. Fåglarnas pip och skrän, havet som brusar och frustar och stundvis stormar rejält. Vinden som slår i upphängda kläder och kanske framom allt annat, en stor tystnad. Dokumentären är som ett litet konstverk, i sin porträttering av en tid som flytt, i naturbilderna och i det som Janssons texter förmedlar.

Filmen inbjuder till lugn och kontemplation på ett sätt som få moderna dokumentärer gör, samtidigt som det är en kittlande inblick i legenden Tove Janssons liv. Genom hennes upplästa texter skymtar tittare hennes attityder till såväl havet och stenarna, rosor och katten som Tuulikki Pietilä. För den som är medveten om Janssons och Pietiläs gemensamma historia, utgör Haru – de ensammas ö inte bara en skildring av en mycket bekväm relation men också en påminnelse om tvånget att för omvärlden dölja och omdefiniera sin kärlek.

Överlag skulle jag vilja uppmana er alla att den närmsta tiden ta er tid att titta på en dokumentär. Dokumentärer behöver inte enbart vara bildande, de kan också vara vackra som konstverk och inbjuda till avslappning och reflektion. Känner ni inte er lockade av Haru - de ensammas ö, som finns på arenan ännu i en knapp månad, kan man ju välja något helt annat. Jag vet med mig själv att dokumentärer sällan står överst på min ”att se” lista men när jag väl tar mig för att titta på dem så blir jag oftast överförtjust över mötet mellan kunskap och konst som utgör dokumentärernas väsen.

 

alla bilder är screenshots direkt ur dokumentären. 

Rebecca
Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver:
Å tack för tipset! Den måste jag se bums! Har du sett boken Anteckningar från en ö (har skrivit om den här: http://emmahakansson.se/2015/07/anteckningar-fran-en-o/). Det låter som motsvarigheten i bokform. Tove!!! ❤❤❤
Emma30.01.17 kl. 17:44
J har faktskt aldrig varit ett Tove Jansson fan, men så småningom börjar jag bli mera och mera intresserad av henne och hennes liv. Jag ska definitivt kolla upp den boken! Låter på de citat du citerar i ditt blogginlägg som om dokumentären innehåller översatta passager från Anteckningar från en ö. De sista citatet om tystnad så sägs också i dokumentären, fast på finska då.
31.01.17 11:44

Kulturvis = kultur·vis + kul·turvis. Kollektiv blogg där vi snackar kultur, turvis. Kul!

Följ oss

Facebook
Bloglovin'

Skribenter

M · Linnea Portin · PRESENTATION
T · August Treier · PRESENTATION
O · Pär Jonasson · PRESENTATION
T · Johanna Sjöberg · PRESENTATION
F · Mikaela Sandberg · PRESENTATION
L · Fredrika Lindgren · PRESENTATION
S · Rebecca Mattbäck · PRESENTATION
Amanda Helling · PRESENTATION

Ögonblick

@kulturvis på Instagram! →

Brevinkast

kulturvis@gmail.com