Två tips

Publicerad 05.04.2017 kl. 18:57

Jag skulle vilja ta bloggtillfället i akt och tipsa om två artister jag lyssnat mycket på under senare tid.
Den ena är Declan McKenna, en -98 från Storbritannien som redan, fem singlar in i karriären, verkar vara något av en superstjärna.
En kompis som försett mig med nya musiktips sedan åren före McKenna föddes gav mig också detta. Det känns länge sen jag på allvar kunnat omfamna något britiskt i musikväg, men oj vad lätt det går att släntra fram över gruset i solskenet där låtar som Brazil och b-sidan Basic. Det här pop som pop ska låta, och vad jag förstår är McKenna bra på att ta upp angelägna ämnen i sina texter, som hur befolkningen i Brasilien kom i kläm då Fifa gav världsmästerskapet i herrfotboll åt landet 2014, eller att det är lätt hänt att unga transpersoner lider helvetets kval.
Lyssna själva.


Ett annat tips är Umeåbon Olov Antonsson som släppte albumet "Nere och ute i AC Län" i slutet av förra året. Antonsson har varit en spelare på indiescenen i många år. Först i tweebandet Tidy ups från Skellefteå och senare med soloprojektet Cocoanut groove där han spelade (spelar?) 60-talsinspirerad psykedelia med melankoliska förtecken.

Melankolin finns också när han debuterar i eget namn, med en slags krönika över åren som ung vuxen i först Skellefteå och senare Umeå. Konceptet, att låta en geografisk plats (eller ja, region) vara utgångspunkt för ett album känner vi igen, inte minst från Håkan Hellströms "Känn ingen sorg för mig Göteborg", men att försöka vara nyskapande känns allt som oftast mest fåfängt. Olov Antonsson har i stället gjort ett strålande metapop-album. Han dropppar referenser till höger och vänster, till Nico, till Simon and Garfunkel, till Orange Juice och Byrds, Morrissey, Jean Seberg och John Lennon. Långtråkigt? Nej, för han sjunger sina croonerlåtar med sån kärlek och elegans (här ska vi nog tacka producenten Mattias Malm) att det bara resulterar i inspiration och glädje, i alla fall hos mig. På sätt och vis är det en vemodig platta, i alla fall om man kan leva med definitionen av det begreppet som "lyckan i att vara ledsen". En textrad som sammanfattar albumet rätt bra kan vi hämta från låten Stjärnhimlen: "Four tops sjunger Walk away Renee & det känns ibland som allt är slut för mig. Sommardagar pengar ungdomsår. Jag har väl aldrig kunnat fånga dom ändå". Knappast någon stor poesi, förutom kanske det våghalsiga i att rimma Renee med mig, men i Olov Antonssons bitterljuva sammanhang gör det sig väl.     

Pär
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 7 med bokstäver?

Kulturvis = kultur·vis + kul·turvis. Kollektiv blogg där vi snackar kultur, turvis. Kul!

Följ oss

Facebook
Bloglovin'

Skribenter

M · Linnea Portin · PRESENTATION
T · August Treier · PRESENTATION
O · Pär Jonasson · PRESENTATION
T · Johanna Sjöberg · PRESENTATION
F · Mikaela Sandberg · PRESENTATION
L · Fredrika Lindgren · PRESENTATION
S · Rebecca Mattbäck · PRESENTATION
Amanda Helling · PRESENTATION

Ögonblick

@kulturvis på Instagram! →

Brevinkast

kulturvis@gmail.com

Kategorier

Senaste kommentarer